Jag är en inlärt prestigelös person. Det kommer på inget sätt naturligt för mig lika lite som jag i personlighet långa perioder av mitt liv varit "känslig" både för epitet som uttrycker "kraft" eller prestige (ex. via den klocka jag valde att köpa för många år sedan) och negativa stereotyper.
Genom åren har jag dock lärt mig en tämligen god resistens mot dessa båda sidorna av samma mynt.
Samma drivkraft har vi i stridshungern när kampen tas upp med vad som är större. Eller när du i mörker jagar det människoätande lejonet.
Stridshunger av den form som ligger nära motsatsen till det prestigelösa känner jag sedan flera år sällan. Det har både för- och nackdelar. Fördelen är att varje långvarig strid är viss cynisk återhållsamhet där man kan ta förlusterna för att vinna medan man förlorar vad brist på resurser gör till en stark strategi samtidigt att bli betad till ej valt slagfält är förlorat på förhand när motståndaren är mycket starkare.
Nackdelarna ligger när det blir generell vana för alla andra normala situationer där sund drivkraft riskeras att tappas.
Det var därför med viss glädje jag igen kände stridshungern. Jag är en enkel man med få resurser. Jag har ingen ovanför mig och ingen under mig. Så det behöver inte nödvändigtvis betyda något annat än hälsosam stimulans för kognitionen. Och oavsett stridshunger kanske jag med viss road distans hellre ser andra jaga detta där jag noterade tecken på sådan jakt. Tycks det gå stå i det kanske jag uppmuntrar i mån av möjlighet (vilken inte säkert finns) andra att ev. bistå med information om sådant finns.
Likväl nu när jag med en långt ifrån orimlig träff rörande de delar av händelserna under 2010 där en del oklart existerande stänger den analysen kan jag inte annat än att känna viss beundran för en del aktörer i media rörande den undersökande journalistik de bedriver vilket visst kan ha sparat en del tid.
Ska man ge någon negativ kritik rörande metoder vilket i detta kontext egentligen är olämpligt då magnituden på det negativa många gånger om understiger färdigheter jag för en del av de entiteter jag av och till följt bedömer håller internationell nivå är man ibland inte tillräckligt tysta. Det går av och till för en del jag bedömer ligger främst i aggressiv undersökande journalistik plocka upp läckage i vad man perioder innan skriver om som inte på något sätt alltid ens är viskande utan med viss kontext från personer som också följer frågorna eller varför inte personer engagerade i vad man söker kan fångas upp.
Det behöver inte vara mer än att man refererar i krönikor vissa nyhetskällor i kontext av fråga B där B är skild från fråga A men där central-personen i A är anställd vid samma företag som personer som rör sig i fråga B befinner sig, och också mycket nära vän med en person nära den samma också via släkt.
Jag tror dock oavsett det - delvis av samma orsaker men omvänt - att man mycket väl kan hitta mycket kanske jämförbart eller mer än i inledande fråga A.
Man kan visst uppleva att jag ibland faller för samma sak. Delvis är det korrekt men mycket mindre så än man kan uppleva. I sådant stressar jag aldrig vilket förövrigt inga resurser finns för utan kan se ett visst värde i riktad information till de eller den jag sökt och med det också med mätbart värde (jag har ju också en kognitiv-modell som inkluderar riktad information också rörande uppföljning respons). Prestigelöshet gör sådant lättare och möjliggör en del som med mindre än just det är omöjligt att skapa nytta från. Kan man stressa något att röra sig är det också bra.
Ska man nu vilket man nästan är tvungen till när man kompromissar utifrån en begränsad situation med vad man väljer att göra med ev. tidigare nämnt undantag diskutera risker. Var min bedömning tidigt när jag såg indikation i området där jag tog träffen d.v.s. 2010 att det var små-strunt. Säkert intressant från andra i och för sig värdefulla aspekter för andra (ex. nyhetsvärde) men ingen konkret risk av konkret typ (ex. hota liv på personer i diktatur). Just den större risken tvivlar jag på kommer i närheten av trolig varför jag tror befintligt upplevt troligt nosande från entitet i media räcker bra. Men små-strunt som epitet kan jag likväl varit felaktig i. Det kan ligga ett systematiskt problem och ev. en del relationer som är oväntade. Det sista oroar mig.
