Anknytande till min lilla fallstudie rörande summor investerade uttryckta till konceptnoder i ett större nätverk av kunskapsrelationer (vid tiden ej större än tror jag 180 000 noder om än ordentligt fler relationer mellan dem och idag många miljoner) diskuterat rörande en "slutsats" eller perspektiv på vad man såg där adderat manuellt utilisierande min hjärna utan datastöd:
Diskuterar jag här löst en möjlig grupp av fenomen som kan tänkas spela in i sjukdomen. Jag gjorde diskussionen direkt från vetande utan att engagera mig i att kontrollera resp. del mer noggrant (vilket egentligen verkligen hade varit att föredra därför att man resonerar av och till lätt fel i ämnen man inte direkt dagligen håller på med: Man minns fel helt enkelt). Men å andra sidan tänker jag att ett väldigt fåtal om någon mer än jag själv (som minnesanteckning) lär läsa det och de kan nog lika enkelt eller mer effektivt rent av följa resonemanget själva. Jag försökte emellertid understryka när mer spekulativa antaganden gjordes jag egentligen hellre borde ha satt mig och slagit upp i referenslitteraturen eller åtminstone kontrollerat om någon enkel trovärdig beskrivning av fanns i Wikipedia resp. någon gång också när det kan ha varit konstruktivt att ha kontrollerat ev. studier gjorda rörande effekten av preparat.
När jag diskuterar sådant här spekulativt är skillnaden egentligen inte radikal från när jag som nyligen också diskuterade filsystemet XFS (XFS: Ett problem i prestanda tänkbart orsakat av XFS). Delar hade kunnat kontrollerats bättre och sådan kontroll hade konkret kunnat demonstrera ett övergripande felaktigt antagande. I det ställer vad jag skriver här högre krav (ibland kanske orimliga som funktion av intresse / motivation rimlig att anta: Men vad som ändå har vissa systematiska värden för sådant innehåll för ett fåtal läsare resp. ej ovanligt som en anteckning avsedd för min framtida person) på läsaren i fråga om kunskap, vana att gå vidare att komplettera fakta i dokumenterat vetande, förkunskaper, kunskap etablerad i tidigare inlägg vilka ej direkt pekas ut som nödvändig grund med mera. Jag gör så av och till och det är kanske bra att av och till påminna om det.
Det tycks för mig att när som här egentligen en möjligt full dynamik med början föregripande bildandet av plack och inkl. själva behandlings-metoden än mer spekulativt föreslås att ganska stor effekt av enskilda felaktiga antaganden är troliga ev. görande varje slutsats meningslösa i kontext av sjukdomen eller direkt felaktiga. Något att vara medveten om.
0
Betraktar vi några andra stora grupper av psykiatriska sjukdomar av resp. karaktär av gå tillbaka naturligt och/eller med stöd läkemedel (första typ-karaktären), resp. med kända metoder för att kompensera effekten (andra typ-karaktären). Vi bl.a. som två typ-karaktär depression av första typen resp. ADHD och ev. GAD av andra typ-karaktären.
En gemensam egenskap åtminstone för resp. exempel för de två typ karaktären är påverkan av nivåer av mono amider (viktigast dopamin, nor-adrenalin och serotonin) såväl av indirekt monoamid oxidasen (d.v.s. enzym-systemet som bryter ner mono amider: B bryter ner huvudsakligen dopamin och nor-adrenalin medan A huvudsakligen bryter ner serotonin och tror jag också delvis nor-adrenalin även om jag för det sista gissar en del).
1
Säg nu att vi för dessa enzym-system delvis har dynamik som kan jämföras med kemiska jämvikter. Mer fritt dopamin, nor-adrenalin och serotonin (och fortsatt lämnar vi serotonin därför att dopamin och nor-adrenalin är de i huvudsak intressanta i kontext av minnesfunktionen även om serotonin absolut inte saknar påverkar här) skulle då ge en ökad aktivitet från monoamid oxidasen ej bara resultatet av ett en mer konstant nivå får större möjlighet att katalysera kemiska reaktioner därför att de oftare "kolliderar" med monoamider utan också därför att mängden av monoamid oxidaser som kan gå i katalysering av nedbrytning av monoamider ökar.
