Jag har en känsla av och till att när Dagens Nyheter knutit till sig nya skribenter senaste åren har det inte varit bra över tiden för deras idéer. De kan bli som smala och lite tråkiga. Nedan Politiker-skribent Andersson som bit för bit under DN-åren från ett snabbt språk till drivkraft med nya idéer till att bli långsam, tråkig och nu märkbart "DN-inåt-blickande" (den melankoliska Tjuren Ferdinand man ska ha respekt för att vara försiktig med om man bearbetar sorg eller mår dåligt själv) funderande länge runt en händelse i deras liv krävande stor insats för att nå idéen eller mötet med något konkret begripligt:
"Man behandlas inte som representant för en kategori för att man tror det. Eller så är det just tron som avgör."
Dilemmat med det strukturella
Kan det vara så att Dagens Nyheter utnyttjar aktuell skribent för annat arbete och hon tagit skada av det?
Det är lite som med nya affärssystem. Byter man affärssystem i en bransch där produkten inte räcker till längre är det rimligt att förvänta sig att konsumenterna framöver märker det i bättre värde relativt kostnaden.
Om inte har ingen effektivitet eller värde adderats med systemet. Istället har det som inte ovanligt bara bekräftat samma omständighet, onöödiga tidskostnader, accepterade ej fungerande administrativa system m.m. efter månader ibland år av kravspecifikationer, IT, organisatoriska monologer om hur man menar att saker fungerar och vinsterna uttryck av det med en databas ska medföra.
Att uttrycka världen som du upplever att du ville se den istället för att kunna mäta och förstå vad du gör och den värld du existerar i där nya idéer inte är låste från verkligheten därför att systemet skapat med en investering man verkligen inte nu på många år om någonsin kan ifrågasätta (det var ju dessutom så lite valuta för dom pengarna) står i vägen. Med särskilt tidningskoncerner ska man verkligen när dom börjar prata om nya affärssystem roa sig med att följa några parametrar och se om det märks i produkten. Att du kan handla resp. ladda ner alla produkterna gör det ju lättare att försöka följa resultatet i just verkligheten utanför den interna organisationer.
Ett problem man kan tycka allmänt i den här branschen i Sverige är att man inte ska utgå med att man konstruktivt kan kritisera saker för att motivera dem, och när god reaktion kommer uppmuntra imponerat. Tvärtom är man rädd för att tidningen ska fyllas av deprimerande reflektioner om mörker, hemsk musik, svävande reportage om sökande bland underliga terapi-metoder, tankar om hur allt av världens kvalitet bara dör, m.m. Det är som med deprimerade. Är du inte psykiatriker ska man egentligen inte ge dem diverse råd. I värsta fall lägger de bara ned och du förväntas ha dåligt samvete för det: Hans hur tänkte du egentligen när du bestraffade Stockholm med bara en stor morgontidning? Förstod du inte att DN var organisatoriskt självmordsbenäget?
Dagens Nyheter bild av sig själva: Teko- och varvsindustrin och i oss bryr sig ingen ens att försöka. Otäckt likt i hur Sverige klarade ekonomin bra relativt omvärlden nu såväl som konsekvens av att ha varit utanför kriget men det inte riktigt räckte heller därför man ville göra allt precis som innan: mode var att sy upp kläder. Ändå utan dom nu glömda mode-företagen lever branschen äntligen upp en aning dom sista 20-åren - senaste fem direkt mätbart - när dom gamla gjutna koncepten för hur det skulle göras eller inte alls glömts, och SVT slutade med de ständigt återkommande dokumentärer om att teko-industrin dog och det var inget man kunde göra något åt därför sömmerskor i Sverige kostade mer i lön än i andra länder.
