Komplettering: Egentligen tänkt som en lösare anteckning men publicerades på fel blogg. Men kan ses som ett kompletterande perspektiv till diskussionen om verb-mening. Här är vi nu i perspektiv att tolkning maskinellt delvis handlar om att förstå utgångspunkt en grupp av läsare kan tänkas ta från indatat. Tidigare inlägg i den lilla-serien av verb-diskussioner:
- Verbens mening - Två kompletterande exempel (2015-02-13)
- Verb mening - Transfer: Bomb vs Send (2015-02-12)
- Verb mening - Fokus på Förändringen eller Resultat klart (2015-02-13)
- Verb mening - Enkla primitiver för förändring av värde och risk (2015-02-13)
En ej ovanlig konstruktion - jag kan argumentera att horoskop utnyttjar det samma - är att erbjuda meningsfullhet i text där vi adderar något från oss själva snarare än konkretiserad mening. Likt här Walk the earth [...]".
Men vad är walk the earth? Perspektivet relativt Jules är omvänt mot hans liv idag. Vad vi benäget kommer oftare se i det är att han vandrar upplevande och agerande från vad han upplever kanske (rent av troligt) öppen mot andra problem medan hans liv när han befann sig i tid för dialogen handlande om att agera verktyg för andra och deltagande i för andra destruerande verksamhet. Man ska inte underskatta de troende omvända - en del faller upp eller ner dit de var innan - medan andra kvarstår potent märkbara (och det bgehöver inte alls alltid vara något bra för samhället där alla möjliga exempel från historien med välkända Nazityskland visar på insight i övergripande process till sekteristiskt divergerade moraliskt vanställda föreställningar).
Pulp Fiction.
"Vincent: Oh, fuck. What'cha gonna do, then?
Jules: Well, that's what I've been sitting here contemplating. First, I'm going to deliver this case to Marsellus, then, basically, I'm just going to walk the Earth.
Vincent: What'cha mean, "walk the Earth"?
Jules: You know, like Caine in Kung Fu: walk from place to place, meet people, get into adventures.
Vincent: And how long do you intend to walk the Earth?
Jules: Until God puts me where he wants me to be.
Vincent: And what if he don't do that?
Jules: If it takes forever, then I'll walk forever.
Vincent: So you decided to be a bum?
Jules: I'll just be Jules, Vincent; no more, no less."
[...]
Jules: If my answers frighten you, then you should cease asking scary questions.
Vincent: [pauses, looking annoyed] I'm gonna take a shit. Let me ask you something, when did you make this decision? When you were sitting there eating that muffin?
Jules: Yeah, I was sitting here, eating my muffin and drinking my coffee and replaying the incident in my head, when I had what alcoholics refer to as a moment of clarity.
Vincent: Fuck. To be continued."
Och ibland går det över tiden till verksamhet distansierad från den tidiga tron. Entitetens vanliga cyniska jag bör vara tillbaka men det hela fortsätter ändå. Det är tillståndet vi har för en mängd patientföreningar och miljöorganisationer som gått till verksamhet likt vad helst. Och ibland kanske båda sidorna av människan krävs för att ta världen upp mot det bättre.
The Boxer även han på väg mot något nytt ut i världen filmen lämnar handling i öppet.
"Whose motorcycle is this?
It's a chopper baby.
Whose chopper is this?
It's Zed's.
Who's Zed?
Zed's dead baby,
Zed's dead."
Jag tror mer på Jules. Hand discourse binder honom mer än många andra av rollerna. Talade hamnar det prestige såväl som Vincent tvingar honom att tänka det vidare till konkretisering. Att leva i nuet varande en man av ögonblicket kan vara trevlugare men jag ser föga av värde växande med det för världen oavsett hur i konkretiserad handling det tas: Det ör inte munkarna som ger världen stabilitet.
