Mohammed varande den som vid tiden unikt singulärt för sin värld skapat boken (Koranen) eller som troende förstår det uttryckt Gods ord och mening formade över orden. Vad som skapande enhet i kultur större än allt konkret format uttryckande abstrakt möjligt i vad människan kan se och förstå i kultur uttryckt från orden.
Ska ej förvåna oss havande respekt för de vid tiden få andra monumentala skapelser jämförbara. D.v.s. för de troende att Mohammed ser och känner Guds ord varande den ända som vid den tiden och framåt vad vi här tryggt kan argumentera känt dessa ord direkt. Han kan se Gud i ursprunget del av orsaken till uttryck.
Och här diskuterar vi givetvis bokens folk. D.v.s. erkännandet av åtminstone ett litet antal heliga böcker (möjligt några få fler konkretiserat men vi är i så fall ej direkt från Mohammed och därmed åtminstone på ett större avstånd än endast ett steg direkt från Gud):
"If only the People of the Book had faith, it were best for them: among them are some who have faith, but most of them are perverted transgressors. Not all of them are alike: Of the People of the Book are a portion that stand (For the right): They rehearse the Signs of God all night long, and they prostrate themselves in adoration."
En del är i denna religion över historien såväl som andra i mycket en fråga om språkligt argumenterande och tolkning formande och adderande kring saker och ting sökande en tolkning till en förändrad verklighet idag.
Och så har vi orden så nära direkt från Gud när de är så tydliga att du ej kan ha läst och ej förstått. Och där föds ibland abomination:
Bättre än Wikipedias sökande efter meningen i abomination är det seende vad hos någon eller något bär spår av Satan.
Och när främling går i öknen dödar för något känner vi honom i att inget mänskligt vi kan se förändrande människa till det desperata. Som ovan dödande ej för vatten törstande till döds, ej heller försvarande liv, utan för att bryta mot orden man falskt säger sig försvara. För händelsens effekt: Blodet och Lögnen om orden.
Och vet man då inte i ökenkulturer där föda är sällsynt faran och hur snabbt varelse - få brunnar, i ritual uttryckta från tradition och exakthet i all kontroll, till vad som är vems samt hur idag ej kanske likt förr havande mycket av den legendariska krigaren kvar i kulturen (ingen slåss som ökenfolken: så är det) men ej alltid seende rent innan man har varelse spritt mitt bland sig vandrande som människa ibland människorna förvanskande orden i vad ljuden det gör och vad det gör. Varelse eller som den troende ser vad som med det som syfte förvränger orden - Guds mening talad - med vad av Satan.
Nå det börjar bli ett fåtal entydiga brott mot orden där vi här har en sådan (i mening av kategori ej för resp. antal fall). Så känner vi igen varelse.