Ett extra praktiskt exempel på hur husmanismen kan tillämpas på artifakter för att med hjälp av våra allmänmänskliga egenskaper återupptäcka vår glömda historia.
Svårligen att vi kan se något annat ursprung än jämförbart med Njál's frånfälle. Kanske var det dåligt med föda så gjorde man det till en tradition under en period av nödår att "besöka" någon granngård och därefter äta sig mätt och sjunga om det. Vi ska ju betänka att tills vår moderna jultomte uppvisande samma fernissa över det allmänmänskliga så kom julbocken och ända in i slutet av dess era är känt att han går till angrepp och stångar där han besöker. En till rest av lite äldre tiders pepparkaksgubbar.
Glad mat är i någon mening glädjen av att äta trots att det är vinter. Om inte just föreställande en människa är det svårt att förstå vad det skulle och vara. Och några färgade boende i norden finns ju inte så vi se ett icke-rasistiskt tema i de "verkliga" måltider som gav upphov till de symboliska humanoida kakorna.
Och kanske att Satan och är en rest av den traumatisering som kan levt kvar hos överlevande (möjligen rent av de lite känsligare som slogs sig till bord). Som andra sagt innan är naturen, evolutionen och människan förklarande och spännande nog utan att behöva fantisera upp något övernaturligt väsen. Eftersom vi nu alla är människor kan man alltid ta sig själv som en grov approximation vilket jag tror är en sund säkerhetsmarginal innan man förleds in i rasistiska förklaringsmodeller: Svårt hungriga blir vi ju alla om det är svält.
Sedan finns såklart en naturlig konvergens över segmentet pepparkakor och att tillaga människor. Klassiska Hans och Greta är ju mycket explicit i vad pepparkakor avser.
