Varför hade jag inte tänkt / läst / sett i min strukturering detta tidigare? Trots att jag när jag ser det noterar att jag faktiskt lärt mig det någon gång. Och vad är generellt fel med så mycket generellt skrivet om adjektiv?
"Typically, pain will be described with adjecties that reflect a thermal quality (e.g., hot, burning, cold, frozen), a kinesthetic quality (e.g., dull, aching, sharp, stabbing), and a temporal quality (e.g., continous, constant, intermittent, unpredictable)."
Rörande referensen vill jag kontrollera boken i övrigt innan jag refererar den. Ämnet indikerat titel tycks höra till ett också en försvarlig mängd mindre seriöst. Därför att jag vill markera ett föredöme här hur jag tycker att man ska göra när refererande referensböcker för att inte bygga upp en massa implicita rekommendationer av denna typ av böcker även när man som jag här faktiskt ej läst boken utan tog citatet via Google Books snarare än att jag tror mina läsare är så begränsade att de ej skulle begripa en varning trots direkt referens. Planerat för nästa års nästa version av grundläggande mått kring symboler (där förra var all befintlig mänsklig forskning publicerad på engelska så långt jag kunde samla till corpus med rimlig energi: säg 10%) är "alla böcker" ej romaner eller liknande utan ej-nöjes-ämnes-täckande (ex. just referens böcker) så långt jag kan få samman (10% och av dessa 10% är målet att 25% går att omvandla tidseffektivt till text-format) har jag dessutom visst egenintresse här (ett segment rörande providers jag ger stor respekt till Kina och Ryssland där fler än från Europa och Nordamerika klarat att hitta reklambaserade modeller: Och avseende sådana som av allt att döma ej är agerande inkorrekt).
Beskrivs-kategorin citatet visar är fundamentalt mänskligt. Det är vanligt förekommande händelse och/eller fenomen del av pågående livssituation. Så hur kommer det sig att strukturell uppdelning av adjektiv eller för den delen vad som skrivits om adjektiv ännu inte (av vad jag läst vilket säkert är en försvarlig andel nog för att ge mycket god skattning om vad som förväntat av resten ej läst)?
Så basalt mänskligt i språket ändå ej vad som berörs i arbeten som särskilt just berör lingvistik eller användande av adjektiv i sig. Hur utelämnande är inte detta om det som jag tycker rimligt gäller alla möjliga liknande avgränsande områden?
Och som jag förväntar av praktiskt betydelse om vi önskar en god uppdelning av adjektiv med vid sidan om statistisk viktsystem ämnesförstådda kategorier av den mycket mer dyrbara exakt typ som motsvarar resultatet av att lära barn språket i skolan kontinuerligt snarare än statistisk inlärning av vektormodeller mot grovare ämnen (att man i princip lär sig resp. ord).
För mig är exemplet vad jag upplever som kraftigt indikerande på att kategorisering av adjektiv långt in i det för språkanalys viktiga normalt utelämnar viktiga grundläggande områden. Kan jag identifiera själva de områden lika grundläggande som detta är problemet vad jag kan lösa även om jag behöver göra kategoriseringen utnyttjande egen statistisk träning kombinerat manuellt arbete. Emellertid är jag inte alls trygg i att jag spontant klarar att sätta mig med en tom-textfil och listande upp alla dessa områden: Samma utmaning som förklarande varför detta generellt missats i lingvistiska- och ontologiska arbeten föreligger. Jag kan belöna värdefulla tips - många områden eller källor där de kan extraheras fram ifrån - här med såväl corpus (där jag i vissa segment är lika stor eller större än nästan alla andra - och ska snart nog seriöst börja etablera corpus för mig i det sista text-typs-området jag är liten i men ska : Specialistböcker d.v.s. ej dikter, noveller eller romaner men inkluderande från kokböcker upp till handböcker) som kategoriserat data.
Jag tror problemområdet här är i grovare fenomen besläktat med varför statistiska (och andra praktiska) arbeten journal-publicerande om språk håller högre kvalitet i biologiska och medicinska journaler än de inriktade just på språk. Det finns en praktisk dimension adderande värde nära en specialiserad tillämpning som ej är själva språkområdet i sig - samt att jag märkt att trots såväl närmare cirka datavetare resp. medicinare lär sig ganska litet av statistik respektive har medicinare en sundare mindre över-ambitiös praktisk inställning till statistik. Delvis från att de standardmetoder de tenderar att komma till att använda genom åren hållit sig bättre genom åren.
För egen del har jag redan sökt kompensering i ett ämnesområde men utan att förrän läsande detta citat inseende hur mycket mer generellt problemet troligt är. Kompensering jag redan påbörjat var för psykiatriska / psykologiskt medicinska beskrivningar av fenomen där jag började med The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) där man särskilt försökt etablera beskrivningar utnyttjande adjektiv (ett projekt jag tror är sunt eftersom det kan underlätta för såväl medicinsk-personal beskrivande som tolkande patient - givet den över-förenklande budget-tillgång i all rimlighet DSM måste ha jämfört med nära nog allt som görs inom referensböcker eftersom alla läkare förväntas ha en inte fullständigt föråldrad generation av DSM). Rörande det psykiatriska framför allt arbeten inför IV medan jag ej haft möjlighet att kontrollera hur det slutligen blev i IV (som jag förstått som publicerat men ej för mig fritt tillgängligt ännu om jag inte ska behöva låna tryckta böcker och själv omvandla till läsbara format vilket ej känns aktuellt).
Emellertid insåg jag att från vad jag längre tillbaka redan mer begränsat utnyttjat att väsentligt större arbeten oavsett psykiatri eller medicin generellt redan hade gjorts längre bak med början under 1960-talet. Jag kompletterande segmentet vi kan kalla "human mind traits" med en del nytt när just publicerat i böcker.
Ett för mig nytt arbete jag givet tiden och omfånget i mätande på personer resp. det säkert mycket tidsödande arbetet med datoranalysen (hålkorts-tidsåldern) var Allports arbete (se nedan) föregripande och inspirerande bl.a. Cattells mer välkända - om än idag just för personlighet föråldrat och mindre väl beskrivande eller rörande beteenden predikterande än senare system (men idag hör ju också Big Five till det föråldrade sämre än senare arbeten) - arbeten. Ett exempel på arbete från denna tid jag menar att många inte minst från ämnesområden närmare datalogi borde titta på som inspiration när det kommer till ambitionsnivå. Nu för tiden tycks många nöjda med att göra någon liten variant av ett i allt etablerat löst problem och sedan göra lite mätningar på människa för kanske 30 upp till ett par hundra ord. Med rätt personlig ambition där man går utanför idag normal arbetskultur betraktande forskningsroller endast som arbeten ska det verkligen normalt inte vara mindre än förväntat att de mer kapabla ska göra istället några tusen koncept. Mest begränsande är trots allt för en grupp av arbeten där det mer krävande är initial personlig kategorisering mest att det är oerhört tråkigt att göra det för hand medan det konkret inte behöver krävas mer än två - tre upp till två veckors kontinuerligt arbete för att kategorisera med god kvalitet några tusen koncept (jag vet).
För diskussion Allports arbeten vandrar den intresserade läsaren vidare till:
