Upp och ner i Kron-världen

2013-11-13

Problemet eller risken är ju dock att bra mycket i bostäder och kanske bredare än så med den historik vi har för Sverige utan att man kreativt blanda in mer distansierade jämförelser med andra länder eller 1930-talet i USA är duktigt övervärderade. I det tror jag Riksbanken haft rätt även om jag längre tillbaka låg i motsatt åsikt (framtill årskiftet 2010 / 2011 ungefär) där de förtjänar viss trovärdighet från att hållit Sverige funktionella jämfört med omvärlden.



Men i kortare tid tror jag säkert kronan är övervärderad. Hur det påverkar frågor relaterade hushållens belåning har jag ingen aning om. Jag har inte sammanställd statistik för hur dom lånen finansieras av bankerna eller säljs vidare. Jag kan tänka mig att en relativt vettig "valutasäkring" (om jag minns term rätt) fins men utan tvekan har också alla aktörer här enorma värden investerade direkt i Sverige och också lika troligt ofta förpliktelser utan i andra valutor.


Tittar vi på Bloombergs fina graf kanske ungefär där vi var sex till tolv månader är en troligare nivå? Oavsett att finansministern verkar ge handeln en hjälpande hand på pågående att spekulera ner valutan?



Känner du din egen riktning här är det nog bara att välja. Dessbättre (där ju föregående mening kommer med enorma risker väldigt svåra att ens se i närheten av klart) tror jag kronan har viss buffer oavsett om den trycks upp eller ner. Gående up tror jag inte att det särskilt skadar exportindustri med långsiktigt hög-värde (betänk mycket ex. i lego-tillverkning med låne-frågor för bl.a. svenska innovations-arbetare inom telekom knappast kommer med ökade kostnader här). Och spekuleras valutan ner ordentligt finns upplever jag ofta en relativt vanligare för Sverige bakåt "överskotts-konsumtion" i vardagsvaror mindre troligt upplevt särskilt viktigare.


Samtidigt är ju komplexiteten, mängden data från olika källor, trovärdigheten i dem m.m. vad som presenterar en del frågeställningar särskilt om valutan spekuleras ner ordentligt. Och det just kring kontrakt oavsett lån eller annat med utlandet. Vid någon nivå bör det antar jag börja känna? Att först finansministerns uttryck finns en ordentligt bit ner dit. Är 20% fall vad många upplever bra? Är 30% närmare där det börjar kännas problematiskt? Jag upplever det som svårt att ens ha en känsla för vad dessa nivåe ligger. Kanske än större marginaler där? Storra skillnader oavsett 20% eller mer och kanske mindre troligt att förvänta nu i alla fall.


Årsnivå ungefär bakåt kanske - och ner 5 - 12% från det närmaste åren beroende på hur välkända och indikerde risker klarar att lända. Är det mycket för Sverige? Eller är det bättre? Jag har som sagt enormt svårt att bedöma hur det påverkar vidare. Att här aldrig glömma oavsett kutym gäller att för valutan kostar manipulatoner vi gör och det är upparbetad kostnad därefter varkatigt. Ska man börja ta ner valutan via räntan måste man rimligen hantera av Riksbanken indikerade risker via andra metoder. Det är ju inte riktigt så att Riksbanken sitter okynnes-hanterar räntan utan det är ju i brist på andra åtgärder.


Se också:



En alternativ strategi värd att i alla fall peka på som tänkbar är att sköta saker vettigt optimerat för en allt rikare valuta. Gemensamt samla en försvarlig hög av sådana mer värdefulla kronor och växla in dem till vettigt stabil kobination av handelsvalutor.


Därefter göra något både spännande och kul för dem: Köpande förslagsvis en liten ö någonstans i Väst-Japanska-havet, de Sydkinesiska oceanerna eller kanske Sydkoreanska-havet och där få möjlighet att möta de asiatiska kulturer för att lära av varandra: En både turistort, kanske universitet, och marknad där svenska medborgare träffar glada kineser, Sydkoreaner, japaner, indonesier, och amerikaner för att göra affärer och innovatera med varandra.


Från dessa äldre och visare kulturer kan vi lära även balans och en djupare förståelse av vår vardag. Avkopplande ninja-juitsu, kung fu, eller gi-gong såväl som taoism m.m. kan säkert skära enorma kostnader i hjärt- och kärlsjukdomar. Vi svenskar är ju så lätt-stressade saknade just förmågan att från evig-kultur ta perspektiv utåt och ej hetsa upp sig över strunt.