Är världen alltid så här när kunskap delas?
"These results confirm the hypothesis that people represent common knowledge as a distinct cognitive category that licenses them to coordinate with others for mutual gain. We discuss how this hypothesis can provide a unified explanation for diverse phenomena in human social life, including recursive mentalizing, performative speech acts, public assemblies and protests, and self-conscious emotional expressions."
Från: The Psychology of Common Knowledge and Coordination, Kyle A. Thomas, Peter DeScioli, Omar Sultan Haque1 och Steven Pinker. Journal of Personality and Social Psychology.
Lämnande hela frågan om motivationen till att dela kunskap och vad det egentligen inkluderar i koordination kan jag från mitt liv peka på att för all kunskap jag delat gemensamt syfte byggande steg för steg Hans Enterprise - En form av ny världsordning där det är tämligen odefinierat (kanske mindre troligt när jag tänker på det) vad nytta för andra egentligen innebär. Kunskap delas för mitt värde: Du kan uppleva att du lär dig något om XFS som snabbar upp din hårddisk bra för dig eller annat vad helst men i den större världen deltar du i att bygga Hans Enterprise och jag sitter inte och delar kunskap för att du ska komma och reducera min planerade roll i Hans Enterprise.
Coordination är bara att du och hundra tals miljoner andra "knowledge workers" gör något jag planerat - kanske optimerar din hårddisk - som samlat över alla små-händelser kunskapen får er till att inducera skapar min världsordning. Kanske följer jag upp över en mängd personer att de gör som tänkt i planeringen och om inte får man förändra något som får folk att göra rätt. Allt som jag ser på det här i allt - varje litet steg - handlar om Hans.
Det är som den typiska reklam jag möter när jag försöker identifiera webbsajter som genom för mig okända avtal klarar att visa avsnitt av olika teveserier kostnadsfritt (jag kan spekulera att jag ibland inte gynnas av kunskap om deras avtal då det skulle moraliskt - i en tämlingen udda semi-korrupt kompromiss - hindra mig från att besöka dem igen): Den information - kunskap - de indikerar uppmuntrande mig till att förstå hemsidans navigering fel för att i bästa / sämsta fall ladda ner någon form av mjukvara jag helt säkert inte vill ha på datorn känns inte som avsedd för min nytta.
Reklamen är förvisso något av ett defekt exempel på konceptet att dela kunskap men vi har en kontinuerlig uppsättning av information på lägre nivåer av bedrägeri-försök - tillochmed vad vi typiskt ej kallar för försök till bedrägeri - som egentligen inte riktigt är avsedd för min nytta och ibland heller inte är till nytta av någon som försöker tillämpa den.
Därmed inte sagt att jag helt betvivlar själva fenomenet som indikerat i citatet. Men jag tänker att andra motivationer också är drivande och mekanismerna som ev. organiserar informationen resulterande från dem över tiden kanske är intressantare och eventuellt är svårare att fånga i game theory inspirerade studier med enkla regler rörande beslut resp. individ fattar i ett fåtal situationer spelet kan hamna i. För en så genuint kollektiv företeelse känns det kanske också lite begränsat att tydligt utgå från individernas resp. beslut.
"Coordination is facilitated by common knowledge — the recursive belief state in which A knows X, B knows X, A knows that B knows X, B knows that A knows X, ad infinitum. We test whether people are sensitive to common knowledge when deciding whether to engage in risky coordination. Participants decided between working alone for a certain profit and working together for a potentially higher profit that they would receive only if their partner made the same choice. Results showed that more participants attempted risky coordination when they and their prospective partner had common knowledge of the payoffs (broadcasted over a loudspeaker) than when they had only shared knowledge (conveyed to both by a messenger) or primary knowledge (revealed to each partner separately)."
Från: The Psychology of Common Knowledge and Coordination, Kyle A. Thomas, Peter DeScioli, Omar Sultan Haque1 och Steven Pinker. Journal of Personality and Social Psychology.
Vidare låt oss betrakta händelser i nyheter nyligen möjligen indikerande terroristdåd i någon ort i det södra Kina. Antar uppgiften korrekt kan man kanske spekulera med starkt bias från alla möjligheter man mött genom åren att religiös extremism inte ska uteslutas.
Rörande extremism när den går in i den typen av våld vet vi också från kunskap om världen i övrigt bakåt under modern tid att det i den mån det kraftigt påverkar samhället där det verkar bryter sönder det utan att någon målsättning utmålad som övergripande mål någonsin har uppnåtts.
Men det innebär inte att någon som uttalar kunskap känner till det. Och det innebär heller inte att någon som uttalar den kunskapen och känner till det egentligen har just den målsättningen som indikerad. Resp. att denna gör en rimlig bedömning till nytta för den som tar emot kunskapen om vad den konkreta kunskapen om historik innebär d.v.s. görande en helt säkert orimlig slutsats om görligheten att ännu en gång försöka det hela. Ex. "Alla dom andra som hade sönder hela sina länder utan att det gav något försöker ju faktiskt fortfarande och är de nitiskt nog åren som kommer med att be, motivera sig o.s.v. ska det nog lyckas" eller annan helt orimlig föreställning om görligheten att uppnå något. Från det perspektivet tar emellertid förhöjd motivation via religiös-nit bara sönder samhället snabbare i den mån det resulterar i något alls.
Och vi kan så klart jämförbart tänka oss ett barn som lärt sig hur man gör ett projektilvapen själv (ex. en slangbåde d.v.s. en vapentyp vi lite komiskt kan kalla silencer eftersom den är tyst) lär andra barn hur man tillverkar vapnet. Dessa vapen är potentiellt ytterst kraftfulla och någon mutual benefit annat än en upplevd socialstatus och nöje av att skjuta lite innan man råkar "silence" någon i det "knowledge-sharing community" man samarbetar finns knappast (om de nu inte konkret svälter och tänker sig expediera några fåglar: Eller varför inte ett rådjur).
Kunskap i kompetenta händer är ett otäckt vapen man tar fram när icke-kunskaps-drivna kommandon inte riktigt orkar fram. Kanske för att tillverka en atombomb eller motivera andra utifrån någon ideologi att föra upp mig i samhället.
I övrigt är nyttan att sprida kunskap mer tveksam. Ibland rent statistisk. Du kanske drabbas av en sjukdom ett läkemedel resultatet av delad kunskap men ofta om du blir sjuk kan det istället handla om ett läkemedel byggt från hemlig kunskap hos tillverkaren. Och de flesta som äter läkemedel är ju inte du d.v.s. sällan nytta förutom ev. individuer som använder kunskap du delat byggande din nytta.
Jag befinner mig personligen på ett så brutalt cyniskt bastillstånd det här året dock så jag tycker inte man bara ska ta dom här tänkarna som någon indikation om det potentiella värdet av att läsa artikeln.
