Sydkinesiska havet och Nordkorea är utrikespolitik ej att blanda samman med fria val i Kina

2013-02-08

Detta låter så klart betryggande:


"I think it’s a positive development that the Chinese would deny doing this, as opposed to saying, ‘Yes we did it, and we’ll do it again,’ ” said Mr. Roy. “For the Chinese to not want to be portrayed as an aggressor, I think, is a good sign.”

Från: China Denies Directing Radar at Japanese Military | The New York Times (Global Edition)

Problemet är det finns så mycket annat som kan ha föranlett att man nekar till det som är mer problematiskt än att de ser det som mindre troligt att det kommer upprepas:


  • Att man ej har bra politiskt kontroll av militära operationer och/eller "normal" sådan verksamhet.
  • Att man mer centralt (eller uppåt kanske är bättre uttryckt) inte alltid har bra kontroll på mer taktiska operationer (om det är rätt militära term för sådant här båtande med radar i närheten av båt från ett annat land).
  • Att nationalistiska kinesiska hackers hackat fartyget med målet att försöka få lite fart på säkrandet av dom "kinesiska" öarna men kanske inte fullt lyckades.
  • Att man centralt och kanske lokalt på båten inte har en aning om vad japanerna egentligen pratar om kanske därför att man haft något ganska litet mellan sig och det japanska skeppet ex. ett förarlöst plan som var ansvarigt.

Tumregeln är hur som helst att om Kina ännu inte sprutat vatten på "fiende skeppet" kommer upptrappning åtminstone inte bli så allvarlig att USA som ju är i allians med Japan skickar ner tyngre fartyg. Alternativt kan vi se det som försämring av läget jämfört då (inte allt för länge sedan egentligen) genom att man nu båtar runt med fartyg tillräckliga för att japanska flottan ska uppleva ett mer seriöst hot. Inga mini-korvetter kanske som då (och jag har inte läst nyheterna tillräckligt noga för att minnas vad Kina båtat runt med)?


Sätter vi nu händelserna runt dom här öarna och för den delen uppgifter som China says extremely concerned after latest North Korea threats i relation till vad jag tidigare skrev i Kina: Att varje steg är konkret och mätbart beständigt är kritiskt menar jag att i den mån alls konceptet jag diskuterade alls har aktualitet kan det inte ha något alls att göra med de föregående refererade ämnesområdena. Oavsett hur "säkerhetspolitiskt" sunt det kan uppfattas är det inte sunt att blanda samman med en demokratisering d.v.s. i den mån Kina når ett "fritt" val i allmän mening måste det rimligen vara den då demokratiskt valda styrelsen att besluta om utrikespolitik. Det finns också risker med att göra praktiska kompromisser kring ditt och datt som råkar vara mer aktuellt för dagen. Därav att det verkligen kan ha egenvärde att förstå att frågorna inte har med varandra att göra.

Black detention - Korruption

2013-02-05

För att samla nyhetshändelser relateraat ungefär var den här frågan i större bredare definition ligger med vid behov tillhörande kommentarer finns nu taggen Avsaknad av rättssystem och rättssäkerhet (1).


Kan man ha SVT kan man ha vinsttfri sjukvård

Svårare än så är det inte. Ett beslut i det ena på EU-nivå eller via domstol på samma nivå på det samma stänger dörr till det andra. Så det finns absolut ingenting praktiskt pi EU som hindrar att man mycket långtgående hindrar vinstdriven sjukvård, och är heller inte troligt.


Sverige kan göra och kommer fortsatt få göra precis vad dom vill i båda frågorna.


Jämfört är att SVT är tillåten vad som garanterar en mängd andra saker i andra länder Sverige är konstant irriterad av och som kostar oss och företag pengar.

Kina: Att varje steg är konkret och mätbart beständigt är kritiskt

2013-02-04

Och konkret i meningen att det för ett initierat område är verkligt. Mätbart i att skillnaden märks och inte är temporär.



