Antingen var det en skribent i DN eller Expressen som frågade sig vad skillnaden är mellan en stereotyp och en arketyp. Det är både en lätt och svår fråga.
Lätt därför att för påverkan i hjärnan för den första finns en gemensam nämnare för de viktigaste vilket är på väg att ge oss en gemensamt sätt att betrakta dem. Svår därför att stereotyp precis som arketyp är allmänna begrepp vi är fria att använda på det sätt som är meningsfulla i ett enskild koncept.
Här jämför jag stereotyp och arketyp utifrån ett ytterst konkret paradigmskifte som pågår i vår förståelse av hjärnan.
Stereotyper verkar kulturellt via reinforced learning
Två ytterst konkreta negativa stereotyper är att:
- Kvinnor är sämre i matematik.
- Färgade är mindre intelligenta.
Båda vet vi säkert är falska givet biologiska förutsättningar men i testresultat har båda av och till visat sig korrekta och det gäller även när ungefär likvärda kulturella förutsättningar har funnits. Effekten går också att utlösa i en enskild tidpunkt med riktad information d.v.s. att personen presterar sämre än vid andra punkter när så har skett.
Båda dessa stereotyper är ytterst intressanta därför att de mäta ytterst nära liggande arbetsminne och det ger oss ledtråden till hur stereotyper påverkar.
Människan är flockdjur har vi tycks ha ytterst konkreta inlärningsmekanismer som har till syfte att göra det funktionellt möjligt. Dessa är under evolutionen utvecklade för små grupper men har verkat lika effektiva över stora populationen när det moderna mänskliga samhällets utvecklats.
Vi har ett exempel på det i studien nyligen publicerad Current Biology där vi ser ökad aktivitet i ventral striatum när människor upptäcker att deras åsikt överensstämmer med en uppfattad expert. Denna påverkan är en sida av stereotyper men behöver troligen inte inkludera en expert utan spegla också en grupp och påverkan kan per individ på upp och ner.
För negativa stereotyper som att kvinnor är sämre i matematik skapas en viss belöning även implicit att dela den uppfattningen om den överensstämmer med en expert. Det samma gäller precis vad som helst men går också i samtliga fall att utlösa i motsatt riktning i vilket fall en mer nor-adrenalin driven protest uppstår.
Emellertid inkluderar de mer dopamin-drivna delarna av hjärnan inte en funktion utan påverkar överhört mycket i hjärnan. För en kvinna om den blir utlöst kommer därför på samma sätt andra funktioner associerade till samma delar minska i aktivitet och effekten är nedsatt arbetsminne och förmåga att prestera i matematik. Inte heller är det nödvändigt att den första funktionen alls träder in för att den effekten ska uppträda utan det är tillräckligt om det sker de första gångerna det är aktuellt. Därför är det inlärt via reinforced learning.
Stereotyperna representerar därför gemensamma icke-verbala regler evolutionärt anpassade för små grupper av människor som har förvandlats till kulturella enheter kommunicerade via text, bild och film över stora populationer.
Arketyper är gemensamma symboler över flera kulturer
Arketyper är ett begrepp Carl Jung införde för att beskriva symboler han såg gick igen i flera olika kulturer oavsett tid i historien. Han menade att dessa var mer eller mindre med födda.
Väldigt lite neurovetenskap har indikerat att han har haft rätt men jag tror han delvis ligger nära sanningen. Även om symbolerna i sig inte är medfödda har vi tror jag specialiserade hjärnceller inom ett antal områden och de har stor påverkan för dessa representationer. Ett färskt exempel är identifikationen i Norge av hjärnceller specialiserade för navigation.
Målning av Jung skapad under en period av troligen onormalt hög aktivitet i temporala loben. Vad vi har i bilden är en karta uppbyggd mängd ansiktsuttryck och en tydlig ljuskälla de tycks navigera efter.
