I en krönika jag läste för några dagar sedan funderar en skribent över hur riktad redaktionell placering och media strategi påverkar dom och andra. I och för sig har man säkert rätt men för ex. som Juholt och tror jag övrigt som avses är det PR snabbt på väg mot ritualiserad dans.
Dansen har lämnat strandens frigjorda baccanal där ingen kommer som inte har rätt målsättning inför natten: vin och romantisk närhet i ett kortsiktigt tidsperspektiv. Istället är det precis som i Sydstaterna i USA där jag tror var det sista samhället där helt ritualiserad dans var det enda för en hel subdel av samhället överlevande längre än ex. i England.
Du har små böcker att skriva upp och planera dansen som kanske håller på några timmar. Du rör inte vid varandra utan har ett moraliskt korrekt avstånd o.s.v.
Vi kan se nedan hur en engagerad film- och TV-konstnär föreställer sig det hela.
Ofta sägs det vara romantiskt m.m. men om det nu är så romantiskt varför krävs många hundra år av väldigt diktatoriska samhället rörande vad ungdomar styr över själva för att få dem till att öva många år för att göra sådant här några kvällar per kvartal ett eller ett par år efter "debuten"? För sådant här om du inte naturligt är väldigt lätt belönad i hur stort dopamin-påslaget blir när du gjort vad mamma tycker är stiligt krävs ofantlig ofrihet i valmöjligheter för att lära sig sådant här.
Det hela är väldigt bedrägligt här därför att du lurar tidningar, köpare av marknadsföring och läsarna att det är så effektiv styrning och påverkan på nyheter går till. Inte så utan detta är vad stora företag med stora befintliga kundbaser köper och precis som övrig marknadsföring de inhandlar har det egentligen ingen mätbar effektivt annat än i anpassade mått som ex. hur artiklar du förekommit i.
De största risken i detta är därmed huuvdsakligen att göra journalister cyniska där sådant mer troligt filtrerar bort allt icke problematiskt medan problematiskt hammras in i dem alla från de vanliga dominanta aktörerna i detta.
Vi kan mer allmänt också se det som att när Sverige diskuterar hur en partiledare bör kommunicera i samband med en "kris" är det och hela den fråga ritualiserad där ingen egentligen bryr sig i hur mycket personen eller hur personen verkar och framställs i media. Däremot föreställer alla hur en icke-existerande person skulle tycka. Saker kan ändå påverka skeenden men det är ritualiserat.
Och detta säger jag med fundamentalistens villighet att dö utan att ha vikit sig en millimeter: Puff-byxor och skräp. Jag får erkänna därför att jag är en man som delar, lyssnar på andra och är lösningen mer än problemet att jag kan för att roa andra ha klätt ut mig enstaka gånger i samband med nya filmer. En del är ju så roade av sådant. Men en sak säger jag och det är att jag inte kommer klä ut mig till något liknande det här för att dansa någon ritualiserad dans. Jag är för mycket man och en för stor krigare för kvinnans rätt i samhället för det.
- Read my lips! No more ritualsed dancing.
Som President Reagan röck till och sa i en viss TV-studie när Nancy kom med en stor påse nya kläder. Dessbättre var mikrofonen av tidens kvalitet och att han rörde huvudet fram och bakåt gav oss det kanske mest kända citatet med honom.
