Här har vi otäcka tankar som kan drabba ett svagt sinne söndagar när ekonomin känns ännu sämre än vanligt. Idéen att jag inte skulle försöka förgulliga världen är åtminstone mindre troligt än att jag anpassar om saker till en ny vapenindustri. Kanske lite "lustigt" formulerat genom att dörren är öppet för att göra båda sakerna samtidigt och vad som sägs är just försöka? Oavsett det är jag av praktisk erfarenhet tämligen trygg i att jag rörande moraliska frågor alltid fattar rätt beslut.
- Det var 2010 och "risken" var att jag under året skulle starta vad som med åren kunde bli en ledande vapenindustri inriktad på Third Generationen Internet Warfare för att stärka min katastrofala ekonomi. Jag kände mig mycket trygg i att köpare skulle finnas i flera NATO-länder. De investerade alla på nätet i vad som senaste sex månaderna allt mer hade börjat likna kapprustning.
- Alla stora aktörer kämpande för att bli ledande inom mitt område men jag låg först. Nu var det dags att beväpna dom alla så att de duktigt började slåss. Det gav förutsättning för ständigt växande leveranser.
- Jag gnuggade mina händer mot varandra och låg elakt mot den ännu ljusa himlen vi hade över staden. Snart skulle den bli alldeles svart men mina bankkonton feta.
- Alla intäkter var bra för därigenom skulle jag kunna göra mycket gott för världen via olika filantropiska projekt. Kanske ett informationsprogram i Afrika om vikten av att vara celibat innan äktenskap för att hindra HIV-spridning?
- Att jag ett tag lekt med tanken att istället skapa möjligheter för entiteter utanför det militära för att därigenom göra världen gulligare kändes väldigt fjärran. Det var idéer från en yngre omogen förlaga till den värdefulla samhällsmedborgare jag var på väg att bli.
Oavsett den mer komiska diskussionen ovan kan ev. följande inlägg vara intressant för läsare bland tidningarna:
