En dikt jag skrev om Botaniska trädgården i Uppsala. Vad som inspirerade mig i dikten framgår mycket bättre i artikeln jag skrev till Nyfiken vital med foton från Botaniska trädgården just i Uppsala visuellt än Uppsala Universitets sida om parken för något eller några år sedan.
Ännu i år har denna skönhet inte nått sin högsta topp och vårt hopp lever än. Men vi vet att den därefter likt en smekning går över i höstens intensivt mörka färger i den tragiska omställning som leder till vinterns smärtor och destruktion.
Stairs of stone leads to higher ground
Floor and ceiling stone-cut to true beauty
From a wooden sofa our eyes sees infinite nature crafted by man - Mathematical order made visible
Cut stones bedded together
Enormous amounts of smaller stones forms labyrinthic roads in excite demanding attention
In the fertile spring
Green plants - Lovely and cute
Trees in enormous pots of wood
A True Beutifull Blue Star leaving the sky in the first faint light of the Morning Star
The Impossible made Possible,
In a moment no longer than our breath
With beauty time get stretched to the very corners of the fourth dimension.
