Plug-and-Play i det amerikanska nätverksbaserade försvaret

2013-06-18

Efter att en senators-utredning hittade Satan och första "fria" versionen av ISS med C-koden behändigt publicerad blev nästa stora genombrott i Battle Domain Internet när Department of Defence insåg att hastigheten det tar för soldaten to plug and internet and intranet mycket möjligt kunde avgöra de kommande konflikterna.


Och Network-Plug-and-Play-Battle-edition infördes. Ta lan-kabeln. Stoppa in den i ett lan-uttag. Får du IP-adress (default) bra. Om inte ange en något så när trolig IP-adress och låt nätverket reda ut det åt dig lyssnande promiskiöst (som den av nätverkets battle-readiness skickas allt försvars-relaterat data över hela nätet från skogvaktare till NSA när soldaten ber om det).


Tidiga problem med PDA:er var givetvis talande. De är små och ett gott tecken på att medarbetarna försöker dölja något skumt. Föga i övrigt krävs i säkerhet. Kommer någon in med tre till sex mobila back-stationer och tankar ner allt data är det självklart att det är för något av någon beslutat mycket korrekt militärt uppdrag någonstans. Kanske för att skicka CD-skivor med virus till ett kärnkraftverk för att se om det händer något kul.


Så mycket enklare för att etablera internationellt samarbete också. Medarbetare såväl som leverantörer kan ta egna initiativ och skapa good-will såväl som tillväxt i plånboken (behövs egentligen lönen konkret eller kommer man på sikt ta bort den för att uppmuntra till spännande innovativ affärsverksamhet?). Och om nu brist på utrustning så varför inte ha den egna utrustningen kontrollerad av leverantörer så att du kan plug-and-play lämplig diktatur i Mellan-Öster några veckor utan att någon besväras eller ens märker det.



Hur mycket? Det är alltid i varje fall vi känner till massor av data. Massor. Åtminstone när nu data-delarna själva träder fram eller är psykotiska erkännande kanske vad som helst egentligen.


Vi får anta att det ger ideer lite varstans i världen hur man korrekt pro-aktivt ska tänka kring data-delning.


- Om jag delar denna kärnkraftverks-risk i den tekniska utrustningen med amerikanen är USA kablar till Kina numera så stora att det hinner komma över innan vår patent-ansökan är inlämnad i morgon? Eller ska jag vänta till lunch givet att risken för härdsmälta knappast är större än 0.25% till 0.5% under en dag till rent av en vecka om de kör på låg-kapacitet. Framtiden för våra produkter är ju också viktiga och jag vill ju inte ha vår kärnkrafts-produkt plagierad precis som våra solkraftsverk och flygplansmotorer.