2
Låt oss notera hur tydlig i effekt MAO nedbrytande enzymer kan vara från tidigare ex. från resp. typgrupp:
- Vi har de i särklass effektivaste antidepressiva läkemedel i typen MAO-hämmande läkemedel. Samt även substanser mer på "normalt genomsnittlig nivå" (större antalet antidepressiva läkemedel tycks i huvudsak ha en jämförbar effekt med skillnader mer rörande biverkningar) i effekt (de reversibla MAO-hämmarna medan de tidigare refererade mer än normalt effektiva preparaten avser de icke-reversibla vilka trots mycket god effekt normalt ej förskrivs - i Sverige antagligen som licensläkemedel för att diskriminera förskrivning till psykiatriker - genom att de stör ut hanteringen av jämviktsförhållanden på sådant sätt att förskjutningar i jämvikter i och från aminosyror som tyrosin från kosten kan leda till problematiska biverkningar).
- Samma typ av läkemedel (och spekulerar jag kanske ej med här större skillnad i effekt mellan reversibla och icke-reversibla MAO-hämmare) bör ge kraftigt förstärkta problem av GAD (generaliserad / kronisk ångest) genom att signalsubstanser som uttrycker inlärda basnivåer när problem blir särskilt utlöst och troligen också själva bastillståndet verkande på grundnivå av "ångest" ökar.
- Även om ADHD normalt behandlas med bättre läkemedel (mer avgränsad verkan med färre biverkningar) har MAO-B hämmare effekt.
Resp. psykiatriskt problem ovan inverkan radikalt antingen som en kontinuerlig förändring eller vid akuta djupare problem större inverkan på minnesfunktionen. ADHD kommer med försämrat närminne varande det egentligen mest typiska draget som också är mätbart även om den sociala dimensionen relaterat skolarbete typiskt ges ett större uttryck (av naturliga orsaker inte minst därför att det är till hjälp rörande sådant som beteende skolklass att detektera problem). Och föga hos ej åldrade i övrigt friska personer kan störa minnesfunktionen allmänt så mycket som en egentlig depression.
Medan GAD tenderar - men sämre dokumenterat då det har mindre med symptom som faktiskt besvärar - förändrar hur vi tenderar att minnas. Delvis i spekulation kan vi förstå mer av detta från vad som är dokumenterat för depression. Depression kommer som känt och tydligt med nedsatt aktivitet i delar av hjärnan emellertid och troligt associerat med de ångesttillstånd som ofta kommer tillsammans med depression har vi ökad aktivitet i andra delar av hjärnan. Även om GAD i sig ej behöver vara samtidig med samma nedsatta aktivitet är det möjligt så att en preferens förskjutning i vad minnet prioriterar i bedömning av omvärlden är något så när (ev. mer än så) jämförbar.
Utan för konkret död av neuroner är nu nivåerna av monoamider vad som är känt att påverka minnet i nivå med att man mer än teoretiskt också konkret praktiskt kan kompensera (d.v.s. ADHD där förövrigt effekten av samtliga övriga i USA eller Sverige använda läkemedel ökar nivåerna av fria monoamider typiskt dopamin och/eller nor-adrenalin ev. för Strattera också indirekt utanför effekten nor-adrenalin på dopamin utanför ev. hindrande av återupptag dopamin i via nor-adrenalin receptorer via tänkbar aktivering av de kroppsegna opioda-systemen - i sig en tänkbar invändning till preparatet - som spekulerat från Effexor och Remeron vilka också har kraftig inverkan nor-adrenalin) eller förändra systemen nog för att få hjärnan att gå ur problematiska tillstånd associerade med försämrat minne (d.v.s. avseende depression).
3: Plack
Kanske gör fenomenen av plack i andra delar av kroppen för andra sjukdomar att man lättare tänker för begränsat rörande plack och Alzheimers sjukdom? Jag vågar inte spekulera att det kan vara så då jag kan approximtivt ingenting om jämförbara tillstånd för andra sjukdomar utanför något rörande proteinerna.
Känt för Alzheimers sjukdom är hur som helst att en annan katalyserar kraftigt ökar risken för att drabbas och också för yngre från barn och uppåt att drabbas nära i tiden: Aluminium.