I en sidokommentar givet att jag nu tidigare under ett par år diskuterade kopplingen miljöföroreningar från påverkan partiklar och tungmetaller har på impulskontrollen. Givet indikationerna om nya rekord i luftföreningar i bl.a. Beijing: China’s air pollution is so bad it’s visible from space. Effekten av det i den latenta rymden snabbare växande (och liksom mycket relaterat kognitionen och gen-uttryck är tröskelvärden och relativ förändring växande inte direkt oviktigt) inverkande mer än akut under många år diskuterade jag tidigare i:



Vill jag göra tydligt kopplingen mellan impulskontroll och förändringen i vad vi kan se illustrerat t.ex. i de genetiska spår Sverige med flera länder lämnat i USA. Viss reducerad impulskontroll relativt ett genomsnitt utan värdering i bättre eller sämre kommer både i sig med större benägenhet att bryta upp och söka sig till något bättre, och också större känslighet för värde oavsett om det handlar motivation, känslighet för relativ makt (jfr religions-monopolet staten tidigare hade påverkande utvandringen) relaterat vad som ibland i klinisk-medicin kallas för kritikänslighet. Och vi ser avtryck från detta i USA i det konkret mätbara i större uttryck för arvsanlag relaterade lägre impulskontroll (och beroende på faktorer inkl. hur stora uttrycken är ADHD), mängden ADHD-medicin och också men mindre konkret mätbart deras större motivation, vilja att bygga stort, flexibilitet och benägenhet att bryta upp m.m. Vad jag tror över tiden - kanske snabbare än man tror - konvergerar ner till ungefär nivå med Europa. Det är genetisk kunskap vars största betydelse ligger i förändringen, och som del av en större kunskapspool arten bibehåller inte som sådan heller unik.


Frågan jämfört med Kina är om skillnad finns och i så fall hur stor den är? Ett svar utanför mer konkreta mätningar är att säga att Kina är människans prototypiska utvandrar land. Det var en av de första och i särklass största tidiga civilisationer stora utvandringar skett från tillbaka västerut. Samtidigt ligger en mängd faktorer under 1900-talets fram till idag påverkande. Konflikt och krig, traumatiserande kollektiva uttryck för tortyr, förgiftning av befolkningen, systematiska system med övergrepp i relativa maktmodeller, och så partiklarna. Partiklarnas och tungmetallernas inverkan förstår vi väl. Mycket dokumenterade. Och vars påvrkan dessutom har mätts på kinesiska medborgare om än av amerikanska universitet.


Är det en avgörande faktor? Jag tror inte det därför jag tror inte att en punkt med ett beslut någonsin är nödvändigt. Det bara tycks så för oss i efterhand när vi tittar bakåt på ett sådant beslut. Men det är en av tusentals faktorer vi kan mäta och skatta som pekar på att vi rör oss mot intensitet av den sort som ger oss förändring med det efterföljande lugnare tillståndet när konvergens likt dopamin-gaba-nmda-dynamiken nåtts.


Jag tror inte en väg med kontinuerligt diskreta förändringar stegvis är fel. Rent av är det att föredra därför att konsekvensen avt sätta Kina i brand är svår att bedöma annat än att det kommer med ett stort antal kända risk management frågor vars sannolikhetsfördelningar och samband med varandra ej går att bedöma. Illustrerande hur riskerna kan realiseras är den totala förståelse av all infrastruktur, befolkningens hälsa under överskådlig framtid, totalt innan kriget är över kanske 250 000 döda, avsaknden av en fungerande ekonomi under de kommande 10 åren - kanske mycket längre - troliga återkommande perioder av abnormt våld efterföljande ev. fred, och kanske att samhället som samarbete dör och staten Syrien försvinner.


Syrien är en dörr Kina riskerar att öppna. Dörren är inte vad folket kan välja bort. När Kina brinner är det i förändringen där varje individ i ögonblicket till slut väljer risken för att nå möjligen bedömt där står från vad man innan de i commotion går ut i locomotion. Syrien är vad kinesiska kommunistpartiet måste våga erkänna är den verkliga risken som berör dem mycket mer än landet och folket. Oavsett hur väl revolutionen landar i övrigt är risken extrem för dem. Att söka balansera det med militär är svårt när etablerad planering finns. Tyngre vapen fungerar inte bra i statsmiljö, medan rätt motmedel om det finns på plats tvärtom är mycket energieffektivt. Effekten av att slå ut gigantiska vapen med det till synes enkla är förutom konkret reduktion av fienden en kognitiv utmaningen för soldaterna när den perceptiva upplevelsen ska tolkas och förstås.


Risken Syrien ska inte överdrivas. Kinas möjlighet till något bättre väger redan idag över riskerna. Men den stegvisa förändringen är bättre. Den förutsätter dock det konkret märkbara med en samlad förståelse bland nyckelpersoner och neråt i partiet hur man ser på frågorna och var man ska hamna.