Här har vi nu President Obama's tal:
Voice of America om händelserna:
Låt oss kommentera det politiskt, ekonomiskt och i människovärde och möjlighet för befolkningen i Afghanistan och USA.
På den politiska sidan tycks det troligt att det kan vara utmärkt för Afghanistans utveckling. Det blir kanske sakta en mer avslappnad attityd bland alla aktörer i landet. Det är stressande både för lokalbefolkning, lokala politiska entiteter och amerikanska soldater att ha känslan av att en av världens mest eftersökta massmördare finns i landet. Oavsett om du som person känner fruktan eller inte vet du ju att han alltid kommer dra till sig konflikt både potentiellt i nya angrepp eller i försök att fånga in honom.
Det torde vara positivt för den amerikanska politiska situationen också. En mindre fråga att ha olöst för Afghanistan och den regionen. Säkerligen är det gynnsamt också för president men samtidigt när han är död är han inte längre risk p.s.s. och det är möjligt att det kanske glöms ganska snabbt. Men visst att det kommer stärka presidenten där det ju är negativt för vem som helst om det inte blir löst för dem.
Låt oss även om det är respektlöst spekulera hur det kan påverka den amerikanska ekonomin. För att göra det behöver vi först se vad vi kan beskriva uttrycken av att Osama bin Laden inte var infångad eller död utifrån.
På så många andra sätt är det tror jag väldigt bra att den här processen nådde ett avslut. På ett väldigt verkligt plan oroar sig många för Osama bin Laden och upplever sig ha sett honom i USA vilket med allra största sannolikhet är resultatet av:
- En mycket hög skattning av risken han innebär.
- Risken skattas ju från vad som setts på TV eller i verkligheten på ett helt annat sätt än vad en officerare eller agent säger utan att visa något konkret om ev. risker han nu innebär.
- Faran som realiserades var enorm.
- Det ger en vad vi kan jämföra med en starkare kreativ tolkning i vardagen som i felacceptans speglar den motivation risken föranleder.
Sådant kan man uttrycka på olika sätt beroende av modell-system där vi utgår från hur vi ser på sekvens och värdering i Människans språk och just vad som diskuterades för något helt annat förklarar utmärkt hur vi ser på detta generellt i modellen:
Inom medicinen kallas det för PTSD även om vad som där avses är smalare än vad som är inkluderat i överrapporteringen av att man ser kända mördare. Vid PTSD - svårare fall - kan ex. soldater ha problem med när de återvänder från konflikter där upprepning av risken fiender inneburit givit vad vi denna modell ser som en förstärkt uttryckt fara som skapar en kreativ tolkning i vardagen för att minska risken för att drabbas av risken realiserad.
Många andra aspekter på det finns och modell-systemet är mer generellt utan att egentligt syfte att optimera mot de medicinska frågorna vilket gör att vi här egentligen inte ser eller kan uttrycka skillnaderna. För aktuella modelleringar är det en styrka därför att onödig komplexitet är inte önskvärt. Skulle man ex. utgå från att modellera med data från denna typ av rapportering ex. binda det till generella förändringar i humör i populationer är det utmärkt. Men om du försöker klassificera olika nivåer os individer eller små populationer går det inte. Du ger upp exakthet på individen för att kunna generalisera.
Hela området är dock huvudsakigen intressant för att förstå hur vårt minne fungerar. Här har vi ju mötet mellan kognition och känslor (vad vi ser som vår upplevda värdering av belöning och risk) i minnet. Försöker vi förklara fenomenet närmare skulle vi set det som att projektionen ned till amygdala fortfarande indikerar att risken är verkligen. Jämför med som diskuterat i:
Vi kanske kan se det som att det är det mönstret som inte passerat ned ibland övrigt. Det är fortfarande aktivt och skiljer ut sig som viktigt:
men att det kanske också är möjligt att det kan ske i den motsatta riktningen beroende på hur kognitivt välfungerande personen är. I det senare kanske det kan vara vad som ger motsvarande krigspsykoser vilket verkligen är en helt annan sak."Vi förstår därför att vår tolkning av bilderna inte med nödvändigtvis behöver ha något med verkligheten att göra. Även när det är uppenbart kan vi ändå ta ut mening från dem och låta dem tolka oss.
Modellen har en enkel förklaring till det som bygger på hur vi databehandlar information under drömmar och i vår fantasi där vi kan skala och blanda "verkligt" och "overkligt" för att testa möjligheter. Det kommer beröras längre fram men en god jämförelse tills dess är följande dröm jag hade i natt:
- En del av den var att klättra upp för en liten stege placerad för högt upp för att hinna till ett tåg.
- Dessa stegar finns av och till i samband med stationer men är inte relevanta för att hinna att gå på tåg utan är troligt vad underhållspersonal använder för att klättra upp för att korrigera elektrisk utrustning.
- Att jag om man inte drar ner stegen skulle ha svårighet att nå upp är givet från faktisk riktig erfarenhet.
Vi kan se hur drömmarna testar lite slumpmässigt vilka relationer och aspekter som kan ha bärkraft även när den faktiska händelsen inte är verklig. Efter drömmen finns troligt vetskapen om att jag inte enkelt kan klättra upp på dessa stegar lagrade.
Skämtteckningar och politiska illustrationer av olika slag kan vi jämföra med detta. De behöver inte vara verkliga där ex. Kadafi troligen aldrig sagt exakt vad bildtexten säger men teckningen har ändå relevans och mening för oss."
En del av frågorna diskuterade vi ju tidigare 2009 rörande Afghanistan:
USA tycks för mig ha ett mycket ambitiöst program nu där också en hel del intressant forskning publicerades förra året. Området är givetvis viktigt för välbefinnande för veteranerna och också är det vad vi kan lära väldigt mycket från hur våra minnen och värderingsystem fungerar.
En möjlig effekt av detta är att kreativiteten som detta utnyttjar tas från vad som istället kan användas för att lösa andra problem. Systemet är heller inte isolerat eller exakt. Det kan därför påverka annan värdering mellan risk och möjlighet där risk även när det inte är rationellt övertolkas.
Att övertolka risk är dåligt för ekonomin. Det får folk att försöka göra mindre saker.
Det tycks därför troligt att detta är positivt för ekonomin. Min förhoppning var ju att Libyen kunde fungera likartat:
Motsvarande värde är ju också vad detta lilla verktyg försöker stärka:
Det finns ju likartade tankar också med ganska stort inflytande i hur ex. DOD hanterar PTSD, träning av soldater m.m. En minst sagt irrationellt negativ bild av det har vi på en av bloggarna till Scientific American:
"The program is the brainchild of one of the most powerful figures in American psychology, Martin Seligman of the University of Pennsylvania. A former president of the American Psychological Association (APA), Seligman is best-known for founding the enormously popular positive psychology, or 'happiness,' movement, which emphasizes positive rather than negative personality traits and emotions.
The APA's main journal, American Psychologist, devoted its January 2011 issue, co-edited by Seligman, to explaining and extolling the Comprehensive Soldier Fitness program."
Från: Beware the military-psychological complex: A $125-million program to boost soldiers' "fitness" raises ethical questions
Men för Horgan är det väldigt spontant att tro det värsta om militären. Notera hur han sätter happiness inom citationstecken :-) Konceptuellt har det dock betydligt större likheter med hur hippi-kulturen i California tänkt än med hur DOD sett på dom här frågorna traditionellt.
