Steven Pinker skriver i The Stuff of Thought:
"Philosophers worry about how to fit holes into an ontological taxonomy of all the kinds of things there are in the universe, because a hole can be tall, which makes it a kind of object, but that implies that it should be able to be heavy, too."
Nu är ju lingvistiken liksom allt annat fyllt av samma sak. Här försöker vi ju rationellt förklara något där vad vi rationellt kan resonera om är relaterat till de problem vi behövt lösa med våra rationellt anpassade delar. Utanför det är de mer eller mindre innan övning tämligen inkapabla.
Ska vi besvara den här frågan frågar vi oss bättre vad vi vet om de delar av hjärnan som gjort ett hål till ett hål tänker. Fem viktiga aspekter finns varav två är viktigare och nämns här:
1. Hålet är möjligt att identifiera som avgränsat visuellt.
2. Hålet kostar energi att skapa respektive ta bort.
Punkt två torde vara den vikt Pinker m.fl. sökt. Vikt finns ju heller inte utan är ett påhittat mått för att beskriva en särskild realisering tillsammans med perspektiv på en vanlig typ av energiform med utsträckning vi upplever på jorden när vi försöker lyfta något. För oss är det alltid en fråga om arbetet respektive möjlighet och risk.
