Så låt oss sammanfatta här. De förändrade förutsättningarna Nordkorea har överraskar oss. Jag tror jag rent av gav ungefär den här tiden när jag kommenterande analysen om jag minns rätt amerikanska försvaret gjort av när Nordkorea möjligen skulle kunna leverera kärnvapen med missil längre distans, resp. som jag också ev. kan ha kommenterat deras förutsättning att ta mindre potent kärnvapen till vätebomb eller jämförbara "tekniska-mellanlösningar". Jag vill påpeka det för att från det här addera att jag ej upplever mig ha någon information alls egentligen visande något om Nordkorea annat än vad som ger media. Därmed inte sagt att jag just tidigare bygga från något där. Dessutom tror jag att det känns bra för mina läsare när jag tycks - eller som jag vill minnas utan att gå bak och detalj-läsa allt - det ger då åtminstone mig alltid en varm mysig men stärkande känsla.
Situationen är oacceptabel. Transformerar Nordkorea från nuvarande diktatur-familj till ej mer sammanbrott utan en ny diktatur eller diktatur i mellanlösning från säg en grupp yngre officerare eller kulturbärare bland värnpliktiga soldater (propagandan i Nordkorea upprätthåller ej längre myten så alternativen är kända: Vidare är affärsvärdet och de fördelar i ett mycket magert land makten ger allmänt kända - Många medborgare tar direkt del i verksamhetens realisering av lyx för härskare). Oavsett hur instabil och problematisk nuvarande diktator är - och jag tror han är värre än många tycks anta: Mån hänger sig till att rationalisera åt honom. Jag tror att han precis som al-Gaddafi periodvis rent av kan vara i kokain-inducerade psykotiska tillstånd. Makt är en stark high men som andra sådana snabba byggs tolerans också här trots en långsammare kognitiv broms när vi lämnar skalningen small-group (lilla människoflocken på savannen) helt och ger oss in i att marschera stora delar av nationen nedanför oss. Kokain är populärt bland diktaturer lite varstans. Gäller att kontroll över kärnvapen hos en grupp av militär i sönderfallande maktkamp med eller utan egentliga stridigheter (lokalkontroll ett stycke här av några o.s.v.) kan upplevas vara vad som avgör. Stor kraftsymbol - gigantisk doability om använt. Man behöver inte ens kunna avfyra den. Räcker bra med tillhörande kärnkraftverk att ta ut kärnan och ge sig på att försöka bränna den till saltföreningar så är södra Kina och det mesta i övrigt i näraliggande länder gemensamt i fara. Kommunalt vatten är så tilltalande men rörande en del är det sämre: lite väl enkelt att föra in gifter i - bara att borra upp röret.
D.v.s. själva slagkraften måste bort. Och ganska omedelbart. Det är ingenting att dra ut på tiden med heller. Jag kan inte tänka mig att tekniska förutsättningar att göra det acceptabelt säkert saknas.
Kina behöver se över sin närhet här. Risken för dem är jämförbart hög. Jag tror oavsett allt relaterat vad kärnvapnen kan leda till att nordkoreanska regimen faller före Beijing. Den rent fysiska Xi-egna risken av vad kärnvapnen kan leda till för Xi själv med familj bör mediteras noggrant.
Också behöver man se närhet i andra riktningar. Västerut och lite nedåt. Bhutan. Såväl som norrut lite västerut också. Liksom betänka sin önskan att etablera sin silkesväg till Europa. Jag tror förövrigt det var på Hans Husman om Information warfare jag för några år sedan: 2008 kanske. Gjorde en analys av bl.a. det projektet utifrån en tänkbar väg till en större väpnad konflikt med geografisk centrering i och runt hela området där vi också har Pakistan, Afganistan m.fl. länder mellan Indien och Kina som största länder. Muslimska väpnande radikalister är ju problem både i Kina och Indien opererande tämligen fritt från de "tunna" länderna som är buffert mellan Kina och Indien. Indien har som jag förstått det vissa garantier från några år bakåt och är som det verkat för mig väldigt redo att ta den här konflikten så långt de upplever att de behöver.
