Därför behöver landsortspressen dö ut helt

2009-01-09

De bland tidningarna oavsett om det är "Stockholmspressen" eller "Landsortspressen" som tror att trivial lösningar al'a integration med Twitter, Twingly, mjukvara som spammar upp 100 000 sidor med dublicerat innehåller eller vad som just nu bloggas bland en massa media-bloggare lurar sig själv. Det finns inga färdiga lösningar som löser de traditionella tidningarnas problem på nätet. De måste tänka till, de måste analysera och de måste ge värde till både läsare och annonsör.

Precis som jag bloggade behöver tidningarna fler besökare och annonser med högre värde för köparen:

Gå samman - Döda landsortspressen

De som låser sig i vanföreställningen att de är experter och kan mer än alla andra trots att de misslyckats är de som kommer försvinna från nätet. Får jag med flera som vi vill och presstödet tillsammans med den lägre beskattningen av tryckt media försvinner lär dessutom minst hälften av de tryckta morgontidningarna försvinna (i den meningen att de kvarstår som seriösa tidningar och inte blir pamfletter med diverse smyg sålt redaktionellt innehåll tillsammans med en massa annonser). Det är bra att vi kommer få färre tidningar. Hela branschen är överetablerad. Låt det sämsta av den dö och lämna det bästa.

Betrakta bara den besparing man får om en "rikstidning" ersätter sju tidningar bland landsorspressen enligt:

  • 1 - 2 lokala skribenter som skriver några lokala nyheter (ex. "Bonden Bertils ko Maja fick en kalv med två huvuden" eller vad som just då är den stora nyheten).
  • Alla övriga nyheter d.v.s. inrikes- och utrikesnyheter kan däremot vara exakt de samma i alla versioner.

Detta ger läsarna bättre tidningar

Inte bara spar detta pengar för oss skattebetalare. Dessutom får läsarna mycket högre kvalitet. Ta en tur till ditt bibliotek och sätt dig och bläddra igenom landsortspressen. Både inrikes- och utrikesnyheter liksom analyser håller skrämmande låg kvalitet. Inte bara tror jag att det handlar om att landsortspressen har mindre pengar utan också att de inte klarar att rekrytera bra folk. De gör sakfel som inte ska förekomma även om skribenten har minimal tid på sig om denne inte är "begränsad".

Samtidigt möjliggör detta för den rikspress som tar över att öka sitt redaktionella värde ytterligare genom att de får högre intäkter att lägga på inrikes- och utrikesnyheter.

Titta på Metro

Metro är ett utmärkt exempel både på hur samverkan över områden både ger lägre kostnader och högre kvalitet. Sedan ser jag givetvis att Metro kan ha kommande problem också. Där precis som för Tele2 har en del medarbetare hos dem en ganska dryg attityd. Råkar de förolämpa fel personer kan det åtminstone när det gäller deras publicering på webben skada ordentligt. Situationen är och var ju trots allt så att vissa intressen kritiserat dem hårt men det har bromsats av en del andra aktörer.

Där ser jag att förändringar kan komma om man inte inser vilka sociala grupper på nätet som har inflytande. Metro behöver t.ex. inse att bloggosfären utanför dom själva är viktiga här. Där skickade jag t.ex. ett förslag nyligen kring en uppföljning av en artikel från 2007 vilket jag inte fått svar på än. Det kan vara en indikation på att Metro inte klarar att lyssna på viktiga sociala grupperna på nätet.




När det kommer till integration mot det sociala nätet är det bra agerande i den direkta kontakt som ger mest. Det är inte trivlala automatiska lösningar som länkar hit och dit utan att det ger läsaren något konkret värde som har betydelse.



Bloggosfären förstår inte media med bredd

Här vill jag också passa på att kritisera bloggosfären. Bloggare som har några hundra eller i bästa fall 1000 unika besökare per dag på en specialistblogg tror plötsligt att de kan något om hur breda publicister ska få tillräcklig trafik. Bland de svenska bloggarna aktuella här finns nästan ingenting som ens är vettigt att läsa.

För mig som faktiskt analyserat de flesta sociala media med formella metoder under flera år och har breda sajter är väldigt mycket som de här bloggarna skriver uppenbart grova missuppfattningar (eller desinformation). Ett bra exempel på sådant är att man tror att tillräckligt många av traditionella medias läsare använder RSS (eller atom eller motsvarande) för att det ska ha en praktisk betydelse. Bloggare som läser andra bloggare använder ofta RSS men det förekommer knappt i övrigt än. Tänk här på hur lång tid det tog från det att webbläsare blev vanligt tills e-post blev ungefär lika vanligt...