Komplettering: Poängen som jag missade att föra in i slutet är att kanske är threshold delvis individuellt lärt för seriellt relaterade minnen / eller detaljer i vad vi uppfattar som ett minne. Och ev. är vad vi kan lära om oss att acceptera en lägre nivå för förande "tillbaka" minnen glömda men då också accepterande en högre risk att diverse högst meningsfullt upplevt data som ej tycks orimligt alls egentligen men som aldrig var aktuellt också dyker upp.
Jag kan inte bedöma hur troligt riktigt som uttryckt i nyheten eller hur meningsfull forskningen egentligen är rörande:
Åtminstone inte utan att läsa mer vilket jag antagligen inte gör just nu i alla fall innan jag sett mer gjort tidigare här eller mer gjort i framtiden.
Först trodde jag emellertid att man gjort något annat. Tagit upp minnen som lokalt passerats antingen bort eller som förändrats till instabilitet, tabbade delar eller delar som förändrats (så som detaljer i en scen) jämfört med hur det såg ut först menat.
Minnen rörande sådant tycks tendera att förändras. En komponent tycks ev. vara en form av komprimering. En viss meningsfullhet bedömt från lokala kontextuella faktorer upplevelse och tolkning när aktuellt, senare utnyttjat, respektive meningsfullhet från globala faktorer så som generell emotionell intensitet kan inverka. Är vi lågt i sådant kan vi tappa detaljer. Intressant nog tycks det som att vi är högt åtminstone i det senare kan det påverka hur troligt förändring i processen hamnar när vi tolkar / minns annorlunda från hur vi först lagrade och tog fram minnet.
Att ta fram tappade minnen i denna process kan vara möjligt. Det är tänkbart att en del detaljer går att få fram som annars ej kommer fram längre kvarstår i form uttryckt inlärda men att "densiteten" / "hur intensiva kopplingarna i formen är" / "krav på att vara över en viss 'nivå' / vara 'mer' än något annat som säger motsatsen för att minnas ensamt eller konkurrerande det som säger det motsatta i minnet' m.fl. sätt vi kan uttrycka förändringar man kanske lika bra uttrycker med en visuell jämförelser med att de försvinner bort i otydlighet och brus.
Men det finns antagligen viss meningsfullhet i den nivå som vi normalt arbetar på vad vi kan se och ej kan se. Nivån på - utnyttjande jämförelse med bilder igen - krav förändrad varians i formen för att vi ska acceptera det som skillnad vi tror är tillförlitligt minne kan tänkbart (spekulativt) dessutom förändras när vi åldras.
Tänkbart kommer högre ålder med att vi naturligt en högre brus-faktor (form lagras i minne med mindre tydlig förändring i varians på formen av minnet jämfört med omgivningen). Innebärande att vi samtidigt lär oss en annan nivå naturlig för att särskilja minnen. Därmed blir implicit minnen lagrade från perioder längre tillbaka i livet när den naturliga brus-nivån var lägre annorlunda: Form tycks enormt tydlig ledande till den kanske felaktiga tolkningen att man minns mer och tydliga från historien.
Det är bara det att stämmer hypotesen här så minns man kanske mer av sådan form - förutom form man alltid mindes lätt från en händelse - aldrig mindes. Därför att det ligger över den threshold som högre brusfaktor från idag normala minnen man lagrar men som kan ligga ordentligt under threshold på minnen från samma händelse man förr också mindes.
Är det också riktiga minnen? Jag tror inte de behöver vara det. Jag tror de naturligt stämmer i det triviala in i händelser de är nära stående i rent topologisk mening (och därmed just relaterade händelsen som sådan). Och jag tror de - närmast ev. ett krav för att de alls ska gå att upplevas att man minns - stämmer väl in med diverse enkla globala samband man lärt sig över livet som normalt för allt fungerar. Person X brukar göra Y. En ko gör typiskt Z. Så här såg hus, trädgård m.m. typiskt ut vid plats G när jag var barn. O.s.v.
Kan man enkelt testa den här hypotesen utan avancerad utrustning? Nej jag tror egentligen inte det. Men jag har kunnat konstatera att förslag på vad som kanske kan ha skett i form av serier av relaterade frågor ej direkt uttryckande komponent U ej vid tillfälle Z till äldre något år senare (efter man närmast slutat att artigt sitta och lyssna på äldres minnen som de är brutalt roade av mer än vad som just är artigt förväntat därför att jag inte längre är särskilt / onormalt intresserad av området minnen) kan komma tillbaka som (mycket troligt) falskt minne och med viss typiskt för hjärnan kreativ association vidare (som vi kan se som en funktionalitet besläktad med komprimering och effektivitet utnyttjande globala samband för normalt för att minnas mer än vad just lokalt minne egentligen säger: Lokala minnen är ju i någon mening information vi kan lära oss äta, jaga, undvika fara från bättre och kanske är den mest effektiva representationen av dem historiskt att föra in en del globala komponenter vi lärt som normala rörande sådant även om de kanske aldrig inträffade just där och då i verkligheten).
Egentligen om riktigt kan jag inte inse att inte samma sak gäller för yngre åldrar: Bara mindre sannolikt.
Och kanske återskapar vi delvis skadade mönster något besläktat med detta. Fyllande i vad som saknas så att säga så att det i sin helhet blir meningsfullt även om man inte säkert vet om detaljer ifyllda inträffade eller inte. Kanske blir det också oftast rätt.
Att vi framöver tittar närmare på hur man gör sådant tvivlar jag på blir aktuellt. Medveten om möjligheten till att detta kan ske tror jag dock är mycket sund att ha.
