Här lite av en slump följer jag upp kring Jan Guillou och uppgifterna 2009 om att han rapporterade inkorrekt och troligen innan det preskriberade olagligt till KGB. Detta har åtminstone skett 1967 - 1972.
Först avseende ans självbiografi upplevde jag när jag läste den då och som jag inte såg berört i samband med "spion-affären" följande innan det som anmärkningsvärt och ev. i kontext av den som möjligt mer intressant:
1. Precis som Expressen skriver satt han periodvis i isolering:
"Guillou satt periodvis i små isoleringsceller både i fängelset i Österåker och i det nu nedlagda fängelset på Långholmen i Stockholm."
Från: Så blev Jan Guillou dömd IB-affären
Vilket också Jan Guillou själv bekräftar i självbiografin.
2. När vi betraktar självbiografins skildring av fängelsevistelsen kan man dock uppleva som att den givet det rörande access till nyheter m.m. är osannolik för hur han skulle ha kringgått det.
Det känns helt enkelt givet som han själv skriver att personalen uppmärksammade och åtminstone vid tillfällen stördes av det vad man kan uppleva som en mindre trolig förklaring.
Nu indikerar han visst bekantskap med någon form av inflytelserik super- brottsling liksom ett allmänt stöd men det stämmer ju mindre bra med tidpunkterna tidigare.
Man kan därför givet mycket annat visat sig utelämnat spekulera om att han fick någon annan form av hjälp under perioden i fängelse. Det är inte alls orimligt via flera tänkbara nätverk även om just för isoleringen tidigt under den aktuella perioden när fokus på incidenten är hög troligen är reducerat i möjligheter.
Ett av flera tänkbara scenarier är att Jan Guillou engagemang som uppgiftslämnare var större än uttryckt och inkluderade kännedom om andra personer och verksamhet. Givet det och att det alltid är svårt att bedöma - som ju Jan Guillou själv i biografin pekar på för sin kollega som han upplever blivit "knäckt" - hur olika personer ska reagera på fängelsevistelse där för aktörerna han rapporterade då givet antagandet är vad man kan ha känt viss oro inför.Vidare är det ju alltid när det är möjligt att göra utan problem lämpligt att ge en uppgiftslämnare stöd relaterat till deras säkerhet såväl fysiskt som psykiskt.
Givet ett generellt kanske stort stöd även om det troligen inte skulle gå så långt är det vad som gör sådant lättare. Vad vi kan tänka oss bärande skulle ex. kunna vara personal direkt på "anstalten" men det känns mindre troligt då de knappast innan var rekryterade och heller inte när problemet noterats bör ha haft förutsättning för att göra det permanent där saker styrs om till att det inte ses som ett problem.
Däremot är det vad man kan spekulera om att en tämligen högt uppsatt polis och/eller person med inflytande eller roll i de myndigheter som hanterar justitiefrågorkan ha haft.
Givet att Jan Guillou idag känner Leif GW Persson är det intressant att titta bakåt på uppgifter om när de träffar givetvis primärt för att utesluta det som möjligt mer än att någon konkret misstanke skulle finnas.
Vi för det först följande uppgift av (kursivt tillagt av mig):
"Jag utredde att uppgifterna kom från en av Carl Perssons mest närstående medarbetare, Leif GW Persson, som jag inte kände vid den här tidpunkten (det var, dystert nog, så här vi träffades) och jag kunde bevisa att Carl Persson verkligen känt till, och sanktionerat, Leif GW Perssons uppgifter till Dagens Nyheter."
Från: Åren mellan IB och Rekord-Magazinet | Piratforlaget.se
Det är inte helt tydligt för mig vilket år detta var men historien publicerades 1977 av Dagens Nyheter.
Leif GW Persson skriver dock 27 okt 2009 i Expressen:
"Jag har känt Jan i närmare fyrtio år och umgåtts i stort sett dagligen med honom under halva den tiden."
