Rörande sådant här kan man tänka relativt:
Tänkbart är det inte bra att man visar upp sig nära revir en annan entitet tagit runt sig. Samtidigt ska riskerna inte bedömas felaktigt här. Det är ju inte i nivå med en riktigt stor risk likt om man istället missbrukar funktionen hos nationalstatens försvarsmakt vändande den mot befolkningen. Gör man något defekt där säg efterföljande att Hong Kong väljer att ej gå in i närmare ett tillstånd av direkt styrd från Beijing blir det nog ordentligt med bråk i en mer realiserad mening utanför att visa kraft och kosta pengar (vilket man absolut inte ska förenkla till att bara se ner på som dumt: Det kan spara på kostnader som annars kommit såväl tycks det i vissa länder längre tidsperioder ge stabila långsiktiga investeringar i teknikområden där produkter annars kommer för sent för att riktigt orka kommersiellt).
Och åtminstone Taiwan (Indonesien vet jag ingenting om) har ett starkt försvar. Bedömningar som behöver inte vara felaktiga men jag anar utan det specifikt djupa just för Taiwan att de kan dela "preferens" med så många bedömningar under modern tid rörande effekt krigsmakt underskattande just här svårigheten att invadera. Krigssystem och verktyg prövas så sällan ute i verkligheten att A upplevt lite mot B litar lite på vad B tror att A produkter egentligen klarar av vilket de delvis bygger lite på vad A själv ville ha när beställande, trodde sig få, marketing av leverantör, och jämförande med något eget - så man uppdaterar sin världsbild och tycker det känns bra: Till och med B vi vill ha det här för att ta hand om om det krävs tror det här kan fungera. Så nu tycker B att A verkar känna tilltro till sina lösningar: Då har man nog prövat dem kvalitetstungt i övningar som säkert inte var som jag mindes det själv (pratande som General Manager Q i B) där övningar gick lite si och så (större länder är i nackdel till småländer som Sverige: Militära övningar minns jag som små klockor med en krativ dynamik lokaliserad där fel aldrig inträffade annat än när det egentligen var undervisande och danande som när någon bevakningshund kross-skadade arm på ny närskyddssoldat som fått den: Det kunde man känna ett nationellt gillande av beredande dem för skogens hårda liv tillsammans med hunden de fått de kommande 12 månaderna :-D ).
Större komplexa försvar fungerar inte så felfritt så att lyssna på vad A resp. B tror om en själv blir viktigt. Det är likt Star Wars den plikttrogne amerikanen idag av och till tror på var ungefär som man beskrev det bak på 1980-talet.
Eller när Bruce Schneier tar för givet att spion / whistleblower (beroende på termnologi) Snowden berättar något som var okänt ej tillgängligt i publika dokument endast utifrån att han själv inte sett dem:
Uppmärksamma hur grupp-dynamiskt engagerat det är i flocken: Människans natur när ifnormations naturen är som mest spännande inducerande scouting beteende för att leta nya mat-gömmor. Det är så klart för mig att jag skulle kunna löra ännu mer om människan om det dessutom var möjligt att studera den här flockens telefonssamtal. Hur mycket dynamik finns inte där? Säkert massor av spännande samtal fyllda av värdefull information.
Se hur man kommenterar och tolkar försökande lista ut något dolt spännande. Kvalitet bedömning eller metoden för att inhämta bas-datat påverkas ej av detta: Nivån är så mycket mindre från början i den här informationen att det varken gör till eller från vad som förstås rätt eller fel. Jämfört med att faktiskt läsa vad publicerat sedan år.
Precis som det går till när A får veta via B att deras stora vapen inte bara fungerar utan kan vara bättre än du tillochmed beställde och betalade för.
Jonathan Mayer was consulted on the article. He gives more details on his blog, which I recommend you all read.
[...]
This is especially important for pending information sharing legislation, which Mayer explains.
The other big news is that ProPublica's Julia Angwin is working with Laura Poitras on the Snowden documents. I expect that this isn't the last artcile we're going to see.
EDITED TO ADD: Others are writing about these documents. Shane Harris explains how the NSA and FBI are working together on Internet surveillance. Benjamin Wittes says that the story is wrong, that "combating overseas cybersecurity threats from foreign governments" is exactly what the NSA is supposed to be doing, and that they don't need a warrant for any of that. And Marcy Wheeler points out that she has been saying for years that the NSA has been using Section 702 to justify Internet surveillance.
