Saltkristaller i haglet i Uppsala

2010-04-16

Jag har inte följt nyhetsrapporteringen om vulkanutbrottet på Island sedan i morse. Precis nu fick vi dock hagel här i Uppsala vilket är mer eller mindre naturligt för årstiden.

Dock roade jag mig med att sträcka ut handen och låta det samlas i den eftersom jag ville dofta händerna efter att ha gnuggat dem mot varandra för att se om t.ex. svavelföreningar fanns i haglet. Hagel fångar ju sådant bättre på vätska därför att partiklar bättre fångas upp hela redan ner.

Vad jag märkte och som är ovanligt fanns enstaka saltkristaller i haglet. Jag fick fyra stycken synliga på att ha låtit kanske 30 stycken ha träffat handen. Fast nu får jag direkt korrigera mig själv. Nu när jag tittar nära på handen ser jag att det är en mängd mycket mindre men fullt synliga om än inte lika spektakulärt stora.

Saltkristaller i hagel är ovanligt. Mindre partiklar t.ex. från ett vulkanutbrott bör dock utmärkt kunna skapa dem uppe i atmosfären. På dessa tenderar kondens liksom för alla partiklar att fästa och vi kan få hagel.

Innebär detta någon särskild risk? Jag är ingen expert på vulkaner och har inte brytt mig i att informationssöka men ändå skulle jag inte bli helt förvånad om min bedömning är helt korrekt. Vulkaner smälter ner allt möjligt under marken och det gör att innehållet i vad de skjuter ut kan variera enormt därför att förekomsten av mer komplexa föreningar varierar kraftigt. Det är ju t.ex. vad som länge gjorde svensk stålindustriframgångsrik därför att vi hade tilltalande järnföreningar i vår malm. Genom att vulkanerna sträcker sig sådana långa sträcker under marken går det dock inte att bedöma sådant trovärdigt från landets sammansättning. Vidare genom att det hela är så trögflytande och skjuts mer ut av värme explosioner kan det säkert variera enormt över tiden därför att helt enkelt olika delar sörjan skickas ut.

Därför går det inte bedöma ev. risker utan att ha analyserat det. Det är dock inte självklart att det är ofarligt. Vad man absolut inte ska göra är vad jag gjorde d.v.s. smaka av dem. Nu gjorde jag det dock och jag märkte ingenting av svavel vilket hade känts mer lugnande egentligen även om det troligen egentligen inte säger något. Däremot en diskret - jag menar det är ju också mer troligt lättare partiklar som gått upp tillräckligt länge för att bilda hagel så det verkar ju troligare så också - smak just åt alkalimetaller eller möjligen alkaliska jordartsmetaller. Att skilja de båda är svårt och de kan förövrigt lätt felbedömas med övriga metallsalter. Så visst att vi kan oavsett huvudsakligen lättare metallsalter allt möjligt otrevligt tillsammans med dem. Dock är mängderna säkert försvinnande små men det är ingenting hundar eller barn ska stoppa i munnen. Får jag lust kanske jag promenerar förbi universitet och stoppar det i en spektrometer.