När delar av hjärnan hamnar i hög aktivitet tenderar dessa men också andra ofta att uttryckas mycket tydligare. Symbolerna Jung såg motsvarar troligen mycket dessa men dessa är också mycket sammanblandade med vår kultur som har stora gemensamma drag av en mängd orsaker.
Det sker också en förstärkning av dessa över tiden därför att konst som tydligt utnyttjar dessa drag känns meningsfull och stark. Den talar till oss och mer så när den kulturella sammanblandningen finns därför att det ger ett kontext.
Sammanblandningen blir ännu starkare när det sker också med text, språk, tal o.s.v. därför att språket hanteras till stor del via samma del av hjärnan (temporala loben).
Däremot just när vansinniga skapar konst tappas också värde även ofta för den tränade konstnären därför att deras överaktivitet är sämre filtrerad när det gäller personligt kontext och minnen som också till stor del hanteras via den temporala loben.
Arketyper - eller vad jag i min modell kallar navigation, gulliga djur, ansiktsuttryck, gester o.s.v. - kan därför ses som symboler som bär "språklig" mening. De bygger på funktioner i hjärnan avsedda för att uttrycka saker, hitta rätt i världen, namnge på ett för flocken gemensamt sätt o.s.v.
Egyptisk konst, språklig representation och byggnader är ytterst tacksam för att se dessa samband. Här har vi språk, representerad typiskt jämförbar med t.ex. de labyrinter barn ofta drar streck i för att nå ett mål, vi har solen och månen vi navigerar efter, gulliga djur som bär de enkla språkliga komponenter vi liksom hundar och katter föds med...
Däremot har de inte samma typ av feedback återkoppling till basala ganglierna och prefrontala cortex som stereotyper har. Medan stereotyper konkret kan sätta ner och upp ditt självförtroende, flytande intelligens, arbetsminne o.s.v. kommer inte arketyper ha sådan påverkan.
Fascinationen över katter och hundar är kraftfull hos människan. Ofta uttrycker det ett väldigt enkelt språk som hos galna skyms av de mycket större delarna av temporala loben associerad till navigation, minnen och övergripande språk. Ännu tidigt hos barn - kanske innan de är sex till sju år - uttrycks detta dock mycket oftare. Det går t.ex. ibland att se i ett av dessa uttryck när de upplever att någon är arg på dem.
Däremot att fördjupa sig i arketyper eller annan konstnärlig representation (målningar, statyer och menar jag också ska inkluderas som ett exempel på samma sak texten på tidningarnas kultursidor) kan förstärka funktionen hos den temporala loben och även medverka till starkare kristallin intelligens, ett mer utvecklat språk och större förmåga att i ord, text eller bild uttrycka känslor.
Medan den förra egyptiska katten talade gulligt säger denna vaksam.
Både intressanta arketyper och belöningen av att hålla med en expert
Att studera Jung kan höra till det mest belönande man kan göra. Dels tränar det temporala loben och allt oavsett om det är drömmar, konst eller annan representation där arketyper förekommer känns meningsfull och uppmuntrar till personlig tolkning.
Det gör att hela konceptet känns riktigt - symbolerna upplevs ju meningsfulla - trots att det skulle förvåna mig ordentligt om det visade sig att hans grundläggande teorier är korrekta (se diskussionen i Specialiserade hjärnceller för navigation finns och uttrycks i konst och kultur).
På det gäller att Jung i sig också är en positiv stereotyp och att hålla med honom och den flock som skapas runt stereotypen ger dig en konkret belöning i hjärnan och det är lätt därför att symbolerna upplevs meningsfulla och därmed känns hans teori riktig (jämför med alla amerikanska turister som navigerar runt i Europa utifrån en roman de köpte som läser in budskap i konst). Det behöver inte alls innebära ett problem (även om det alltid kan bli det när personer börjar uppträda troende vilket kan ske för vilken motsvarande situation som helst där någon ger information via det grundläggande meningsfullt och uppfattas vara en flockledare) utan kan ge en extra glädje i upplevelse av det och med medvetenhet om risken är det för de flesta aldrig något problem.
