I min ungdom hade jag problem när jag reste mig snabbt. Inte så jag svimmande men åt det hållet. Jag idrottade ej hårt (knappt alls).
När jag började snusa försvann som förväntat dom problemen. Åldrad snart 50 år åt jag tidigare metropolol utan just särskilt högt blodtryck ( 140 i övertryck ) men ätande mediciner blodtryckshöjande vilka man gärna bör behandla effekter av eller antagna efter 135 i övertryck.
I huvudsak från min teoribildning där om bytte vi slutligen till losartan och amlodipin. Metropolol blockerar beta-2 receptorerna för fenetylaminer vilket förutom effekt blodtryck sänker pulsen. Losartan resp. amlodipin var för sig bör ej sänka pulsen.
Metropolol trots att jag snusar fortfarande och äter blodtrycks- och pulshöjande läkemedel medförde att jag återigen fick vara försiktig med att resa mig snabbt. Det är nu helt borta. Och min vilopuls kvällstid är 64. Jag minns ej vad Gunde Svan hade när han var aktig med skidorna.
125 kg utan bukfettma. Nästan 2 m hög. Promenerar minst 7 - 9 km dagligen. 64 i vilopuls. Det är slagvolym det ( och stött av vad vi bör förstå som en icke-linjär kombination av losartan och amlodipin ( vilken jag kanske återvänder till någon gång: Relaterat njurar och kärlväggar. Jfr nikotin som gör kärlväggar tröga. ) - var för sig ska vi ej förvänta effekt vilopuls men herregud mitt över- och undertryck såväl som puls har varit fantastiskt många, många år. Om än ej på nivå 64 i vilopuls. ).
Och hela grejen är att jag ej har problem med att resa mig snabbt. Hjärtat anpassar sig flexibelt direkt. Och jag snusar mer!
