Fascinerande nog demonstrerade Occam-2 och att representera aktiveringsnät värdet av att ta ett nytt perspektiv för att lösa problem och på det mest passande sätt man kan tänka sig.
Såg när jag tog en promenad ett förenklat sätt man kan representera data utifrån perspektivet ta skillnader i riktning på samplers vi tar in. D.v.s. var en sekvens eller fråga vi följer förändrar sig emot. Det är ju om man så vill just ett förändrat perspektiv där man också fast detta är en förenkling kan tror jag representera mer för att direkt kunna uttrycka hur information och vetskap som läggs till kan förändra just perspektivet.
Därmed inte sagt att det sista för vilken fråga som helst nödvändigtvis praktiskt är lätt (tvärtom för mycket är det kanske ganska klurigt eventuellt) men det är en trevligt. Egentligen kanske ingenting nytt men att man ser klarare hur saker ska separeras ut och förenklas.
Kärnan är att understryka och lyfta fram det grundläggande perspektiv jag tog på detta tredje försök att gå in för implementationen där jag gör det från rummet och ser vårt språk som underliggande just representera det även när det rör abstrakta koncept som inte direkt har med rummet att göra (d.v.s. att det bygger vidare på funktioner utvecklade för det).
Vi ser här heller inte rummet som ett graf-nät vilket ju är kostsamt. Utan som med andra algoritmer som införts t.ex. som i Ord över 0.7 när relationerna projiserades ner ser vi det som en analog utsträckning där data kan vara mer eller mindre tätt, förändrande, waving, vibrating och så vidare.
Det var just genom att egentligen inte direkt tänka CSP men tänka i kontext av hur trevligt det vore om man kunde uttrycka grundläggande operationer mellan data som kommer in i kontext av process-algebra som insåg hur saker kan förenklas ner.
Övriga anteckningar inför nästa och pågående implementation av en mer än tidigare komplex byggsten.