Dessa delar av hjärnan är ju inte alls intelligenta och det går fint att få den positiva belöningen utan att vara troende eller förvandlas till det. Själv när jag studerar ett nytt område brukar jag alltid ta en period när jag är "troende". Det gör att man ser deras föreställningar renare och gör det dessutom mer angenämt att studera området. I någon punkt behöver man dock alltid lämna det för att korrekta kunna bedöma objektiva meriter.
Det största potentiella värdet hos kulturskribenten
Även bland politiska och ekonomiska skribenter märks ofta att de har problem med att de blir lätt troende vilket inte sällan kan påverka det redaktionella värdet av vad de skriver. Kulturskribenter är dock i allmänt mycket skickligare på att hantera detta.
Orsaken till det tror jag är att de är mycket vanorna vid att bedöma kulturella uttryck där många fler skolor finns. Implicit har de någonstans på vägen lärt sig att klara att hålla distans till vad som betraktas och uppleva det mer direkt med bibehållen distans.
Jag tror därför att det skulle tillföra mycket för samhället meningsfullt värde att oftare låta dem kommentera även andra områden (och många fler både hos DN, Expressen och Aftonbladet). Det gäller då dom som klarar av detta vilket inte gäller alla och som inte är ytliga. Och ännu mer på sikt försöka fånga den erfarenhet som givit denna större styrka.
Det motoriska är den tredje stora gruppen
Stereotypen representerar en kulturell enhet speglande reinforced learning om vad flocken kräver av oss. Arketypen är en symbol av vårt språk, förmåga att navigera och våra minnen.
Den tredje stora gruppen meningsfull att hantera separat är den motoriska stimulansen. När du ser någon göra något i det fysiska rummet kommer det skapa en jämförbar (men inte exakt samma) aktivitet hos dig byggd utifrån den erfarenhet av att göra samma sak.
Foto: Bringsverd Licens: CC by 2.0
Troende på fotboll har samlats för få en belöning i hjärnan genom att hålla med sin grupp och se människor göra motoriska övningar.
Ska man fullt ut förstå kraften hos fotboll och andra lagsporten behöver man se att det dels handlar om flocken och reinforced learning men att också "arketyper" används och associerad till lagen. Att betrakta sport skapar dock också via våra spegelneuroner aktivitet i hjärnan och det är trevligt.
Musik är speciellt
Musik är svårare att fullt förstå lika "enkelt" och orsaken till det menar jag är att det kontinuerligt är mycket mer komplett över fler delar i hjärnan. Det tror jag kan inkludera många fler komponenter från, en, flera eller alla andra sätt vi kan kommunicera via oavsett om det rör stereotyper, "arketyper" (samtliga typer) och tror jag också ren motorisk stimulans, samt mycket möjligt fler större grupper. Av samma anledning blir det svårare att särskilja enskilda komponenter (även om det går).
Förvisso är dock musiken mycket kopplad till vårt språk via lyriken, symboler i själva ljudet o.s.v. och komplexiteten i vår språkförmåga (oavsett om tal, text, konst, lyrik eller annat diskuteras) är källan till att musik finns. Men musiken bär ibland på mycket mer därför att den tenderar att vara så starkt att den förs ut mycket bredare i hjärnan.
Den mest kraftfulla upplevelse musik kan ge får vi också när vi klarar att uppleva den tillsammans med motorisk stimulans i form av balett eller annan dans (dock tror jag att vi kan få denna stimulans även utan att direkt se dans). Det är samtidigt mer krävande därför att när budskap rör sig via spegelneuroner krävs att vi kan relaterade meningsfullt till det själva (se Streetdance 3D är brittisk film pånyttfödd för en diskussion om det).
