Goldman Sachs är en aktör de flesta av oss efter alla deras anmärkningsvärda operationer alltid betraktar som sådant som via riktad information taktiskt påverkar marknaden för att gynna associerade investeringar. Hur långt utanför i värsta fall accepterat Goldman Sachs är beredda att gå dokumenterade Spiegel och talande för omoralisk delar av finansbranschen varit och är tror jag knappast att någon blev förvånad:
"Goldman Sachs helped the Greek government to mask the true extent of its deficit with the help of a derivatives deal that legally circumvented the EU Maastricht deficit rules. At some point the so-called cross currency swaps will mature, and swell the country's already bloated deficit."
How Goldman Sachs Helped Greece to Mask its True Debt | Spiegel
Idag kan jag - ytterst roande som att de gjort en satir av sig själva och troligen ofarligt därför ingen lär numera fästa vikt vid vad Goldman Sachs påstår om saker och ting - läsa en i bästa fall föga genomtänkt "analys" av Jim O'Neill fint sammanfattad rörande vad som är mest anmärkningsvärt (eller mer ärligt fick mig att skratta):
"On Friday, one of the biggest bulls, Goldman Sachs economist Jim O'Neill chimed in with his thoughts before the long holiday weekend. 'The China-U.S. economic outlook is simply way more important than all this European stuff,' he writes in a research note.
O'Neill's basic read is that a 'much better tone' exists between senior U.S. policymakers and their counterparts in Beijing than earlier in the year."
Från: Forget Europe, China Is The Key | Forbes
Att känslorna mellan USA och Kina är mer avslappnade nu jämfört med tidigare i år och ännu mer jämfört som värst 2009 är riktigt och det är en bra sak. Både President Obama och Utrikesminister Clinton har gång på gång imponerat i sitt hanterade av det kinesiska kommunistpartiet.
Detta säger emellertid väldigt lite om stabilitet i Kina (vilket USA aldrig kommer påverka på ett sätt där man ökar förutsättningarna via direkt inblandning för det kinesiska kommunistpartiet att bibehålla sin makt därför att det är fel och om det ändå skulle ske innebär det slutet för vilken politisk entitet som helst i USA ansvarig för det då amerikanska folket kommer aldrig acceptera en politiker som stödjer ett kommunistiskt parti) rörande de största ekonomiska "riskerna" d.v.s. möjligheter för det kinesiska folket:
- Kina är en krutdunk.
- En brinnande tändsticka och Kina exploderar i eld.
- Nya mycket större och mer omfattande kravaller än tidigare är att vänta och frågan är bara vilket år de bryter ut.
- Även om vi säkert kommer se uttryck av folkets önskan till förändring redan i år är min bedömning att de riktigt stora rörelserna tidigast kommer 2011 och mer troligt 2012.
Att relationerna mellan Kina och USA är trevligt gulligare och förhoppningsvis fortsätter mot det lugnare eller rent av i småfrågor blir vänskapliga kommer aldrig kunna få en bromsande påverkan på denna utveckling (därmed inte sagt att om relationerna skulle bli kallare att USA inte skulle ytterligare öka sitt stöd med kapital och infrastruktur till aktörer som söker en förändring där människorätt och demokrati kommer till Kina men det är ju en annan fråga).
Ökad handel med Kina är positivt och kan skapa både ekonomiska värden i Kina så väl som handelspartners oavsett om de är i EU eller USA. Särskilt för en aktör som Sverige finns fortfarande enorma värden att hämta. Sverige är ett land som genom motiverande liten i storlek skapat en föredömligt kraftfull kultur där vi ser de möjligheter export och import skapar för oss och handelspartners. Utrymme vi nu tar i Kina lägger förutsättningar för goda affärer långt in i framtiden oavsett vilken takt den kinesiska diktaturen i bästa fall lugnt fasas ut.
Emellertid att betrakta Kina som en ekonomiskt mer påverkande aktör än EU och uttryckt via den riktade marknads information på det sätt (fortfarande amerikanska?) Goldman Sachs "analytikern" Jim O'Neill är vad som i bästa fall är en fullständigt irrationell om än kanske i allmän kulturell inställning anti-amerikansk feltolkning av att det kinesiska kommunistpartiet allt för många gånger roat sig med att använda ekonomi och valuta som politiska maktmedel mot särskilt USA medan riskerna och stabil faktiskt ekonomisk storlek på ekonomierna helt bortses från.
Hade det inte varit Goldman Sachs som stått som avsändare här hade det inte varit lika komiskt som det nu är därför att det finns alltid aktörer som agerar utan att tänka efter men med Goldman Sachs som avsändare finns inte den risken. Vad Goldman Sachs handlar om vet vi alla.
Vidare när det gäller relationerna mellan USA och Kina, och viktigare mer allmänt mellan Kina och - USA, Indien, Taiwan, Japan, Australien, UK m.fl. i världen konstruktiva länder - finns oavsett den i Kina inrikespolitiska situationen stora ekonomiska frågor kvar alla lösa mellan dessa och Kina vilka kommer få enorm påverkan på vissa typer av snabba oftast oseriösa investeringar där pengar flyttas runt efter en period av att riktad inte alltid korrekt information spritts. Glöm inte att:
Det kinesiska kommunistpartiet manipulerar sin valutas växelkurs - och kan allmänt upplevas leka med valutor på ett sätt som inte är korrekt - för att skapa ett vapen för att bygga internationell makt och styra demokratiska länders utrikespolitik och det vapnet är redan realiserat.
Detta är ett problem som självklart kommer lösas helt enkelt därför att det inte finns något annat alternativ för den fria världen. Vi kan inte låta det fortsätta.
Rätt investeringar i Kina kan ta ut bra vinster under många år oavsett den inrikespolitiska situationen där ingen väsentlig aktör önskar se det stört och den typen av seriösa ekonomiska samarbeten lär heller inte påverkas inte av att den kinesiska valutan måste och kommer korrigeras upp ordentligt oavsett om det sker hösten 2010 eller knappast senare än våren 2011.
Men för den form av olämpligt valuta-lekande vissa aktörer roat sig med för att skapa snabba vinster - i detta sammanhang rena strunt summor - oavsett regler, lagar och moral inte sällan i möjligheter skapade genom desinformation gäller här när det rör internationell säkerhetspolitik i en infekterad fråga att de åker på en ordentlig smäll om de inte hunnit lämna Kina snabbt nog när systematiska problem korrigeras och om inte där blir det säkert en ordentlig smäll någon annanstans om de inte ser upp och börjar tänka innan de gör vissa saker.
Tidigare citat på Nyhetsbloggen:
