Komplettering: Rörande kort indikerat Tyskland och vad jag seriöst inte trodde att EU skulle försöka tillämpa har i alla fall någon form av en undersökning startats verkar det som:
Jag upplever en känsla av baffled. Lön spendeerad på Barroso och allt i övrigt han ev. allokerar men dom kostnaderna lär väl vara givna redan och gör man ingen skada eller har något mer värdeskapande att engagera sig är det antagligen sak samma.
Uppföljning av Upp och Ner i Kronvärlden där jag förutom att referera indikation deflation egentligen inte gjorde mer än att uttrycka hur svårt jag upplever det att förstå var gränsen för riktigt problematisk implosion längre fram kan ligga om en mindre uppenbar koppling innan såväl efterföljande finns till reduktion av kronkurs (på större nivåer än troligt aktuellt närmaste tiden). Och attityd-korrekt med centraliteten för vad många tycker nu samlar jag argument från bl.a. Japan varför låg-ränta och riktigt ordentligt tilltaget budget-underskott lär ge i alla fall någon form av mätbar effekt.
Nu när EU och Sverige möjligt besmittats av
deflation förstår vi att attityd att ränta såväl som ekonomiska stimulanser varit för hög resp. för låg säkert stämmer. Särskilt som vi nu
Japan med dess långa erfarenhet av deflation att lära av. I Japan vegade man säkert med stimulanser och satt tjurade med en historiskt låg men relativt handelspartners med väsentligt sämre ekonomi orättvist lägre ränta. Japan kanske klarade sig från dom åren med en låg statsskuld men helt säkert at deflationen och stimulans-fegandet alla dom åren medverkat till att
Kina nu passerat dem som näst största ekonomi.
"Central banks are finding it’s easier to push up stock and home prices than it is to prevent inflation from falling short of their targets.
While declining costs for everything from gasoline to coffee can be good news for consumers, disinflation makes it harder for borrowers to pay off debts and businesses to boost profits."
Från: Central Banks Risk Asset Bubbles in Battle With Deflation (2013-11-13) | Bloomberg
Givetvis skulle man här kunna föreslå att det är mer meningsfullt åren som kommer att stimulera byggnadsindustrin snarare än att transferera mer pengar till konsumenter eller tjänstesektor. Det är lätt att föreledas till att tro det när vi nu möjligt har lite av deflations-tendens såväl som där jag tror Riksbanken har rätt problem vi kommer behöva hantera någon gång de närmaste tio åren när det kommer till priser särskilt privat ägda bostäder oavsett slag (och kanske beroende av hur skattereglerna ser ut inte otroligt uthyrnings-business: billig inlåning, renovering mot lån, köpande mer mot lån o.s.v.). Särskilt som det är välkänt bull-sektor med lättre löneökningar (troligt jämförbart normaliserat idag fortfarande oavsett EU-arbetsmarknad). Excellent utrymme för en ordentlig push utan en enda miljard i underskott finns om man sunt tänker till var pengarna gör nytta som ekonomin utvecklat i konsekvens liknande förändringar tiidgare. Men Japans föredömligt korrekta åtgärder under sitt deflations-desendium lär oss mer mycket: Japan klarade sig ju hjälpligt något så när närmare sundare inflation på 15 år (och vi kan välja att lägga på år där beroende på hur definierar saker och ting). Troligt svårslaget för EU med mindre än att tar räntan ner till negativt.
Japan ger ju oss dessutom en deflations-normalitet för vad en låg statsskuld är i förhållande till vad man producerar. Minns jag rätt någonstans beroende på hur man räknar 220 till 280% av något esoteriskt eller om vi så vill vetenskapligt sammanväkt mellan olika sektorer. Men Wikipedia-säkert för 2011 uppges nivå vara:
"The level of public debt in Japan in 2011 was 204% of GDP."
Från: Debt-to-GDP ratio | Wikipedia
Att jämföra med cirka 75 - 95% för Tyskland. Vem vet: Kanske Tysklands fel att vi har deflation i EU därför att de exporterar för mycket i förhållande till övriga EU länder skapande oblanser - ett potentiellt brott mot någon EU-riktline rent av. Okynnesarbetande obalanserat i det extrema.
"Deflation started in the early 1990s. The Bank of Japan and the government tried to eliminate it by reducing interest rates and 'quantitative easing', but did not create a sustained increase in broad money and deflation persisted. In July 2006, the zero-rate policy was ended.
Systemic reasons for deflation in Japan can be said to include:
Tight monetary conditions. The Bank of Japan kept monetary policy loose only when inflation was below zero, tightening whenever deflation ends.[
Och nedan ser vi vad "right monetary conditions" (ex. 0 ränta som för långa perioder) kostar i statsskuld:
Överst Japan. Och de två nedan är Tyskland och USA. För att normalisera snabbt återkoppla tidigare jämförelse Japan och Tyskland: 205% jämfört med cirka 75 - 95%.