EDITED TO ADD (6/5): Charlie Savage responds to Ben Wittes.
"
Från: NSA Running a Massive IDS on the Internet Backbone
Informationen blir spännande, känns viktig samtidigt som upplevt behov av att verifiera den i kvalitet resp. relevant för detta exempel faktiskt värde (fanns innan och tror jag säkert bättre beskriven där). Och som jag pekade på kan det engagera spridande: Ockuperande resurser.
Faktiskt rörande just detta gjorde jag som jag minns det av och till noteringar på bloggarna från kanske 2007 eller 2008 möjligen 2009 och framåt ett par år tills det gick drift. Närmast därför att lösningen kändes som en gigantisk point-of-failure med riskdomäner potentiellt påverkande bra mycket annat än just dom amerikanska datorerna systemet var tänkt att skydda. Går USA nuvarande mest nyhets-starka "B" in i dessa hamnar man på ett prioriterat delvis konkret resp. virtuellt nät över sensorerna och systemen man aggregerar till tänkbart med möjlighet att få access annan information inkl. vad de då befintliga (kanske ännu existerande) mer kringliggande IDS-lösningarna (eller som vi kan säga delvis kan gå omlått med sniffning av andra orsaker). Ex. känslig information rörande positiva initiativ för bra politisk förändring i Laos eller vad nu aktuellt.
Inte minst om man anammade "http-kultur" befintlig i allt fler system som de kom regelmässigt redan vid de här åren utnyttjande de gamla X.500 standarderna för certifikane och verifiering för det via OpenSSL eller rent av utnyttjande det bredare i VPN-liknande eller SSL-baserade system. Därav att jag pekade på några problem välkända för mig från 1999 när jag plågade mig med OpenSSL på Ericsson för implementation SPKM. Komplex kod kommer med säkerhetsproblem.
Och visst att man kan tycka som Schneier att det suspekt att NSA fick ansvaret för lösningen given snarare än som innan som indikerat upphandlingar, skapande standarder publicerade m.m. DHS. Men oavsett vilka tillkortakommande NSA demonstrerat i säkerhet sedan dess har jag som svårt att se vilken befintlig erfarenhet och verksamhet de hade för management av distribuerade sensor-lösningar säkerhetskritiska. Vad skulle det vara jämförbart med vad den militära sidan hanterar inte bara för NSA utan även för information mellan soldater utspridda på baser runt om i världen? Det var det rimligare valet. Jämför med hur man kan ha 12 IT-system på olika platser som Uppsala Läns Landsting hade för journalerna när jag pratade med dem inför en artikel Säkerhet & Sekretess för evigheter sedan. Men det är billigare och bättre att ha en drift-enhet som gör ett bra jobb (när möjlighet ges brukar jag själv fråga var mina journaler resp. husläkar-registrering från för mer än 20 år sedan finns någonstans: Ingen som vet var det kan ha gått in för att försvinna).
Jag tror jag ska göra som så att jag kompletterar upp detta med en tidsserie från min publicerade noteringar för det hela så framgår väl också allt redan publicerat om lösningen från aktuella myndigheterna. Blir det ej i morgon blir det på tisdag.
Dessutom växlande man ju tids-mossigt relaterat om jag kommer ihåg rätt här med att General Alexander kom i makt eller hur man kulturellt rätt säger det militärt. En välkänd teknik-nörd vilket ej gäller grovt symboliserat av Napolitano - då chef för DHS och numera boss över University of California - () Mindre risk av mellan-stegs filtrering av faktiska problem. Just strukturen där har väl kanske heller inte falerat som jag märkt i nyheter i alla fall. Det verkar mer vara av att medarbetarna sitter och imponeras av varandras power-points om en stor IDS-lösning man känner är väldigt motiverad att berätta allt man vet om. Jag menar de tittar på ju på angreppsmönster nere i protokoll-stackarna så det är så klart bra att berätta för världen om man inte hittar något lika roligt som 1990-talets teknik-trendiga telefon-koncept: Ska man någonsin förstå allt vad NSA gör är det nog bra att om så görligt av det (knappast fallet just här) korrumpera IDS så vem som helst lättare kan surfa sig in och titta runt lite själv vad det är för information de just har i buffert eller rent av i 3 respektive 7 års loggarna.
Så slipper folk dessutom surfa runt på diverse federala webbplatser havande till syfte att skapa samarbete med leverantörer, andra aktörer med intresse av att stnadarder tas fram gemensamt sparande pengar o.s.v.
