Det känns så klart lite speciellt kanske inte bara för (former) President Bush när nu USS George H.W. Bush ska ha lämnat Persiska viken med deltagande i striderna i och runt om Irak (och antar jag mot slutet Syrien) (den ankom om jag minns rätt området februari 2014 antingen noterat i samband med min lilla fallstudie i ridcule i försök att motivera assert action i Nästan hela amerikanska marinen kan krävas för att klara Syriska diktaturens luftförsvar och flygplan (2013-07-23) vilket löste sig själv ca 1.5 år senare).
USS George H.W. Bush i namn såväl som uppdrag var förövrigt ett fint erkännande av President Obama till President Bush II (och kanske lite till Bush I). Man kan så klart tänka sig andra värden i namnet i så väl kanske associerad effekt från Bush II i realiserad till faktiskt militärt görande i tämligen svårslagen nivå sedan bra länge. Först kom Bush II med allt möjligt. Sedan blev det lite lugnare. Sedan kom han tillbaka igen i det kanske mest effekt-projiserande strategiska verktyget den amerikanska armén har (jag tror ett modernare senare skepp nu är klart men har inte suttit och jämfört dem i Wikipedia-tabeller: USS George H.W. Bush är stor och stark precis som Bush II när han kommer invaderande och ett fint kompletterande för efterföljande presidenter som kanske inte orkar invadera lika brett alltid - stor och dyr men ändå energieffektiv).
Wikipedia ger en mer bok-nördig förklaring till namnet: Georg H.W. Bush indikerande en metodik för att namnge vapen sämre än den jag utgår från här. Det bör väl något värde av en legendarisk invasion:är - skepnad med likhet av historiens krigare materialiserad av Necromancer Obama - blåsande in på slagfältet i form av ett stort vapen. Vad man kan anse om politiken och besluten Bush II fattade har ju egentligen inte alls med det att göra. En påminnelse om sällsynt stort uttryckt men likväl möjligt precis som det här fartyget var störst.
Granatgevär Sigismund III
Inte helt olikt om Sverige döpt Granatgevär Carl Gustav till lämplig kung från historien invaderande dådkraftigt (kanske var dåliga beslut men i varje situation dessa vapnen ska användas är det en icke-fråga och när de ej används är indikationen om motivation eller "non-cute" i dem också ett värde). Kanske inte helt avgörande just här men ett intressant värde att komma ihåg rörande det militära: Att se rätt ut kan spara in energi i framtiden.
Ett bra förslag på namn till nästa generation granatgevär kan vara Granatgevär Sigismund: Sigismund mer än bara en svensk kung är ju ett fint gammalt svenskt namn vi idag allt för sällan döper våra barn till: Sigismund III Vasa. Mer svenskt än så kan vi inte få våra vapen.
Bush II invaderar i Asien
Och ska kanske istället besöka Kina:
Jag har ingen åsikt om det är ett bra eller dåligt besökt (och ej heller ev. risker med det kring icke-relaterat "kris": jfr ta den i beslag). Konceptet att göra statsbesök med fartyg har jag ju förövrigt regelbundet 1 - 2 ggr per år nu försökt motivera Sverige till:
Det fodrar ju verkligen inte ett stort och dyrt fartyg för att representera. Men det ser heller inte bra ut på bild eller publiken i hamnen (kanske rent besökande på båten) med en korvett. Precis som Kina relativt nyligen illustrerat går det ju fint att köpa lite äldre större fartyg säkert bra några år för att åka runt med efter renovering om kanske inte effektiva som vapen längre. Jag tipsade Sverige för något år sedan kanske om fina brittiska (brittiskt är engelskt: Då vet man att man får rätt tradition - fregatterna ser ut som publiken förväntar sig utan känsla av SF likt den japanska fregatten utanför Somalia).
Nordkoreas Kinesiska Gräns
Vågar jag föreslå Nordkorea att Kina och USA kanske planerar något tillsammans? Kanske dags att börja flytta runt trupperna så man är förberedd norrut också. Och tar vi - jag och kanske Nordkorea - fel så är det väl knappast någon skada skedd: Att öva rörelse med trupperna är nog gott för kommande försvarsförmåga så väl demonstrerande för omvärlden att det faktiskt går att köra runt med sakerna.
Soldater är till för att köra runt med. Det minns jag från min värnplikt. Cirka var 14 dag kördes man under magrare omständigheter säkert 50 - 100 mil (eller vad det kan ha varit). Eller ibland flögs mer sällan. Antagligen mer 100 mil (Luleå - Uppsala och så tillbaka). Vi satt alltid alla och studerade läroböckerna så man tänkte inte så mycket på hur långt det var.