Helt nytt för mig (och jag erkänner att mycket runt forna Östeuropas och Rysslands handel är vad som aldrig naturligt mött i vad jag läser eller heller sökt) och jag blev lite förvånad.
Jag markerade här och där i citatet med fetstil och rött.
"China’s history of technological dependence on Russia and Ukraine—the heirs of the Soviet Union’s military-industrial complex—is now pulling Beijing in two conflicting directions. It can either markedly increase its reliance on Russia’s defense exports or support Ukraine’s fledgling defense enterprises in order to maintain bilateral trade relations and access to Kiev’s technological expertise."
[...]
"China has been buying Ukrainian turbofan engines for a range of aircraft, diesel engines for tanks, gas turbines for destroyers, and air-to-air missiles for its Su-27 knockoff, known as the J-11. In 2011, Beijing bought 250 turbofans for trainer and combat aircraft, along with 50 diesel tank engines. The Chinese navy heavily used Ukrainian engines for its destroyers, although it will start producing these indigenously at the Harbin Engine Factory once Kiev lives up to its promise to transfer the technological know-how to Beijing."
"Russia is uneasy with all of this, but it was particularly unhappy about China’s reverse-engineering of the Russian Su-27 fighter into its J-11 with help from Ukrainian engineers and facilities. It is an unforgotten moment of bitterness in Russia’s defense relations with China. Moscow subsequently cut Ukraine from licensed production of the Su-27, and because of this experience, prefers to export only proprietary systems that China cannot duplicate with Ukraine’s help."
"No wonder, then, that when Russian troops took control of Crimea in March, Beijing, worried about its military future, moved quickly to take possession of the second Zubr-class landing craft it had ordered from Ukraine, even before the large hovercraft completed sea trials."
[...]
"Ukraine levied sanctions against Russia this year and suspended some defense cooperation, but with exemptions so that Ukraine could keep its own defense industries afloat."
Från: An Uneasy Ménage à Trois (2014-12-04) | Foreign Affairs
Michael Kofman
Jag kan verkligen förstå (om vi antar att vad beskrivet mer eller mindre kvarstår) hur man kan hamna där trots en "diffus" väpnad konflikt. Kapital - i ordets rätta mening ej påverkad av hur man nationellt kan behöva hantera löner och kostnad stat under hårda krigstider - är scarce för båda och vapenindustrin är vad man har grund att stå på inför framtiden. Jämförbara konstruktioner möter vi ju av och till i alla mänskliga samarbeten (ex. företag m.m. som startades av Telia och det här ska telebolaget innan man började ogilla varandra eller hur konkurrerande mobiloperatörer delar master).
Men här kunde jag inte föreställa mig att ett (om vi tror beskrivningen riktigt) så nära beroende fortfarande efter så många år kvarstod. Det visar verkligen hur Ukraina trots turbulenta år efter separationen av Sovjetunionen klarade att förvalta den kompetens och verksamhet som fanns i regionen.
Trots än i idag affärskritisk inverkan på Rysslands exporttunga vapenindustri.
När det gäller det krigskritiska hör jag till skeptikerna. Jag rekommenderar varmt tunga och visuellt tydliga vapen för Sverige (som tidigare argumenterat starkt för JAS-projektet resp. att vi införskaffar ett par större båtar - kanske begagnade likt Kina men mindre - att segla runt och visa upp Sverige med).
Men jag ser från början med WII ej att de avgör jämfört med headcount och bra handeldvapen. Vi ser hur Tyskland under reträtten från Ryssland klarade en god prestation tvingad till att lära sig att klara sig med just detta och hur vi omvänt ser rysk hastighet ökande när man etablerat det samma. Att invasionen av Frankrike är ett argument mot detta är sant men samtidigt gäller ju att de ej slogs tillbaka med någotdera och vad som ändock presterades åren som kom av Frankrike tillochmed då Frankrike tillsammans Brittiska Imperiet och USA landstigning skedde med handeldvapen. Pansarvagnar löste säkert sina problem och antar jag är svåra att ej ta stor kostnad att hantera utan att "balansera" det som vapensystem men när kostnaden accepteras och kan tas räcker det mer än väl.
Och idag kostar det än mer att introducera dem när alternativa affärer ska räknas ifrån förutom den direkta kostnaden drivmedel, skadat materiel m.m. ska tas. Att man kanske (det ligger i konfliktens natur när ett samtidigt gemensamt positivt intresse finns) kontinuerligt lite försiktigt försöker "fuska" ökande på någon enstaka pansarvagn här och där lär vi se (och jag tror mig sett ett foto i en nyhet av kanske en deras sidas liknande konstruktion) men att det når upp där det avgör tror jag inte på: För mycket stridstränade soldater nu som fungerar strids- och kostnadseffektivt. Rulla förbi dom med 100 stridsvagnar och de börjar gå åt oavsett om de har noll själva - Och stora vapen stora pengar.