Vad gör nu aluminium i hjärnan? Massor troligen långt utanför vad känt. Emellertid har det förmåga intressant här att katalysera förändring av proteiner såväl som nedbrytningsprodukterna av proteiner. Rörande katalysering kemiska reaktion av nedbrytningsprodukter av proteiner (inkl. av andra orsaker än katalyserad nedbrytning MAO förstörda eller skadade proteiner) reaktioner som ger mer komplexa föreningar och i mening av komplexitet närmare komplexiteten hos monoamider innan ex. nedbrytning via MAO.
I all rimlighet har vi naturliga system i hjärnan såväl som övriga kroppen som gör jämförbar katalysering (att inse kanske mest uppenbart tror jag - om jag tänker rätt - från bildandet av komplexa föreningar från aminosyror ur kosten).
Säg nu att ett eller flera sådana system är relativt normala system för utnyttjande av monoamider i bl.a. den normala minnesfunktionen är överaktivt.
Man kan i så fall förledas att tro att resultatet skulle bli en större mängd fria funktionella monoamider. Emellertid är det ej så därför att denna katalysering är ej vad som lokaliserad här syftar till att återskapa monoamiderna utan istället ger det mycket sannolikare (ev. har vi just en sannolikshetsfunktion av vad som bildas där i så fall samma påstående är vad jag håller som i särklass troligast sant) föreningar ej bra om alls funktionella jämförbart med monoamider.
1. I den mån de fortfarande kan återupptas kan man rent av tänka sig att de konkret stör neuronens förmåga att släppa ut monoamider fortsatt och tänkbart i större nedsatt effekt än bara genom att den släpper ut icke-funktionell "signalsubstans" från återupptaget defekta protein-liknande föreningar (ex. polarisera området runt "sparade" signalsubstanser i neuronen så de har svårt att komma ut).
2. Eller att de kanske tenderar för vissa grupper att tvinga upp utsläppande dynamik så att neuronen spyr ut vad den har av signalsubstanser och störda föreningar vilket ev. kanske kan vara del av dynamik skadande neuroner.
I den mån 2. sker skulle mer än allmänt diskuterat plack vara mer sekundärt rörande skadeverkningen då detta om det sker systematiskt mer än väl skulle förklara skador i försvinnande neuroner, inflammatoriska processer m.m.. I övrigt antas dock allt tror jag diskuterat föregripa bildandet av plack som är sekundärt men där frågan om vilken betydelse det har för skadeverkningar utanför de antagna mer i mekanism konkreta fenomenen på minnet lämnas utanför resonemanget.
Och varande själva spekulationen jag önskade roa mig med så kan fortfarande trots icke-funktionella likhet till vad MAO enzymen katalyserar nedbrytning av vara sådan att den samlade effekten av MAO-enzymen via tidigare föreslagen feedback ökar växande med mängden defekt plack.
Det hade varit elegant om man här hade kunnat löst testa hypotesen genom att kontrollera vad som är känt rörande effekten av MAO-B hämmare. Emellertid oavsett om detta fenomen ev. är drivande för försämringen av minnesfunktionen snarare än plackets geografiska närhet som sådan bör minnesfunktionen förbättras av dessa preparat.
Vad som snarast är intressant är kanske vad som inverkar på tänkbara katalyserande system som kan föranleda re-kombinationer av nedbrytna proteinföreningar. Jag har uteslutande just nu i alla fall - och antagligen fortsatt - att eftersöka särskilda system i kroppen eller substanser som går att tillföra mer riktade mot vad jag antar existerar mindre möjligheter att ge några konkreta exempel. Emellertid kan man ju nedanför den kunskapsnivån peka på ev. effekt av enklare ämnen. Vad gäller exempelvis rörade nivåerna av närvaro av järn-föreningar vid Alzheimers sjukdom? Många föreningar snarare än att nödvändigtvis binas in i färdig substans kan ju ta reaktiva syreföreningar i anspråk och reduceras vilket vid sidan om att öka sannolikheten för mängden skadade protein-föreningar i "första-led" tänkbart också ockuperar katalysatorer som annars deltar i andra föreningar (det var ganska länge sedan jag läste kemi och jag vet av erfarenhet att jag av och till även kring trivialiteter som sådant här resonerar fel och även om jag tror jag tänkt rätt här kan jag tänka mig inte brutalt mindre sannolikt att jag resonerat fel rörande engagemang av katalysatorer).
