Jag pekade tidigare på problematiken runt negativa stereotyper och särskilt att effekten underskattas:
Var försiktig med negativa stereotyper
Forskning pekar på att det just slå på de områden i hjärnan där arbetsminne sitter och det minskar möjligheten att balanserat betrakta dem. Antingen reagerar personer där det träffat med ilska eller så blir de ledsna. Ett aktuellt exempel på det här vi i följande inlägg jag skrev:
Kvinnor ska inte avbryta när män pratar försvarspolitik
Inlägget är exempel på det komiska men precis som jag tog upp på Hedonimeter kan man för just den typen lägga avståndet olika långt:
Det komiska är kanske relaterat till vi både för en aktivering i det som föreställs komiskt samt i ev. mer allmänna komiska faktorer. Något jag upplever kan tala för det är att åtminstone lättroade finner något så trivialt som t.ex. missar där ett felaktigt ord av misstag använts.
Jag har emellertid inte egentligen läst något alls om humor än men har prövat göra några första inlägg även om troligen jag lagt dem kort avstånd mellan respektive punkt. Det tror jag om jag tänkt rätt i övrigt att mer livserfarenhet (kristallin intelligens) krävs för att roas därför att den aktivering som ger nöje kräver en högre grundnivå i den faktiska yta som överspänns för att nå en punkt där det blir roligt. Alla är kanske inte lika korta och det kan ha varierat med tid på dagen utifrån hur min aktivitet naturligt varierar över dagen (vilken jag förövrigt ville förstärka “komiskt” på det här sättet).
Från: Fallstudier på det komiska
När avståndet är kort och grundaktivering är låg tenderar personer i den modell jag använder att hamna i en lösning utan att klara hålla båda lösningarna aktiva. Utan att se båda lösningar klarar de antingen inte att se att det är komiskt alls eller känner sig osäkra.
I kommentaren jag fick av någon anonym ser vi just detta:
"Är det ett stort skämt eller ord på allvar från en man med mycket dålig självkänsla som inte utnyttjar de hjärnceller han förhoppningsvis fått??????"
Notera hur personen just känner behov av att fråga. Hon (gissar jag) ser två lösningar men klarar inte av att bibehålla båda aktiva i hjärnan för att därigenom kunna betrakta det och se det komiska.
Vi ser också något oerhört typiskt för när negativa stereotyper träffar och som vi har ständiga exempel av på nätet: hon känner sig tvungen att bemöta den negativa stereotypen med något elakt. Det är verkligen inte effektivt därför att det tenderar att få personen att göra samma sak eller att utnyttja det för att marginalisera argumentet.
