Inte otroligt besparande världen från onödig konflikt genom att tala tydligt.
"Democratic presidential front-runner Hillary Clinton vowed on Wednesday not to shrink from military action against Iran if it tries to obtain atomic weapons and threatened to impose penalties on Tehran for even for small violations of its nuclear deal with world power"
Från: I won't shrink from military action against Iran if needed: Clinton
Just värdet av att förenkla frågan för alla minskande risk genom att utnyttja vårt språk kan kanske är en intressant sida även inrikespolitiskt. Kraft är lite spekulativt tilltalande för många väljare som i andra frågor ser en kvinnlig ledare som ett viktigt steg. Även att visa att man inte just för dessa politiska frågor potentiellt skulle visa sig prestera sämre p.g.g.a kön. Samtidigt vill inte många bland kvinnorna lika litet som männen i USA hamna i onödig konflikt realiserad i det fysiska rummet (soldater på marken som dör, höga kostnader, och ständig påminnelse om en riskal värld).
Och det har den sorts tydlighet President Obama ofta har svårt att upplevas med vilket tänker jag kanske gjort hela Iran frågan en aning mer debatterad av de valda från efterfrågan hos media-konsumenterna än annars. Obama kommer dock med andra värden i språk ex. att jag upplever att han ibland kräver lite mer som hör eller läser än kanske annars varit normalnivå. Vill betrakta ex. denna fråga från hans ord direkt möter vi kanske något mer komplexitet än alltid annars är fallet (inte alltid särskilt mycket men en del).
Det är för mig inte ett otroligt alternativ värld idag att Mellanöstern varit tämligen lugn och på goda steg till en sundare värld om man helt enkelt orkat att vara tydlig och hantera risker och problem tidigt utan att ha någon magisk tilltro till vad Ryssland tycker och tänker i FN. Nu är det dyrare för alla. Krigarens ansikte tydliggör viktiga gränsvärden så man inte onöndigt knuffar dem helt fel för att sedan slutligen ändå trots små-accepterande av det hamnar i kostsam konflikt över det.
I stålar, människoliv och i förstörda befintliga investeringar man byggt upp i form av husm vägar, vatten-försörjning, elnät och allt annat tänkbart alls jämförbart medan regionen är i allmän commotion. Själva tyngden i det är jag helt ställd över fortfarande passerar fullständigt förbi aktörer likt senast Turkiet som helt i onödan ger sig in i konflikt i en miljö där vad som helst av den naturen kan komma av sig själv positivt eller negativt. Men vi vet ju att små mycket av den nuvarande politiska makten hanterar nära loyalitet via svarta pengar medan intelligens såväl som kunskaps många gånger har förvånat från viss förvirring om vilket nära grannland som heter vad förväxlande tror Quatar med en granne till det landet i samtal med en representant för den rörande var på kartan man skulle landa med flygplanet. Enligt indirekt-indirekt berättelse. Jag tror på det: Det är den vanliga nivån hos Turkiest politiska styrelse sedan ett par år.
Verkligen the shit för så många. Görande konstruktivt rätt tydligt från relaterade nyheter nyligen om engagemang runt Iran under perioden som utrikesminister. Och excellent exempel till I won't shrink from military action against Iran if needed: Clinton givetvis.
Krigsdansen
När ritualiserad har just något av sportens natur. En väg för kvinnan och mannen att besegra varandra effektivare i mening av större värde per penning-kostnad (vilket vi självklart också ska se att vapen och försvars-strukturer bär i sig just när et ttydligt språk förklarande deras syfte finns).
Krigsdansen i filmklippet är ju också del av temat Clint Eastwood använde i den filmatiserade skildringen av frihetshjälten Mandela. En riktigt bra film (men ev. avviker jag kanske något i smak från mätningar av kritik Wikipedia presenterar som när jag nyligen upplevde Seventh Son (Wikipedia) som en av de bästa filmer jag sett sista året).
Nyligen kanske omedvetet hanterande risken att upplevas som mindre i orden utan lite praktisk förmåga att omsätta energi i rummet inhandlade jag i Spanien ett projektill-vapen för 3.4 euro. Jag är inte förvånad över den flexilitet varor uppenbart riktade till barn (såväl som ungdomar och vuxna) har i turistorter. Tjusigt fångande något av nutiden i färg och form dessutom vackert kompletterande min befintliga äldre spanka värja på väggen. Och där värjan säkert brister tränger rätt projektil från detta lätt in en halv centimeter i trä från ett par meter. Sådan är världen: När andra världen faller samman finns var en vi vänder oss riktigt otäcka vapen att ta upp. Men i en lugnare mer civiliserad tid är det ej vad vi ser värde eller ens märker som potentiella vapen.
Dessbättre är nu barn så förstärkt intresserade av vad som gör saker i rummet så risken för att man adderar på andra risker genom att koka samman gift att lägga på projektilerna man redan risker skallfraktur med är nog ej vad överdrivet ska oroa sig för. Numera i alla fall: När jag var barn försökte vi göra kärnvapen med tvättmaskinens centrifug. Det misslyckades såklart men det lärde oss också att kunna kompromissa (med ett kemiskt stridssmedel) samtidigt som vi lärde oss massor om kemi. Och vi passerade helt under FN;s radar när vi efter att ha tröttnat på det hela sålde iväg vad som var kvar till ett afrikanskt land under krig med en granne. Det var min generation när vi var tio år och kanske var det större höjd på oss? Vad för värld dagens barn kommer forma vågar jag inte sia om: Ingenting lika bra dock.
Så blir det kanske om kontroll-funktionerna i vårt gemensamma samhälle faller samman: Läser du inte motiverat när jag bloggar kommer jag förbi och skjuter sönder din fönsterruta med en slangbåge. Lite av det dagliga livet i diktaturerna ex. Nordkorea och Kina såväl som länder likt Syrien som falerar. Och nästa dag tackar du för att jag brydde mig att tala tydligt med slangbågen i nationell teve.
