Libyen: Att släppa ner godis & Oljeminister Ghanem ser smaskigare möjligheter i Algeriet

2011-05-17

Rörande följande citat:

"as well as leafletting and other psychological warfare to persuade Moammar Gadhafi's troops to stop fighting."
Från: Another Gadhafi regime official defects | Seattle pi

Låt oss föreställa oss den trötta soldaten som lever under skräck och ständigt hot. Är på det maten bra? Troligen inte. Levereras den i tid? Säkert inte i dom situationer som är just mer negativa på alla möjliga sätt och mindre troligt när de pågått en tid.

Vad jämför han sin situation med? Hur det var innan men just nu är väldigt viktigt. Det kan väga väldigt tungt mot hur det var och hur vi bedömer att det blir. Situationen är redan hotfull just nu. Flygplan som pekar på problematik och att man förlorar kan säkert ha värde.

Men vad händer om vi släpper ner något som konkretiserar skillnaderna just nu i tiden nu mot tidigare och hur det kan bli? Exempelvis kulturellt anpassat godis. Blir de magiskt stärkta på något sätt som förändrar utgången? Troligen inte även om man inte helt ska utesluta mindre förändringar om det är på nivå lågt blodsocker (dock klarar kroppen ganska bra av sådant under hot ändå om det inte gått helt fel en tid - jag svälte mig själv ett par veckor förra sommaren utan något som helst problem med blodsocker).


Foto: Samer Hamze

Att konkretisera skillnaden kan jag se kan ha ett utmärkt kompletterande värde till andra vanligare former av psykologisk krigföring. Andra metoder kan finnas men detta var nu den jag kom att tänka på. Det är kostnadseffektivt och risker relaterade till att operationen tar en ej predikterad väg är obefintliga.

Och kanske är det också till värde efter konflikten? Vi kan se den rörda familjefadern som återvänder hem efter striden - kanske saknar han nu en arm och en fot - men han har sparat av sitt frihetsgodis till sina barn. Det godis som al-Gadaffi inte klarade att förse hans familj med.

Jag vågar spekulera att om man är oljeminister i en diktatur rik på olja som Shukri Ghanem ( شكري محمد غانم( المسماري) var tills han flydde är det en ur ekonomiska perspektiv avundsvärd position. Jag tror också det fodrar goda relationer med härskaren eller åtminstone acceptabla sådana och att man representerar ett viktigt annat maktblock. Möjligen är det senare troligare:

"Shukri Ghanem, the Libyan oil minister and head of the National Oil Co., crossed into neighboring Tunisia by road on Monday, according to a Tunisian security official and Abdel Moneim al-Houni, a former Libyan Arab League representative who was among the first wave of Libyan diplomats to defect."

Det bör vara ett gott tecken för att konflikten rör på sig. Att noggrant se att al-Gadaffis soldater utanför den funktionen inte är fienden är kanske därför värt att aktualisera. Sådant behöver ju efter konflikten lämnas så mycket som det går då ju förutom ökad risk för andra konflikter kan det leda till större problem med brottslighet, övergrepp m.m.