Att i mörker och isande kyla behöva tåga ut igen i försvar mot en fiende som slås riktigt fult ör djävligt tungt men vi får inte ge upp

2014-06-01

Att världen är full av mycket riktigt djävliga personer alltid ute efter att ge sig på ärligt folk som gör bra saker hotande deras ärvda makt eller söker förslava oss bit för bit tills vi igen sitter hårt nere i star-slaveriets lera vet alla ärliga arbetargrabbar som från Stockholms hårdaste förorter (Uppsala: Iskall - kliv fel och du blöder i rännstenen utan att någon vågar ringa polisen därför polisen i vår hårdare vardag är bara förtryckets verktyg torterande, misshandlande och tagande upp beskyddar pengarna från dom få ännu kämpande gatusäljarna - som flickan med svavelstickorna som frös till döds i december 2012 födande gatans glädje när man själv för första gången på dagar kunde få lite värme för här ute lagas fjärrvärmen sällan om någonsin):



Och varje ärlig som jag född i fattig Sveriges -- hade inte kunnat vara hårdare ens om jag bott ute i Östermalm som Janne - hårda vardag där inte ens mat alltid varit vad jag haft och där förtrycket och den etablerade makten gång på gång försöker sätta dit ska ta råd av en äldre mer erfaren slagskämpe. Ta smällen i början tills du lärt dig att se om det verkar vara något fult på gång. I så fall föregriper du med sund säkerhetsmarginal och sööar skiten ur dem direkt om de verkar börja sticka upp igen. Slå blir det dessutom lite ordning och reda de få gånger man irriteras över något mer varaktigt och ryter till oavsett om nu imperalismens onyttiga spring störande en allvarlig man lösande stora problem viktiga för vanligt folk eller någon annan liten skit som försöker förslava dig.


Och tar du inte i kanske överklassen eller imperalist amerikanen orkar ta sig vidare till den fattiga änkan och hennes barn. Hon orkar inte alltid - men ofta nog mot den nedavlade överklassen små-fet av rödvins-drickande och tjocka skinkstekar - försvara sig.


Är man belönad med viss sund realism vet man dock vad det handlar om. Man känna en svag unken doft långt innan ett till taffligt fösök att försöka sätta dit oss kommer. Vanligen avbryts det tidigt efter modigt försvar där föga mer än dåligt uttryckt negativ stereotyp kritik kommer med föga av vad det mycket mer planerade vi föregrep med vår förståelse av världen.


Här i vinterkylans hårda Sverige gäller det fan att kunna ta och ge på det några ordentliga smällar om det saker inte ska börja gå riktigt fel. Och oavsett fiende känns det bra att kunna säga det att när så krävs står jag alltid där jag en gång ställt mig knappast ens förstå begreppet att flytta mig Varför ska man behöva flytta sig bara för att överklassen, diktaturen, anti-eministiska kvinnohatare eller någon annan kommer och blåser upp sig på trotoaren verkande som de tror att en ärlig rättrådig moraliskt person som du ska behöva flytta dig.


Det gäller att ta striden innan vi faller ner i 1800-talets svält, statarvälde, och överklassen systematiska tortyr - lite gay och pververat no doubt - av varandra i sekteristiska små retreats ute på landsbygden,.


För vi som står på rätt sida är battle hunger av den gender-politiska såväl som politiskt korrekta (frihets-)Gudinnan av universiums högre sfärer till oss given kraft att förstå och agera när så krävs.



Som gamla svenska förebilden Nils Dobblare om någon numera i moderat-sveriges nedrustade skola kommer så långt att de får tillfälle eller ens kan läsa gammal svensk fin kultur överklassen försöker hålla för sig själva,