Saudi Arabia said that Syrians have a right to take up arms to defend themselves against the regime and accused the Damascus government of "imposing itself by force" on Sunday, as concerns mounted over a humanitarian crisis there.
In a rare televised news conference, Saudi Foreign Minister Saud al-Faisal said the kingdom welcomed international efforts to broker a ceasefire in Syria but added that they have "failed to stop the massacres."
Från: Syrians have right to defend themselves, Saudi Arabia's foreign minister says
Saudiarabien har intresse av utvecklingen i Syrien också utanför det modiga moraliska ställningstagandet som självklart väger mycket tungt. Kopplingen mellan grupper i Saudiarabien till Iran är av och till lätt problematiska. Iran och dess vän Syrien är ju också vad som kraftigt medverkar till att hela regionen är instabil emedan Saudiarabien alltid tycks söka stabilitet och har det största intresset av det.
Än intressantare är från ett svenskt perspektiv - Sverige är ju alltid fascinerade av USA - Saudiarabiens politiska och ekonomiska band till USA. Jag vågar mig dock inte på att försöka diskutera det här vilket fodrar mycket mer tid än rimligt. Man kan dock säga att amerikansk utrikespolitik inte korrekt förenklas till endast Vita huset som vi gärna vill se det. Att tänka på är att många av delstaterna har BNP och befolkningsmängd som hela europeiska länder. Senatorer i själva representerar också ett enormt inflytande både i vad de kan påverka i övergripande politiska frågor men även i sig själva.
En bild kanske meningsfullt är att se det som att politiska grupperingar finns enklast i de två stora partierna: Demokraterna och Republikaner. Men också lösare i och mellan dem, inkluderande även för ögonblicket eller någonsin invalda personer, och som satelliter olika intresse- och påtryckningsgrupper runt dem. Man kan se dessa kanske som API:er. Grupperingar om de representerar varierad liksom tyngre positioner kan också ha inflytande i utrikespolitik även om det sällan tydligt divergerar från det officiella.
Vi kan som ett visuellt tydligt exempel se Senator McCain som liksom Vita huset agerade för (och har även nu fortsatt tagit ansvar för att stödja) Libyen.
Att ta den utgångspunkten att applicera på Syrien lika lite som Saudiarabien finns dock utrymme till här.
Vi kan dock säga att i stora frågor behöver ingenting vara avgjort bara därför att Vita huset, Senaten, Kongressen var för sig visar motstånd mot en given väg. Det är för ett så pass stort land vad jag tror adderar till utrikespolitisk dynamik liksom stabilitet med flera vägar för olika typer av för samhället viktiga grupper att göra sin röst hörd.
I frågor som dessa påverkande en viktig region och också politiska frågor som sträcker sig långt utanför Syrien har vi dynamik. Att särskilja vilka som rör sig går inte alltid och kan vara en fråga om tid och förståelse av frågorna liksom "api:erna".
