När man i poesi reflekterar över sitt liv kan jag känna att det vore underbart att få rädda en kvinna som direkt efteråt tog fram en stor karta och förklarade att hon dessutom gått vilse och skymtat fler otäcka saker i en mörk skog. Jag tror verkligen att det skulle addera till nöjet.
En ung blondin i fara
Angripen i grön slottsbacke
Härligt flödande adrenalin
Har jag inte väntat på detta?
Rökande cigarr efter cigarr
Tre kvällar diskret gömd på parkbänk
Hopp om att han kan slåss
Att det inte omedelbart är över
En minuts strid
Pumpade nor-adrenalin håller hjärnan skarp i veckor
Minnen av det
Och den första kvinnan jag räddade
The hard way
Förvekad en tid som många gånger förr
Krigaren vaknar med växande styrka
Två sidor av samma sak