Alternativet att Kina annekterar Bhutan och humpar in det med Tibet och kanske ungefär samtidigt Mongolia för att därigenom etablera monopol på den gyllende urnan (där diverse gamlingar bland munkarna - s.k. buddhor står redo att gå vidare ner i jorden eller kanske de mer krigiska bland dem om några fortfarande finns till den åttonde Buddhans himmelrike: Ami Amida Butshu. Äre vare Amidha Buddha.). Indien vill verkligen inte att Bhutan blir kinesiskt. Och känner att det tycks vara det troliga alternativet: Antingen en bit eller givet det rent topologiska fallet nedåt i höjd över havet vad som snabbt gör det nödvändigt att ta hela nationen (samma höjdfall som via omvandling rörelseenergi hos vatten till elenergi potentiellt representerar en del mer konkreta värden något år framåt i tiden: Ett av de större eventuella kinesiska projekt som antagligen ej blir av som det verkat ett tag).
Kina behöver se faran med Nordkorea för egen-del. Och också förstå att andra tekniska lösningar förhindrande eller begränsande risken Nordkoreas kärnvapen ställer närområdet i högre risk än gissar jag / spekulerar från en del jag läste några år sedan declassified forskning rörande bl.a. bunkerkonstruktioner och hur man slår ut dem.
Det är viktigt att Xi ej skapar osäkerhet genom att ej uttrycka sig genomtänkt. När problemet blir löst d.v.s. vi antar vad jag tror måste ske för hela den större regionens säkerhet är det viktigt att lugn i hur man gör det finns. Annars är risken att man känner sig tvingad att välja en sämre lösning ställande kanske i värsta fall risken för att en nedsida för Kina finns i verklighet. En sak här är informationen om hur konstruktioner egentligen ser ut utanför vad man kan se från luften. Det finns redan viss felmarginal där och en god teknisk-lösning bör ej behöva försämra ett område för att reducera annan helt onödig osäkerhet eller risker.
Jag är heller ej nöjd med mycket annat Xi ytterst är ansvarig för senaste månaderna. Lite längre fram ska jag återkomma till det. Men jag tänkte jag först borde fundera ut något karma-balanserande där för allt tillsammans. Något den svarta Buddhan gillar. Xi behöver helt enkelt lugna ner sig ordentligt. Xi går runt och muckar bråk med halva-världen. Mycket fint kan komma ifrån det. Just nu är det dock bättre att han lugnar ner sig. Sansade personer i Kina behöver prata igenom det här med honom och förstår han inte konkreta risker och sannolikheterna för honom byta ut honom. Just nu är vad jag annars ser som ett av worst-case Kina i mellan-transformation i form av militärdiktatur att föredra. Jag kan se möjligheter till en långsam transformation i samarbete omvärld och egna folket där som kanske tillochmed ej bara bättre p.g.a. av Xi-Nordkorea-osäkerheten utan även på andra sätt.
Det går inte att få harmoni och lugn om alla ens grannar hatar en samtidigt som man behöver hantera att ens livegna bönder och nära familj tycker ganska ofta riktigt illa om en själv såväl som massa-bossmen. Det blir för mycket. Man sträcker sig för brett. Och det slutar i värsta fall med att helt oskyldiga grannar i form av andra länder behöver städa upp hela området till stora kostnader. Här i Europa ska vi betänka vad bara Jugoslavien kostade oss och fortsätter kosta. EU behöver göra tydligt för Kina att det inte blir några infrastruktur-möjligheter om det ska komma till priset av annekteringen av Bhutan och Mongoliet. Resp. att Nordkorea ska tillåtas bygga en gigantisk slagkraft i massförstörelsevapen utan att vi korrekt avlägsnar faran. Det är ingenting någon gör för nöjesskull. Att avlägsna risken här kostar bara i slitage flygplan, bränsle, och pay-load kostar styck gigantiska summor. Fullständigt sanslöst.