Så så går det. En Snowden kommer med några power points så blir det jätte bra information utan att man behöver sitta och söka vad publicerat sedan många år i 100-tals sidor bland de värsta exemplaret som jag minns det. Telefoni-loggningen var ju okänd för mig i alla fall men det känns väl som inte otroligt att deet var mer eller mindre givet att den frågan behövde debatteras via parlamenteen (Kongress och Senat) p.s.s.v att öppenhet är givet ändå i samband med förnyandet givet den distans rolltolkning som varit etablerad mellan verksamhet och delar av politiskt styrsystem sedan några år. Men blir jätte intensiv ändå. Av det kan vi också lära att det för långsamma frågor - kanske standarder som ett exempel - lugnast utan osunt irrelevant intensitet att ge information i varje fall ej direkt problematiskt och som för IDS-lösningen acceptera att det hela är så tråkigt att läsa att förutom några tekniker hos leverantörer kan det varit förbannat få som läst det.
Så verkligen att om Taiwan kommit fel i sin bedömning Kina ligger det nog en bra bit under att räkna med alla de riktigt djävla små-problem invaderande vad som helst kommer med (och bra ofta tar dom som heller aldrig slut under överskådlig nutid: Afghanistan, Sovjetunionen - Vietnam, USA, Irak, nutid - Att kriga fungerar men det kostar duktigt mer än vad ämnes-experterna normalt bedömer i worst-case - så mycket mer att annars riktigt dyra saker i form av fordon, tekniska lösningar m.m. bara är vad man lämnar kvar lämnande Afghanistan - Var är några miljarder hit och dit på andra-hands-marknaden? I sanning ingenting ty krig kostar).
Jag ska inte ge mig på att påstå att Taiwan skulle klara det bra själva. Det är ju bara ett dumt koncept givet att visst samarbete ger stabilitet i dom här dimensionerna: Förutom det mer "bomba-distiska" finns ju en del verksamhetskunnande och brand building etablerat för stora gamla Cold War landet USA). Men som sagt bra många andra med mycket mindre - om än betalande pris i människoliv - klarade av värre entiteter med enklare infrastruktur att etablera in i landet. Så just invasionen Taiwan tror jag inte på även om jag erkänner behovet av att hålla Taiwan rustat för att just det ska vara fallet. Ska inte bara självstyret Taiwan en dag som försvinna bort därför att Beijing får för sig att dom nu utser presidenten får man vara beredd där att kunna tala begripligt tydligt: Så här tycker jag och gör du så där kommande sättande dig på mig för att bajsa blir jag jätte-arg - kanske på nivå med vad skrevs för excess i nödvärnslagen - så därför har jag nu behändigt flyttat min tekopp här så jag kan spilla hett vatten på ditt könsorgan om du försöker släppa tarv på mig.
Det är vad jag gillade med Hong Kong. Man talade tydligt under paraply-protesterna eller vad det konvergerat till för koncept-benämning efterföljande. Ändå elegant utan att onödigt innnan man etablerat det viktiga i det omedelbart viktiga försöka reta upp den andra aktören. Mycket välgjort. På nivå att jag inte ville utesluta risken att någon av dem skulle läsa mig om jag kommenterade det: Det fungerade så varför ta risken att säga något som kan förändra fungerande därför att någon tror det vettigt.
Och kanske fungerade det tillräckligt. En mycket stark prestation om så.
Jag har all respekt för det liksom för Kinas rätt att skapa värden av sina öar oavsett av vad något no-brand land som Indonesien (eller vad det nu var) tror sig förstå om gränser från gamla kartor någon upptäcktsresande ritade för hundratals års sedan.
I all verklighet blev inte Japans ekonomi en av världens starkaste efter WII trots att de dessa år helt saknande kontroll över naturresurser i form av olja m.m.? Och hur bra var deras ekonomi egentligen som bäst under åren i pågående WII när hade kontroll över gigantiska naturresurser? Det är inte det som betyder mest för ekonomin i länder. Tillochmed när så mycket finns av ex. olja att det räcker i sig själv till statsbudget blir landet som format av det inte bra: Ensidigt med dålig kunskap inom andra områden, tenderar att stagnera kulturellt såväl som politiskt...