Från: Leif GW Persson skriver själv om vännen Jan Guillou
Eftersom uppgifterna avviker låt oss betrakta Leif GW Persson utifrån möjliga fel han kan ha begått:
1. Utifrån ett antal TV-program jag tog tillfället efter "spion-affären" att titta på som han åtminstone då ledde i populärkultur där tittarna tipsade om olika brott i TV-kanalen TV3 fick jag intryck - snarare än bedömt vederhäftigt på något sätt - att han inte onormalt för åldern kanske har en aning försämrat minne vilket ju kommer med det tillsammans med lite sämre kontroll i ögonblicket och koncentrationsförmågan.
2. Det försämrar dock sällan och mycket mer långtgående minnet om händelser bakåt i tiden.
3. D.v.s. spekulativt från det kan det vara mer troligt att missa på något styrande just nu om vad man ska ge uppgift om snarare än ett faktiskt verkligt datum längre tillbaka.
Någon särskild anledning att tro att minns fel p.g.a. det finns därför inte. Givet att nyheten också uppdaterades och man kan anta p.g.a. känsligheten att han kontrolläst det bordet det åtminstone utesluta ett direkt fel (där uppgiften är angiven i text snarare än siffror) även om det inte behöver göra det.
Antar vi nu att denna uppgift snarare än den av Jan Guillou stämmer är datumet för när de första gången träffades cirka: 1969.
Vi kan jämföra tidpunkterna med att de antingen träffades långt innan eller först när Jan Guillou från Peter Bratt han redan känner från bl.a. avslöjandet av IB uppger sig ha fått fram denne som källa till Peter Bratts uppgifterna rörande Lennart Geijer publicerade i Dagens Nyheter. Detta ska .Jan Guillou ha gjort på uppdrag av Aftonbladet för en ev. uppföljande artikel i den tidning där de exakta omständigheterna som föranledde rörande initiativ o.s.v. till artikeluppslag den beställningen är okänt från de uppgifter jag har.
Vidare när vi betraktar affären runt Lennart Geijer givet att nu Peter Bratt - där korrektheten i det inte är vad jag kan bedöma - är dömd för "spioneri" liksom Jan Guillou kan man fråga sig om någon särskild motivering kan ha funnits att störa Lennart Geijer från ex. KGB som nu Jan Guillou rapporterat till kan ha funnits.
Det är givet att hur Sovjetunionen värderade betydelsen respektive riskerna av olika skeenden i Sverige respektive Geijers internationella kontakter är mycket svårt att bedöma men vi kan i alla fall notera att denna var justitieminister under en turbulent period inkluderade bl.a. Röda armé-fraktionens angrepp på Västtysklands ambassad i Stockholm samt Sjukhusspionaffären där det intressanta också är om den senare egentligen i sig kanske inte vara det viktigaste utan del av en ev. större försök att försöka identifiera och hantera en problematik man kanske hade uppgifter om. Sådant är ju vad som - korrekt eller inte - är vad vi vet även från långsenare avslöjanden som Ebbe Carlsson's kontakter med Anna-Greta Leijon är vad som kan engagera en justitieminister.
Leif GW Persson går därför inte att utesluta.
Relaterat
Eftersom vi tog upp tidiga minnesproblem - där absolut ingenting vederhäftig bedömning skett av det utan ett tyligt intryck av reaktioner kring frågor, persoer runt om kring och så där det ytligt åtminstone inte känns som otroligt ungefär som innanför vad som är normalt för åldern - kan följande vara intressanta allmänt för den intresserade rörande sambandet mellan närminne och koncentrationen som ju vad som kallas arbetsminne har betydelse för båda funktionerna.
"The capacity to ignore irrelevant information—such as most of the faces in a crowded room when one is looking for a long-lost friend – and to enhance pertinent information—such as the face of a new acquaintance met during the search for the old friend – is key to memory formation. This process is known as top-down modulation."
Age-related memory loss tied to slip in filtering information quickly | University of California
Vidare t.ex. denna studie:
Attentional Control in the Aging Brain: Insights
from an fMRI Study of the Stroop Task (PDF).
Michael P. Milham, Kirk I. Erickson, Marie T. Banich, Arthur F. Kramer,
Andrew Webb, Tracey Wszalek och Neal J. Cohen,
Brain and Cognition,
2001.
Arbetsminne rör dock för minnesfunktionen just närminne där problem med långtidsminne om alls kommer långt senare. Även svårt drabbade kan trots direkt förvirrade i nuet utmärkt minnes händelser längre tillbaka.
