- Det var 2010 och jag skämdes att jag inte klarat att dagligen rädda en vacker kvinna. Förra gången hade det ju gått strålande enkelt:
Att rädda en vacker kvinna i fara
- Ännu hade hon inte givit någon belöning till mig men även om det är rimligt att räkna med när man räddat några stycken är det givetvis ingenting man kan förvänta sig av varje enskild kvinna. Det går ju heller inte att rädda kvinnor endast för belöningen.
- Jag hade förstås också bjudit till och givit Fru Ribbing flera välbehövliga goda råd rörande hennes blogg om vett och etikett men det kändes inte alls som hörande till vad jag hade föreställt mig att projektet skulle innebära:
DN sprider farligt moderna kvinnliga idéer
- Faktiskt struntade jag i att e-posta henne för det kändes fel att ge möjlighet till att få en belöning när hon så att säga inte räknades in i projektet.
- Jag beslöt mig därför för att gå och handla mig en Aftonbladet därför att den så ofta var fylld med vackra skribenter. Expressen hade jag tittat två dagar utan att ha upptäckt någon kvinna i fara.
