Från att sörja flaggan till att bilda trumcirkel

2010-06-09

Jag kan visst av och till tyckas lätt cynisk men åtminstone från framställning stämmer det egentligen inte. Att det kan verka så har mer att göra mer att tittar man tillräckligt länge tillräckligt brett på vad i riktad information som påverkar oss tenderar saker att lätt (egentligen felaktigt) upplevas trivialiserat när en ensam sak betraktas.

Givet (efter möjligheten att inleda bilden med en bit text) har vi efter reflektionen rörande Dale Pendell en bild av min nallebjörn som format en trumcirkel (om det är bättre eller sämre än hans flagg-ritual vet jag inte men misstänker att det på något sätt är lite men inte alls helt besläktat).

Dale Pendell

Utan att våga mig på att kommentera trumcirkeln som kulturföreteelse - som har en troligt lång historia och antagligen som företeelse är en grund till mycket musik idag - roar jag mig att reflektera över Wikipedias beskrivning Dale Pendells begrepp Horizon anarchism.

Visst att jag inte har någon att invända mot något konkret i det. Människor möts, de ska ha kul tillsammans, man ska inte ha sönder saker och sedan så att det känns betydelsefullt är det en politisk händelse.

Jag menar absolut att det är positivt - I princip: människor möts och har kul tillsammans. Jag tror det stimulerar kreativitet, minskar främlingsfientlighet och skapar ett bättre samhälle.

Det är bara att definitionen i Wikipedia är så kulturellt hemhörande till hans generation av poeter i Kalifornien som också arbetar med systemutveckling jämfört med hans generation för inte alls många år sedan (och man behöver inte gå tillbaka till 1970-talet utan det räcker till efter 1995 när de större IT-företagen började dyka upp i Kalifornien).

Konceptet kanske bäst sammanfattas för att tydliggöra vad jag menar:

1. Vi träffas några gånger per år och har kul tillsammans. Gärna tillsammans med trummor eller andra efectos especiales.

2. Det kommer förändra samhället men det är mer en konsekvens av att vi träffas några gånger per år via en påverkan på oss som sprids vidare t.ex. via de av och till ganska värdefulla bolag vi äger ganska stora andelar i (ingenting är fel med det).

Jag har absolut ingen invändning i något i det konceptet. Samhället ska förändras till något bättre i lugn takt och det är viktigt att folk träffas och har kul tillsammans, och trummar man och spelar musik låter det då trevligt för mig. Det tycks vara en enkel insikt men det är det verkligen inte. Men det blir lätt komiskt typiskt för en del i hans generation och yrkesgrupp boende just i Kalifornien och mer synliga.