Precis som jag skrev tidigare idag hoppades jag dikta till en vacker kvinna delvis för att jag bedömer det kanske inte kritiskt men i alla fall väldigt viktigt för världens framtid:
Den här skrev jag till servitrisen på Korfu där jag stannade och åt lunch:
En rådvill krigare stannar hungrig vid ett vägskäl
En så vacker servitris med blont hår och det vackraste leende
Glada ögon byts men föga mer,
för av dagens ljus och hennes skönhet bländas rösten som i kriget ekat högt
Men kanske vandrar han tillbaka senare idag eller en annan kväll?
Fler dikter:
Röd Eld eller Gul Värme?
Mer poesi
Dikt till en kvinnlig krönikör
Stekta ägg via poesi sensoriskt förstärkt njutelse
Diktens sensoriska njutelse i romantiken
Dikt till en gyllene kvinna
