"And so, unable to add anything other than sympathy and sadness to this conversation, I either sat on my hands and wrung them; until I realised that, while I am not a foreign policy expert, I can draw a historical and personal parallel to what is happening in Syria as I type. In the 1970s, my parents fled Uganda and the butchery of Idi Amin, whose soldiers were terrorising many students just like them: raping the women, and murdering the men. They escaped with the aid of two Scottish doctors, who brought them to safety in the UK. There is a film of that period, The Last King of Scotland, which by most accounts so well captures the brutality of Amin’s rule that I am to this day unable to watch it. Given that I owe my very existence to foreign intervention against a murderous dictator, I am very strongly in favour of action being taken in Syria."
Från: Syria: Something must be done
Syriens väg mot våren
2012-02-08
Sorgen över vad som sker och ännu värre vad det säger om de kommande åren är stor. Den enda möjligheten jag kan se givet att felkonstruktionen FN och bristen på mod respektive den korruption som hindrar dess medlemsländer från att agera för att börja kompensera den svaghet vi riskerar är att demokratirörelserna internationellt börjar samarbete. Ett värde ej existerande idag måste skapas för att kompensera det värde nu riskerat om förändring Syrien misslyckas. Jag tvivlar på misslyckande i Syrien men givet avsaknad av resolution finns inte alls samma vägar att gå om utökad hjälp är nödvändigt för att hindra ett blodbad. Vad FN innebär för dess medlemmar får stå för dem och gäller inte oss andra.
