Dikten jag skrev igår är en av få jag upplever kan ha haft viss kvalitet och något man vid tillfälle kanske kan bygga vidare till något större. Den här lät jag inspireras av samma kvinna genom att skapa en romantisk bakgrund till henne.
Allmänt för dikt föredrar jag att låta dem uttrycka ögonblickets känsla utan bakgrund - Vad vi känner just nu. För mig är det värdet dikt kan ge medan det i en historia lätt blir ytligt uppblandat med händelser. Även om värde förvisso går att skapa från båda samtidigt är det vad jag för egen del ser litet värde i.
Här gjorde jag ett undantag eftersom skönheten jag såg närmast krävde en dold romantisk historia fylld med tragedi.
In Waves
Day after day
Screams of 1000 upon 1000
Blood running through the streets
Coloring the river red
Red strokes in deep black
Hiding the famous hair a nation in pain chocked by beauty cried for
A princess leaving illusions running for the border
All dead and lost
But hard stones and the black dog
Each day
With tears in her eyes
Walking a happy playful dog
Fler dikter jag skrivit.
