Att få uppleva den moderna tidens alkemists tankar när de bär insikt om varande denna är ett av få avbrott för reflektion som ger min tanke viss utmaning utan att trötta hjärnan. Mest förnöjsamma är de när de som Pendell bär en levande kärlek till naturen.
Störst upplevelse får man när läser några av dem tillsammans - Carl Jung, Dale Pendell, M.C. Eschers... Vetenskapsmannen, poeten och konstnären.
Den djupa personliga reflektionen har jag svårt att hitta inspiration till från andra än alkemisten även om det egentliga värdet utanför just tanken är flyktigt. Det handlar för alkemisten alltid så mycket om symbolerna och tecknen människan alltid givit innehåll utanför dem själva - och visst med viss sanning då människan alltid är människa - men där upplevt värde oftast hittas hos var och en när de stimulerar till tolkning.
Det var därför en sanslös glädje att se att Pendell givet sig in i just detta område för sin nästa bok. Sanningen i frågeställningen är verklig nog (och vad jag tror många av hans läsare har särskilt nytta att fundera över) idag liksom bakåt i människans historia. Essensen i den djupa prediktionens lockelse, smärta och flyktighet fångas i följande citat från den kommande boken:
"A fork in the path: one way leads to an image of the world as a book, as a riddle, written in code, each occurrence a presage and glyph of the whole. The other way leads to randomness, mere chance, forever beyond our grasp, casting a shadow of nihilism on an accidental universe. Either way, theology is unavoidable."
Dale Pendell.
Från: The Language of Birds: Some Notes on Chance and Divination (PDF)
Men hela hans reflektion bör läsas även om detta är en text med poetens och konstnärens skönhet snarare än den eleganta enkla sanningens entydighet mina läsare är vana vid.
I så mycket rör vi oss för verklighetens prediktion där allt påverkande är stort nog att inkludera en hel människa eller en mänsklighet i magi:
Att tyda tecknen för att se ögonblicket när den misslyckade transformationens smärta är värd att riskera för möjligheten att betala priset för den lyckade förvandlingens skapelse.
Oavsett om framtidens ögonblick man söker rör nationalekonomi, flödet av övertygelse eller valresultat är den mänskliga naturen samma som när Agamemnon läste tecknen och offrade till gudarna. Och visst att Apollon - solguden - gav Kassandra den tveksamma gåvan att innan deras verklighet se ögonblicken fram till Trojas förstörelse.
Ruiner efter Troja. En amfiteater.
Foto: Brian Harrington Spier Licens: CC by-sa 2.0
Det är kanske detta släktskap med magin som gör att enstaka fysiker förutom en mängd matematiker och systemutvecklare i det mer kommersiella skapandet av predikterande mjukvara inte är ovanligt. Den för köparen mer "begripliga" enorma storleken på universum eller den begripliga obegripligheten hos små partiklar ger dem en viss tyngd av efectos especiales som vandrar över till den färdiga produkten oavsett om det är astrologi eller avancerade varianter av fourier-transformationer.
The Railway Crossing, 1919, 53.8 x 64.8 cm, The Art Institute of Chicago.
Jag kan heller inte låta bli att tänka att är ytterst elegant att vad vi - människan allmänt eftersom jag avstår från dem - predikterar kurvor - oavsett det matematiska sambandet - med i princip Fourier transformationer:
"In mathematics, the Fourier transform (often abbreviated FT) is an operation that transforms one complex-valued function of a real variable into another."
Från: Fourier transform | Wikipedia
Lika elegant är att de förutom för prediktion av de skattade funktionerna från statistiskt data funnit ett värde i MRI och annan avbildning av hjärnans aktivitet vital för den kunskap om människan neurovetenskapen bygger.
Hela detta område handlar ju trots allt om att göra det uppfattat komplexa tillräckligt enkelt för att det tillräckligt ofta är meningsfullt att betrakta det.
En för människan ännu större svårighet är att inse att tiden går långsamt. Ögonblicket tycks alltid bära avgörandets tyngd. Det har sin riktighet men tidens långsamhet gör att mycket rör sig framåt med bäst långsamt växande värde - Natura non facit saltus - och det gör att värdet av att dröja för att göra saker bättre när priset är högt ofta kan finnas även om jag visst vet att jag har en alldeles för stor svaghet för detta. För mig tycks det dock som att folk allt för ofta rusar iväg och gör vad som misslyckas därför att man inte reflekterat hur ett misslyckande mycket mer sannolikt ska föda värde (t.ex. vifta med flaggor i diktaturer och bli arresterade utan att det effektivt förs ut) vilket i bästa fall är bortkastad energi och i andra fall vad som är värre. Det irriterar mig.
Dessutom är det alldeles för vanligt att folk gör saker utan respekt och förståelse för att både dom och andra är människor. Det är helt säkert vad viss eftertanke skulle bromsa. Det irriterar mig ännu mer.