Vidare intressant vore till MAO enzymen kemiskt besläktade ämnen vilka mindre diskriminerande bryter ner proteiner. Där en tänkbar behandling om något här stämmer vore att öka dessa för nedbrytning av förstadie-föreningarna som kan bilda plack för att därigenom också minska aktiveringen indirekt av MAO-enzymens nedbrytning av monoamider ev. kombinerat när effekt som sådant ev. är mätbar (Alzheimers sjukdom är ju så destruerande på hjärnan att också det enstaka läkemedel godkänt vilket verkar genom att ge dopamin större möjlighet att utöva effekt för att kompensera skadeverkan är minst begränsad: Och själva den kliniska motivationen till dess existens alls godkänt i kontrast till andra i effekt något så när jämförbara preparat är mig okänd. Kanske att detta preparat är mindre "aktiverande" allmänt reducerande risk att dementa personer blir upphetsade och tenderar att promenera ut på stan eller liknande? Jämfört med ex. återupptagningshämmare av dopamin som bupropion m.fl. resp. än tydligare rörande risk allmänt över-aktiverad metylfenidat. Spekulativt torde emellertid bupropion m.m. åtminstone ej fodrande licens ej vara helt ovanligt kliniskt tidigt i sjukdomen och bör väl tänker jag kompensera jämförbart eller bättre än godkänt preparat oavsett sämre om alls dokumenterande just för Alzheimers sjukdom).
Sambandet mellan inflammatoriska markörer och flera läkemedel som påverkar balansen (som återupptagningen) av monoamider är kanske inte ointressant här? Många inflammatoriska processer rör ju vid frågan om katalysatorer, reaktivt syre m.m. besläktat. Och antar vi förekomst av katalysator-system enligt tidigare (som antas gå över-aktivt i re-kombination) ska vi heller inte förvånas om viss om än svag påverkan på inflammatoriska processer (reducerande dessa) går att se från återupptagningshämmare av ex. nor-adrenalin och dopamin. Samtidigt är nu dessa monoamider påverkande såväldigt mycket att man heller inte kan ta det som trovärdig indikation om något (jag vet inte annat än långt ifrån säkert här dock: Kanske är det mer talande än jag antar). Avsaknaden om allt känt här hade väl dock kanske uteslutit den här hypotesen.
Rörande själva plack-bildandet kanske man kan tänka sig det tidigt i form av de skadade nedbrytningsprodukter från protein-liknande föreningar diskuterade. Emellertid vi kanske troligare kan tänka oss att de normala system som laborerar kemiska processer för att bilda mer komplexa föreningar mer sannolikt hamnar där de opererar på dessa föreningar istället för föreningar de naturligt skulle arbeta med. Detta troligare tänker jag därför att plack-föreningarna som tycker mig minnas ger återkommande mönster av föreningar som bildats. Nästan - eller konkret just - som om något sitter och "medvetet" bildar dem. Och om en kemisk process som normalt friskt bildar eller är delsteg i ett mindre antal kemiska processer som bildar en avgränsad grupp av protein-liknande föreningar börjar arbeta på de produkter vi avsett kan bildas här bör vi också för vad som nu kan komma ur det (en hel del blir kanske vad som bryter i något "delsteg" och därefter lättare går ut ur kroppen eller bryts ner av annat) i mening av att en komplex förening bildast vara väldigt återkommande med stor redundans.
Slutligen rörande faktiskt bildat plack oavsett att dess effekt kanske är sekundär mer dominerande inverkan dynamiken monoamider i diskuterad process bör vi se att samma fenomen diskuterat monoamiderna i åtminstone de antaganden jag gjorde ej nödvändigtvis är unikt just för dessa. Jämförbara effekter av överaktiva katalysatorer rörande andra protein-liknande föreningar kan kanske jämförbart troligt ske samtidigt.
