Jag är ingen expert på rymden eller ens kan påstå jag kommer ihåg mycket från gymnasiet eller de två sommarkurser jag läste vid Uppsala Universitet för evigheter sedan (en av kursen var dock ett mer kulturellt närliggande ämne - arkeoastronomi - en väldigt entusiastisk forskare vid Uppsala Universitet höll vars relevans här känns mer avlägsen) men jag tror mitt fenomen jag upptäckte.
"Nu" (bilder av himlen har ju färdats under obegripligt lång tid och dessutom är omöjligt egentligen för mig att veta när bilderna i Google Sky tagits t.ex. kan det mycket väl växlats bakåt därför att den första hade en defekt) ser det hela ut enligt:
Nedan har vi en bild där jag ökat upplösningen genom att rulla på min musknapp:
I det tidigare inlägget från 2010-04-24 såg den istället ut enligt:
Egentligen bör man slå upp sådant här för att ta reda på vad det är. Ofta roar det mig mer att fundera ett tag över det själv och inte sällan träffar man ändå på fakta som förklarar vad något är naturligt i vad man läser.
Något som slog mig som kanske möjligt är att det är en stjärna som föds där gasmolnen sugs in. När de pressas samman av varandras graviditet kröks rummet medan närheten mellan en deras samlade enorma massa trycker dem mot varandra tills energi kastas ut för att den absolut närheten i den enorma koncentrationen tvingar energi att kastas ut. I den första bilden när stjärnan föds i absolut skönhet har reaktionen ännu "just" börjat. Dess vackra röda nyanser fångar mänslighetens blick och för den bakåt i tiden.
Ett ögonblick senare - om än länge sedan för oss - skenar reaktionen och det inspirativt blått ljus. Vi stannar förundrat upp för att säkert alla senare gå ut i världen för att kämpa för att skapa större skönhet.
Min kunskap hur universum manifesterar sig visuellt är dock väldigt begränsad. Troligen hade jag aldrig ens efter att för evigheter sedan gått sist tror jag Universums uppbyggnad vid Uppsala Universitet en sommar ens särskilt tittat om det inte varit för Google Sky. Det finns många andra förklaringar som kanske är möjliga (det är svårt för mig att avgöra).
Symbolen för universums storslagna skönhet
Vad vi hittar av himlens skönhet är inte viktigast. Universum är revolutionärt inspirerande. Här föds och dör stjärnor i storslagen prakt - Här blickar vi tillsammans bakåt mot alltings födelse via ljus genom tid och rum medan hela vår verklighet expanderar i storlek liksom kunskap.
Att begripligt komma närmare skapelsens första ögonblick är inte möjligt.
Ögonblickets absoluta skönhet inspirerar till världens bevarande
Att ens ta det minsta steget att skicka de första satelliterna skapade ny teknik som idag fyller himlen. De används för allt från TV till att bekämpa sjukdomar och förundra oss med spännande bilder som sprider en förståelse av behovet att bevara världen både för oss själva, framtidens barn och de djur och den i bilderna vackert gröna natur och alla dess djur.
Utforskning av rymden inte bara stimulerar vår tekniska kunskap utan kräver samarbete. Det är ett av de områden där hela EU tillsammans behöver arbete - ett arbete som för oss samman.
När himlens härlighet når oss är det inte bara en stjärna symboliserande den enorma kunskap mänskligheten samlat och den kraftfulla teknik vi skapat som gjort det möjligt för att uppleva den utan detta är det ledljus människan behöver för att orka möta dagens och framtidens utmaningar. Närmare alltings första ögonblicket där fysikens lagar träder fram - kanske rent av kanske en gud - går inte att komma. Att överskatta dess betydelse är inte möjligt.
Relaterat på Nyhetsbloggen
Att låta rymden inspirera till en bättre värld
Hubbleteleskopet i Google Earth