Så tycker jag. Öarna kan Kina, Indonesien, Korea, Japan, Vietnam, USA, Ryssland m.fl. berörda lösa bra själva utan att det kommer betyda överdrivet mycket oavsett vem som tar vilken ö. Och folket i Hong Kong, Shanghai, Beijing och Taiwan (resten av Kina med sällsynta avbrott för ett par etniska grupper finns som inte för mig: Kina är så stort att det är svårt bara i datorresurser att tänka sig att försöka förstå mer och än midnre komma till att man får ut något) tycker jag också bäst struntar i det. Det är inte så himla konkret viktigt vardag i något. Och omvänt tror jag Beijing's politiska topp of China management bäst slappnar av några år rörande Hong Kong låtande dom göra sitt istället.
Och så fick man sin tråkiga föga komprimerade lilla reflektion på slutet intressantare än den säkert förtjänar genom att kommentera den amerikanska utlokaliserade IDS-lösningen som nu såväl amerikaner, kineser, tyskar (jag väntar bara på att Bhutan ska börja intressera sig också för cyber warfare). Vill man få exklusiv information utnyttjande upphandlings-tjänster på amerikanska myndigheters hemsidor, pressmeddelanden, dokument publicerade av öppna samarbeten, så får man vara beredd att undervisas och formas in i min världsbild: Kina medborgare skit i att känna dig stark eller oroad av att miltiären blåser upp sig runt Indonesien för att ta ingenting som antagligen redan är deras formellt om det skulle prövas (vilket det lär göras: Kinesen är slug i sådant - De har egna domstolar politiskt styrda... Mycket smart och kreativt), Big Red toppen skit i Hong Kong.
PS
Rörande The Effects of Near Misses on Risk Decision-Making också Schneir - ej helt icke-relevant när vi diskuterar implicit inlärning från tveksamt ddata med ett tolknings bias gäller att vi har några jämförbara liknande fall också dokumenterande av och till sedan åtminstone en 10 år eller så. Lite antonymiskt har vi också:
- Nära träffar.
Lev dig in i att vara en motiverad Black Jack spelare. Det känns väldigt spännande - upphetsande på något sätt - där sådant intensitet i sig är stimulerande belöning i sig själv för hjärnan. När korten närmar sig 21 - ett svårt kort att ta kanske - men görande det aktiva spelet där vi fortfarande närmar oss 21 mer upphetsande. Så när vi gör defunct (eller vad subkulturen här kallar det) kommande över 21 gör vi med det med högre intensitet hjärna än om vi istället suttit tysta och väntat medan andra har kul och kanske ändå visar oss förlora.
Stannar vi istället på Dubbel-klätt. Stark 20. Men förlorar på att bank tar 21 eller Black Jack förlorar vi från en av de starkaste kombination vi kan ha.
Så nära träffar mål kan vara belönande nog i sig om din kognition har preferens för det. I all verklighet kan det återspegla hur vi alla förstår och lär om världen även om de flesta knappast är så överdrivet känsla för snabba hög intensiva många små förluster efter varandra likt The Card Gambler eller tydligare hos barn runt kanske 10 år snarare än gamlingar (ibland på Parkinson medicin som sitter vid maskinerna) vilka verkligen får enormt nöje av att fortlöpande förlora från endast någon trivial vinst.
Om det vara nära vinst eller nära förlust att läsa sämre sammanfattad information av Snowden än att surfa rätt på det publicerat sedan flera år är vad läsaren bäst förklarar själv för perspektiv av betydelse. Vi kan ge en förenklad förklaring spekuerlande om vad som belönar Schneir kognitivt här. För informationen är det ju ingen nära träff. Tvärt flera år off och ej i fatt publika källor. Men ändå sedan han lämnande AT & T eller något år efter i alla fall har han varit intresserad av NSA. En av de första väsentliga referensböckerna relaterat datateori som gav ändå viss informationen om konceptet av NSA avlyssning. Så här är vi ju i pågående träff äntligen gjort tydligt så att det är klart utan tvivel. Mer av att spela bläck jack sittande och gotta sig över att tagit starkt klätt kort med äss medan bankens hand ej kan vinna över dig och andra försöker göra något av sina sämre initiala kort. Och ingenting är fel med det även om från mitt perspektiv levererade Schneir värde meningsfullt och användbart när han satte sig ner sammanfattade upp alla vid tiden väsentliga krypteringsalgoritmer publicerade. Böcker efterföljande har inte varit lika praktiskt användbara: Mindre av ett starkt verktyg du har nytta av flera år.