Även om vår upptäckt på Foreign Affairs kanske säger oss att inte underarbeta andra europeiska fredsprojekt (såväl som allmän respekt och artighet) vidsidan om EU kan vi tänka oss att EU åtminstone har värde som ett långsiktigt ekonomiskt värde fortsatt konkurrerande en tänkbar väg där ett mer ensamt Ukraina utvecklar kärnvapen för egna behov såväl exporterande kompetens. En försvarlig mängd råmaterial och kunnande sägs ju ha funnits när Sovjetunionen transformerades till sina efterföljande demokratiska resp. icke-demokratiska länder:
Samtidigt får vi nog acceptera att internationella förhandlingar inte hör till vad EU presterar bra eller ens på genomsnitt i. Det må handla om senaste dygnets "hopp" rörande Grekland efter flera år, flyktingström, roller man tagit på sig "fredsförhandlade" med okänd positivt track-reckord för metodik och metod prövad, frihandel med Europas större handelspartners (såväl import- och export som med Nordamerika), reglering och förmåga att se till att befintliga avtal och reglering relaterade varumärken, patent, dokumenterade fall av industrispionage resulterande i konkurrerande patents (o.s.v. i sista gruppen relaterat Kina givetvis - kontrollera på konkurrerande amerikanska resp. svenska) o.s.v. Medan man desto ivriga när samarbeten internationellt går framåt givet upparbetat intryck några exempel gavs på och släppt information om något tar för givet att det i positiv verkan mestadels gäller andra parter intresserade av att mer effektivt automatisera sådant som informationsinsamling för att bättra på egen produktutveckling (Betrott samarbete: EU och Kina - IPv6 och The Internet of Things (2015-05-19)).
Bara idén att man kanske klarar av att betala pengar igen till Grekland och tycker att man då lyckats trots denna evighet av ständig negativ valence och osäkerhet man spyr ut media utan att klara någon stabil förbättring kring något är idag efter alla gånger tidigare underlig förutom komisk. För det är väl knappast någon varaktig överenskommelse utan samma sak igen vecka ut och vecka in av och till många gånger om året man sitter och diskuterar? Det har man ju aldrig arbetat mot förr så jag tror inte ett ögonblick att det varit målsättningen för någon sedan evigheter sedan.
Men någonstans tror jag på att en insikt om att problem och lösning inte bäst börjas med en ny vision som man sakta om alls bra ska göra åren som kommer så mycket som att se till att själva samarbeten, besluten, kvalitetsuppföljningen, "time to government" o.s.v. fungerar bra där man är och ej drar sig efter hastigheten på tiden i världen runt omkring (tid i mening intensitet). Så klart kan jag ha fel och att bästa lösningen inte är att peta runt med allt man redan gjort utan bygga något gemensamt ovanpå det:
Problemet med detta är att vad som fungerade dåligt etablerade problemen vi fick i så många länder var i relationer mellan dem och Europa just EU. I flera fall relaterat bl.a. Grekland presterade EU tidigt under all kritik (kände till problematik passerande antagligen gränsen för brott men agerade ej d.v.s. förutom inducerande kostnad för alla medlemsländer varande uppenbart hierarkiskt under Greklands representanter i EU givet att man ej vågade rapportera det hela till Greklands väljare). Vidare fungerade ej rapportering av tidiga findings inom EU och även om det helt säkert är mycket bättre idag när det gäller frågor i och runt om dessa risker realiserade resp. tänkbart nya liknande så tvivlar jag verkligen på att man nått längre i att etablera god kontroll över övriga delar av sina organisationer och deras kostnader. Att man utan större svårighet kan konstatera att tre väsentliga netto-bidragsgivare i domänen av forskning tror sig vinna något på att ej överdrivet diskret "blåsa varandra" (men spekulerar jag utan att summera något jämnar ut sig mellan resp. Tyskland, Frankrike och UK - Vi kan återkomma till det när jag snart ska ta upp en arkiv-disk från när jag gjorde EU och europeisk forsknings-mining och även om ett par tre år sedan tvivlar jag inte ett ögonblick på att massor liknande lika enkelt hittas bara av att se allt data - här bara vad de publikt ger ifrån sig - genererat gemensamt).
EU där EU står får vi acceptera och göra något bra av. Nitiskt exakt quality assurance av allt tillsammans med en gemensam mycket stringent lagstiftning och omfattande gemensam lagstiftning för rättigheter i polisiär mening för hur uppföljning sker är det självklara första steget. Annars kanske det blir som lite som för Ukraina nästa gång "överraskande" problem uppstår och det visar sig att EU blivit lite "invaderat" i någon domän (kanske ej geografiskt) men ej riktigt kan göra något åt det eftersom land X är extremt engagerade i sina arbetare och deras löner i någon bransch.
Att förhandla pengar mellan länder går nog bättre för då vet alla var man ska träffas istället för att mötesrum och byggnader varierar som när ex. Grekland's problemen ska förhandlas. EU behöver tänka så här: Många som gör politik och administration just nu duger inte för man gör ett undermåligt arbete med en etablerad kultur av att det ska vara så. Börja med en god quality assurance process med polisiära befogenheter ty när vi får trovärdiga mätetal kan saker förändras. Innan är det bara fortsatta problem om än varierande lite på plats i det hela.
Eftersom EU nu trots alla problem mutat in hela den här europeiska säkerhetspolitiska frågan Ukraina när det kommer till EU-länder får jag (eller vi antar jag) i brist på annan ge dem i uppdrag att säkerställa att Ukraina ej gör egna kärnvapen eller börjat (fortsätter?) exportera kompetens rörande kärnvapenteknik till diktaturer (ex. Kina eller kanske Bhutan - vem vet) eller för den delen demokratier.
