Jag läste en trevlig krönika i Metro som både är intressant i sig och dessutom är ett för tidningar bra exempel på något viktigt.
Verkligt värde i förhållanden
Fridah Jönsson skriver så här i sin trevliga krönika:
"Jag vet inte vad, men det är något som gör att de där killarna som spelar hockey och tycker att Lars Winnerbäcks texter är djup poesi och har CCM-byxor varje dag i skolan (återigen, det är så här det ser ut i MIN stad) och har fjorton tjejer per vecka och som inte riktigt verkar ha fattat det här med kärlek, inte alls är lika heta nu som de var förut."
Från: Dags att dissa killar som ligger runt, tjejer
Förhållanden innehåller så mycket mer som ger mycket större värden. Jag tror det är en trend som lugnt och sakta byggt på sig länge och kanske först nu blir tydligare. Själv har jag alltid sett tillfälliga relationer som en på det stora hela onödig form av auto-sexualitet som endast riskerar att såra personer. Sedan kan det naturligtvis vara föga bättre att gå för långt åt andra hållet.
En krönika ska intressera
Fridah Jönssons krönika tycker jag är ett bra exempel på något viktigt: En krönika ska intressera läsarna. För en kommersiell aktör att satsa på krönikor som intresserar få eller inga är inte meningsfullt. Att sedan klaga när läsarna väljer andra medier där det de vill läsa finns är meningslöst och tillför ingenting. Tvärtom retar det upp läsarna.
Metro tror jag sett det och försöker satsa på varierade krönikor inom många av de områden och ämnen som intresserar folk mest. Det är en del av den väg pressen behöver gå för att bibehålla sin läsarkrets. Att ha krönikor som berör tunga ämnen är inte fel men det behöver vara rimligt anpassas till intresset.
Dessutom ska sägas att bara för att en krönika berör ett tungt ämne innebär det inte att den har något värde. Tvärtom publiceras det massor av skräp.
Gubbgnäll passar inte yngre läsare
Viktigt att förstå är att om man väljer att publicera innehåll direkt anpassat för medelålders och äldre läsare är det givetvis dessa man får som läsare. Är man nöjd med den läsargruppen är det rätt. Vill man däremot dessutom ha nya yngre läsare måste man se till att bredare innehåll.
Krönikor med osakligt gubbgnäll intresserar just gubbar. Men det är ju läsare man redan har.
Nyheter & Reportage kontra Tidningens Färg
Nyheter och reportage är två viktiga komponenter både i morgon- och kvällstidningen och för dessa är inriktning på ålder eller målgrupp inte lika tydligt viktig. Dessa faktorer verkar här också men betydelsen än inte lika stor som när det kommer till vad vi kan kalla tidningens "färg".
Vad jag menar med tidningens färg är artiklar som inte rör tunga ämnen eller nyhetsrapportering. Det handlar om prylar, livsstil, krönikor, kläder m.m. Och här är paketeringen viktig: Foton, färger, tabeller, intressanta människor... Dessa områden intresserar verkligen mängder med människor men traditionellt har det inte just prioriterats av morgonpressen och när de gör satsningar speglar vad man presterar inte kostnaden. Att morgonpressen tappar läsare till nya media beror delvis på att man inte klarat att tillfredsställa vad läsarna önskar.
Innehåll har olika värde
Krönikor, artiklar och nyheter om prylar, livsstil, krönikor och kläder har ett högt värde på mer än ett sett. Det handlar inte bara om att det intresserar stora grupper utan också om annonsvärdet.
Genom att rikta in sig på ämnen där annonsörer villiga att betala mer finns kan man öka intäkterna. Det här har naturligtvis pressen redan sett men jag undrar om man inte tänker för smalt här och missar många områden där både stort läsarintresse och värdefulla annonsörer finns (mer korrekt vet jag att man missar mycket).
Bland det tråkigaste intäktsmässigt man kan skriva om är nog forskning (t.ex. som i Nyfiken vital) men det sker givetvis med en medvetenhet om att man inte blir rik på det. Värdefulla områden är istället hemelektronik, nöje, mode, kläder... En förhoppning med Pryltrend.com är att försöka fånga upp det men vägen dit är långt.
Tidningar i förändring
När det gäller tidningens "färg" är anpassningen mot "yngre" läsare kritisk om man vill nå dessa. Jag tycker att Metro presterar relativt flera andra tidningar ganska bra här. Även i valet av foton och bilder, personer man pratar med o.s.v. har de nått långt.
Nu är det inga unika eller särskilt insiktsfulla tankar jag givit här. Att det är så här vet självklart alla. Utmaningen är att ta den kunskapen till faktiska prestationer. Det kommer ner till rätt ledarskap och skribenter som passar läsarna. Dagens Nyheter har jag under året sett påbörjat den utvecklingen och efter Gunilla Herlitz kom dit går det snabbare. Tidningen föryngras och det tror jag ger möjlighet till nya yngre läsare för den tryckta tidningen.
Förändring med bibehållen tyngd
Utmaningen är att klara att ta dessa värden utan att tappa det som gör Dagens Nyheter, SVD och liknande aktörer unika:
En trovärdig och stark bevakning av politiska frågor och makthavare.
Detta är en förutsättning för vår demokrati.
Makt korrumperar och utan bevakning går det snabbt.
Utan dessa värden har de ingenting unikt och saknar förutsättningar att överleva.
Kulturbilagorna kan förändras till fler läsare och mer pengar
Bevakning av tyngre områden behöver inte alls negativt påverkas för att ger sig in i områden där fler läsare och högre lönsamhet. Tvärtom kan det ge ekonomiska förutsättningar för att bedriva tung bevakning.
Kulturbilagorna är en del av tidningarna där stort utrymme finns för förändring till högre popularitet och bättre lönsamhet. Där publiceras massor av innehåll med mycket lågt läsarintresse och utan tydliga annonsörer. Dessa kan därför vara en enkel väg till snabb föryngring utan att det stör annan bevakning.
