Jag fann följande inlägg på idagredaktionens blogg, SvD, riktigt läsvärd:
Vuitton och psykoanalys i Kina
Fyra saker är värda att kommentera:
1. Allmänt tycker jag att inlägg om författare och andra personer blir mycket bättre med ett foto på dom. Just här blev jag också väldigt nyfiken på hur Anne-Marie Schlösser ser ut på ett aktuellt foto i högre upplösning vilket jag inte hittade på webben.
2. Problemet allmänt med psykoanalys är att de inte gör positiva placebostudier där det jämförs med sådant som att prata med en präst, följa en självhjälpsbok, prata med en granne eller dylikt. Det gör det svårt att bedöma hur effektivt det egentligen är och så vitt jag vet trots att det funnits så pass länge har ännu inte en enda sådan studie publicerats. Givetvis har det säkert positiv verkan men frågan är hur väl det vid svåra psykiatriska sjukdomar presterar jämfört med annat.
3. Kunskapen i psykoanalys är dock i sig intressant särskilt i ett filosofiskt perspektiv på människans psyke om än av mer tveksamt värde för behandling av psykiatriska sjukdomar. Den samlade kunskapen kan dock betydligt lättare missbrukas i destruktiva tillämpningar och kinesiska kommunistpartiet liksom associerade strukturen i Kina har ett intresse av att utnyttja det. Det tycker jag Svenska Dagbladet utmärkt lyfter fram och illustrerar hur sådant elegant görs i ett fåtal rader:
"Men att exportera Oidipus och hans vänner rakt av – det går inte. Förstås. Just detta med att plagiera är ett av problemen. Enligt konfuciansk modell är den person vis som kopierar mästarens kunskaper. Mästaren ger råd och tillrättavisar och ska inte ifrågasättas."
Detta är exakt vad som eftersträvas i allt från skolor till psykiatrisk "sjukvård" där medborgarna ska läras upp till att följa dessa idéer. Att detta sedan skulle vara särskilt konfuciansk mer än kommunistiskt känns dock betydligt mer tveksamt. Vilken kulturtradition som helst går att vända till vad som helst i händerna på dom där.