Och tror vi inte på det är det bara att lyssna på dom amerikanska myndigheternas analyser och utredningar senaste åren: Vad innebär det att dra ner over-spending? Vi vet inte. Risk för negativ effekt kan inte uteslutas. Givet så korrekt med hur börshandlare spekulerar vecka till vecka om inte timme till timme rent av och alla möjliga aktörer i EU spekulerar att EU-ekonomin behöver såväl välfungerande från dag 0 fram till tidigt i år (ev. kan den amerikanska ekonomin vara väsentligt bättre än uppfattad: därmed inte sagt att jag påstår att amerikanerna is cooking the books för att få saker att verka sämre men åtminstone har det var ganska många efter-korrigeringar rörande data kring allt möjligt inkl. arbetsöshetn; We the Americans are bst and biggest so why the f**l does Japan having bigger dept?).
Ger X% i räntesänkning ej effekten du önskar - särskilt när du har uttrycks-potenta aktörer över-belånade efterfrågande större sänkningar eller börs hoppande ner varje gång för några dagar när de tror att statsfinansieringen av dem ska ta slut - sänker du bäst igen. Och fungerar ej XXX miljarder lånat att spendera så prövar du bäst att låna XXX miljar veckovis och ser om det fungerar bättre.
Tråkigt nog störande annars pedagogiskt värde tycks nu delvis lite förändrad politik relaterat statsbudget skapat inflation. Och just för Japan kanske bra: Lite högre priser oavsett orsak (inkl. moms) ökar på krav löner och det blir allmänt kanske lite mer dynamik där en del grupper konsumerar mer med vissa preferenser och ökar dynamik i en sektor, medan företagen med ökade lönekrav behöver allmänt se över hur organisation, produktförvaltning m.m. fungerar.
Men givetvis svårt att veta säkert. Man kan ju inte mer än att titta på vår event-historik från modern tid - säg rent av senaste 30 åren - med viss om man är icketroende vågad betraktande åtgärder prövade sista tio åren utan just något man skulle kalla god effekt.
Jag får erkänna - en ofta argumenterad signal om att trovärdighet är låg - att jag ändrat åsikt över dom senaste åren. Jag tror sedan kanske ungefär årskiftet 2010 / 2011 att Riksbanken har rätt i dom risker de indikerat och vidare ej 1-1 relaterat att erkännande av hur väl de klarat saker är korrekt. Vidare tror jag att problematiken numera när det kommer till obalanser i EU ekonomi eller valuta-obalanser i Asien (särskillt Kina - USA) har mindre att göra med problem i Tyskland eller Kina (även om den senare ekonomin tveklöst har ett duktigt gediget antal bomber som lär explodera av och till).
Och för att avsluta kanske vi borde välkomna inte feg-deflation utan riktigt ordentligt deflation. Ärligt talat är vi inte alla ganska trötta på hela konsumtions och upplevelse ekonomin? Helt moraliskt såväl som andligt sundare att vi reflekterar ett liv närmare vad katolska såväl som buddistiska munkar i sin större visdom annamat. Försöka ha lite oberoende ekonomi med några kor, kanske likör tillverkning och en hel del tiggande bland omgivande bondebefolkning. Det senare om nödvändigt hanteras korrekt för att skapa ett tillsammans bättre uttryck av andligt tänkande genom att finansminister med enstaka kamrat besmutsar sig till att besöka de okynnesarbetande tyskarna.
Förövrigt på temat billigare arbetskraft - relaterat att uttrycka mer av bull-inflation - kanske reglering av hur man bor och hur national health frågor är särskilt reglerade alls i EU. Adderande en kostnad att lägga där för att trycka upp gästarbetarnas konsumtion i Sverige. Fackföreningarna bör ju också kunna göra mer nu mer rätt i koncept jämfört med inflationsåren på 1980-talet: Följ upp fackanslutning och addera kostnad när ej fackanslutna. Där kan man ju resonera statistiskt rimligt bevisat i dagens big data värld och sätt i lock-out även om enskilda personer inte kan språk nog för att besvara frågor kring det eller vill svara. Statistik är ju en ytterst vedertagen i all vetenskap bevissystem när tillämpat hypotesprövning. Och om det ej visar sig funktionellt i domstol kan det likväl på tiden innan räckt för att transformera bort en del av ev. deflations-hot: spreadbility där relativ inflation i domänen gör nytta d.v.s. ej i dyrare bostäder och annan strukturell konsumtion i område där värdet mycket troligt kan behöva dubbel-betalas såväl som förloras i stora delar av många.
