Vårens blåa våglängder snart här med den goda samhällsbyggande stimulansen

2014-01-30

Och ljusets inverkan på vår relativa hastighet i biologiska neuronnät hos människan är ju känd. Oavsett om vinter-tröttheten eller ökad risk egentlig depression såväl som mer vår betonad semi-mani (och gissar jag utan att minnas om jag kontrollerat statistiskt ökad risk hos kroniska mano-depressiva i pool mani) och ökat romantiserande toppande solens värde med uttryck i andra mänskliga dimensioner vars feedback-signal tycks trevlig.



Men kanske om så givet att data och version organiserar sig smidigt som tänkt tidsmässigt flyttar jag mig ett tag över till ljuset. Kanske. Med försening efter skada hårdvara kanske fyra till fem veckor.

Vårens blåa våglängder ökar aktivitet i individens biologiska neuronnät. Och individen gör troligt mer också fysiskt.


Samma egenskap skalar upp till populationen som märkbart i parker m.m. Det adderar därmed till potential tillsammans med annat om annat tydligare påverkande adderas på (även mindre värden kan betyda skillnad i rätt sammanhang).


Våren doftar ju dessutom härligt. Men den visuella skönheten till ett vinterns trötta tänkande långsammare längre sinne av månen över nattens kalla snö balanserar väl timme för timme om än inte vad man gärna spenderar en dag ute park eller mätande änder eller vad som nu roar oss kanske kreativt mer prospekterande med extra energi (kanske endast en genetisk bieffekt given av annan organiserad genetik långt tillbaka eller möjligen för att ge det enklare mindre resonerande djuret energi att dra nytta av att snön försvunnit och fylla på kropp med energi och näringsämnen - det första skulle jag gissa stämmer troligare).


Implicita svår-kvantifierade dimensioner men samtidigt stabila i den enklaste tänkbara mening tidsperspektiv betraktat som relationen mellan aktivitet över neuroner implicit i mening av decay av signalsubstans med vad vi konkret gör (både kan men behöver inte addera till varandra). Förändringens mänskligt djupare nature - vad som i förståelse av vad vi vet är bättre förbättrar och det som tar oss i kreativitet att finna det bättre vi ej ser eller är känt. Kontrasten mellan den skapande människan och djurens eviga stillastående föga mer föränderliga än vad evolutionens långsamma små-steg ger eller tar bort.