Ett återkommande intryck av och till är att Al Qaida senaste åren fått ett allvarligt management problem och rent av att jag en period var helt övertygad om att bin Ladens "efterträdare" måste ha varit en amerikansk dubbelagent.
President Morsy har tror jag samma egenskap. Destruktiv och som sådan direkt farlig på sätt som redan troligt har kostat människoliv och troligt kommer göra det igen.
Samtidigt i den konceptuellt negativa riktningen d.v.s. från demokrati han tycks önska röra sig har han en samtidigt övergripande positiv verkan för denna företeelse.
En del saker i våra liv tänker vi inte på att värdera utan att inte bara upplevt avsaknaden av det när jämförelsepunkterna är vaga utan vi kan komma kämpa för att uppnå en förbättring av konkreta problem för att därefter kunna rätt värdera det systematiska värde som skapats i att lösa det konkreta. Kanske hör demokrati dit.
President Morsy är fallet som understryker när vi lämnar Egypten som fråga betydelsen av att vid de tidiga fria valen om man inte vill ta en onödig risk för att det kan bli det sista valet vara ytterst selektiv med varje kandidat som uttalat icke-demokratiska idéer från åsiktsbegränsning till begränsning av medborgarnas maktfördelning jämförbart med för varje fråga normalt jämfört med sedan flera år välfungerande länder (d.v.s. demokratier: i övrigt finns inga länder utan allvarliga problem i och utanför frågor direkt relaterat frihet, våld, konflikt o.s.v.).
Vill man ta detta tänk längre - onekligen respektlöst till dom som betalar priset för att lösa konkreta problem - kanske vi också kan se möjlighet till liknande värden av konflikten i Syrien. Förvisso inte tror jag balanserat priset folket betalar nu och kommer behöva betala under säkert tiotals år bara för infrastruktur men även som numera finns ett utmärkt stöd för i forskning förändrade genuttryck under generationer ökande risk för ångestsjukdomar m.fl. problem.
Vi kan om vi så vill se Syrien som en allvarlig varning till varje person associerad en diktatur som ej är fullständigt moraliskt korrupt utan ser ett värde åtminstone i det egna arbetet i administrationen att går man efter en viss punkt fortsatt emot folket gäller för dessa konflikter som för alla andra involverande människor att vi ej enkelt blir öppna för att ta andra vägar utan våld. När som i revolutionära rörelser ingen enkel i dom juridiska systemens detalj-exakta artighetssystem vi har inom diplomati och internationell rätt (jfr hur man mäter per centimeter bordets placering när Sydkorea och Nordkorea talar i den de-militariserade-zonen) finns föga förutsättningar här såväl som i Vietnam som flera länder kom att märka. När man gått över gränsen slås landet sönder.
Relevant att lära av från Syrien är att när kopplingen till den eventuella kostnad folket betalade en gång lurade på den frihet de sökte utan att se det exakt nödvändiga som lösning på konkreta problem faller diktaturer alltid. Bromsande faktorer avseende tid finns tycks det troligt relaterat antal personer utanför de mest synliga direkt involverade i administration, parti o.s.v. eventuellt rent av som funktion av vilka av dessa som själva var med och betalade kostnaden. Därav när Fidel Castro väl dött betvivlar jag att diktaturen kvarstår särskilt länge.
En känsla är att problemen i Cuba kanske inte behöver bli lika stora som i Syrien. Dennes bror är ju en koppling men samtidigt utan varje naturlig förmåga till att inge förtroende, utstråla vitaliet o.s.v. och kanske blir det ett mjukare "fall" för diktaturen.
Är man del av en diktatur under ett uppror där man vet att flera enskilda individer högt upp i armé respektive parti har möjlighet att utnyttja upp till kärnvapen mot den egna befolkningen utan att de tar någon som helst personlig risk är det redan nu dags att tänka igenom dom moraliska frågeställningarna.
