För några dagar sedan satt jag vid Svandammen i Uppsala och läste SVD. Höstens lugn hade precis inträtt men ännu lyste solen klart.
En så vacker kvinna gick förbi och vi bytte ett ögonkast. Mer än så blev det inte. Ett ögonblick är alltid kort. Dessutom var jag inbokad på middag med en ytlig bekant jag önskade till ett ev. konsultuppdrag.
Det roliga är att jag närmast känt en lätt förälskelse. Kanske därför att hon påminde om en nu avliden jag träffade några gånger för flera år sedan och det fick mig att se dig. Jag beundrade honom på så många sätt. Kanske en dotter men troligare en look-a-like. Oavsett vilket är det sällan jag upplever att något helt överraskande visar sig ha varit fallet i något jag tänkt till kring.
Även om du är en look-a-like så är du en kvinna jag gärna går ut med. Den romantiska attraktionen har ju inte med likheten att göra som är en kul slump. Om du inte är en look-a-like är det ännu intressantare. Romantiska förhållanden är alltid otroliga men i så fall finns säker glädje utan kärlek.
Sådant inträffar när man inte varit ute på ett tag? Ett tecken på att man träffat få kvinnor. Överallt likt magi träder den underbart vackra Anima fram i varierad skepnad. Men ingen lika vacker som du.
I känslorna vet jag att ödet styr världen. Naturens ordning är att en blixt från klarhimmel ska förlösa intensiv lycka. I romantik är intuition vägen till lycka.
Att lita på ödet är också tvingat - Att du läster detta är otroligt.
