Apropå:
Väcker en egen föga noggrant - snarare säkert vad man korrekt ska sortera till lite irrationell - stereotyp att vi för framgångsrika i hierarkiska normalt mänskliga flockstrukturer för resp. långa och korta ofta har att de kommer i par. Den kortare upplevs lätt mer energisk och snabbt motiverad medan den långa kanske känns mer eftertänksam och i snabb-tid möjligen ibland lite trög.
För mig (inte otroligt därför att man glömmer eller ej lägger märke till andra exempel) träffar man ofta på dessa par som tycks kunna hålla många år. Förvisso om dömande från privat historik kan de formas också mer temporärt där jag en direkt konsultköpare delvis stödjande i dennes roll i något vi kan beskriva med då för ett antal år sedan nu "Telia-associerat" samt under en period sökande finansiering till en idé relaterat informationssäkerhet också en lite kortare primär-partner (den senare också mer väsentligt äldre jag även om den första också var ett antal år äldre).
Cameron är ju ytterst intensiv laborerande med språk. Han har i "UP" - intensitet upp - en för så hög magnitud närmast unikt preferens (men går vi längre bak i tiden hittar vi flera andra framgångsrika talare som uttryckt jämförbar hög magnitud här) i Europa (och också USA - såväl för UK som jag gärna vill uppleva har en viss preferens åt det här hållet större än många andra länder i Europa jag naturligt möter i media konsumerad snarare än särskilt noggrant bedömt) såväl som hur kraftigt han just stödjer sig på detta när han talar.
Så frågan så intensiv är om vi kanske har någon lång-associerad sedan ett antal en ytligt intresserad som jag inte lagt märke till. Därmed inte sagt att det är självklart att den som argumenterar den korta också behöver se det som han argumenterar båda. Men det kan i alla fall vara en kanske ibland för en del intressant perspektiv att ta betraktande dem så att man inte fastnar och överser just de intensiva kvaliteterna och missar en kanske egentligen ganska betydande mängd mer "långsamma" kvaliteter.
Sedan oavsett uttryckande sunda rationella begränsningar av min stereotyp och ej noggrant uppföljda föreställningar om dessa par-bildningar är jag lätt troende på det. Det har roat mig flera år att träffa på dem regelbundet lite varstans också om jag nu inte minns att jag någonsin riktigt tyckt mig se en direkt tillämpning av det och just det är väl en sundhetslinje att vara observant på sådana här föreställningar som det aldrig blir av att kontrollera sunt (för en sak har vi ju självklart massor av korta och långa som saknar denna typ av parbildning).
Ett exempel jag tänkbart reflekterat förr här - och om så ett antal år sedan - är från affärsvärlden i Google's primära grundare. Där en tycks lite längre och mer eftertänksam och en tänkbart kortare och mer intensiv (men har antagligen aldrig kontrollerat längd på något vederhäftigt sätt lika lite här som ofta: Man får bedöma med lämpligt för en mindre exakt-föreställningar generellt mindre exakt från bilder när man ser folk tillsammans).
Jag antar att konceptet i historisk psykologi har viss släktskap med den gamla idén om den cyklotyma resp. schizotyma extrempunkter i personlighet.
Ett till mindre samhälls- och värdeskapande (tvärtom) exempel kanske kan vara relationen mellan Hitler och Himmler som ibland diskuteras (där något förvånande Himmler uttrycks som mer värdekostande eller mindre rationellt eller potent i sammanhanget: Det är en defekt tankegång där de flesta - om inte alla - runt Hitler i partiet är uttrycksfullt irrationella i såväl text och tal sparade där jag knappast tycker att Himmler skiljer ut sig mer än andra).
Hitler var ju också en mycket intensiv talare vilket också Churchill var (om än inte ofta lika agiterad).
