The Economist: Otäcka exempel på dolt kvinnoförtryck

2012-07-26
Jag hittade ett möjligt exempel på en ganska diskret men tror jag inte obetydligt dolt mer kulturellt systematiskt via språk inducerande ojämlikhet mellan könen. En stor andel av vad språk är är mer än kommunikation effektiv kommunikation och vi tenderar därför att hålla fast vid begrepp och konstruktioner. Samtidigt vet vi från culture psychology att språk och värderingar samspelar och det så pass konkret att våra värderingar tenderar att flytta sig när vi växlar språk vi pratar med.

The Economist håller ju korrekt för en publikation av denna form som har och fokuserar på att bibehålla förtroende vid sitt varumärke där behovet av det externa annat än för att addera värde inte är vad man ska behöva ta till för att dra läsare. D.v.s. reportage med kända personer, för året välkända krönikörer o.s.v. är inte en självändamål vilket ger avslappning läsning när söker den sammanfattade analysen och oavsett hur väl man i det enskilda fallet bedömer att den ligger gäller ett relativt jämförbart media allmänt högt förtroende. Av samma anledning ges vanligen inte skribenternas namn explicit.

När man skriver in till tidning är därmed frågan hur skribenten ska tituleras. Möjligt går nu namnen att extrahera alternativt att korrekt titel anges. Just för exemplet gäller dessutom att jag inte letade rätt på det tidigare numret och tittade på artikeln.

Emellertid på sidan 12 har vi hela 10 insändare vilka alla inleds med SIR.

Antar vi nu istället att titeln sätts redaktionellt har vi givetvis samma fenomen om det nu inte anpassas för skribentens kön (vilket är möjligt).

Titel just för Sir och som jag tror är det korrekt jämförbara Madam (om nu inte adlig titulering utan för att antyda ett erkänannde av någon form av social status eller värde - alternativt det artiga distanstagandet som säkert var än mer tydligt när duelering var vanligare och att trampa någon på tårna var vad son konvenansen kunde tvinga till duell om man tog fel på orden - men som kan passa för irriterade läsare som skriver in) är i större frågor vad som ligger nära de viktiga kvinnliga föredömena i politik och makt.

Vi har ju i internationell politik de två dominanta kvinnorna med Chancellor Angela Merkel och United States Secretary of State Clinton (där det bara är beklaga om uppgifterna att hon inte tänker fortsätta som utrikesminister efter valet om hennes chef President Obama vinner valet). Här är ju titlarna vad får association till konkreta exempel på kvinnor med makt. Många tidigare exempel finns men på den här typen av positioner fortfarande oerhört få.

Projektet med kvinnliga förebilderNyfiken vital jag initierade i samband med att stereotyper och deras koppling till symbol-systemet generellt fördes in i abstrakt modell (nu i konkretiserad modell och implementation sammanfört med attityder och hela symbolsystemet):