Likhet rent visuellt mellan husnegrerna med anteckningsblock runt diktatorn rent visuellt till den imponerande tolkningen av husneger i Quentin Tarantinos Django Unchained är hög. Ett värde av att ha sett filmen eftersom jag inte tänkt på det tidigare rörande kroppsspråk.
Här skiljer sig Massa Bossman Nordkorea från Massa Kina. De senare nöjer sig med Massa utan Bossman. När det gäller det överdrivna kroppsspråk i direkt närhet när det kommer till pressbilder och jämförbar propaganda.
Detta är intressant när det kommer till min fundering ganska nyligen här rörande om Nordkorea gör assert (ex. missiler m.m.) endast eller ens huvudsakligen med riktning egna befolkning, länder i omvärlden o.s.v. föregripande möten m.m. Eller om man också boostar egen självbild inför mötena. När man ser Massa Bossman Nordkorea med husnegrer är det senare inte vad man riktigt känner att man ska utesluta.
Malcolm X tolkning - för mig helt i audio - var inte dålig heller.
